Apostlagärningarna 26
Svenska Folkbibeln 2015
Paulus försvarstal inför Agrippa
26 Agrippa sade då till Paulus: "Du har tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: 2 "Kung Agrippa, jag är tacksam att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, 3 särskilt som du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.
4 Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. 5 (A) De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. 6 Och nu står jag inför rätta för mitt hopp till det löfte[a] som Gud gav våra fäder 7 och som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt[b] tjänar Gud natt och dag. För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. 8 (B) Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
9 (C) Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, 10 och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. 11 Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.
12 När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, 13 fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden[c].
15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 (D) Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. 17 Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem 18 (E) för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.
19 (F) Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. 20 (G) Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.
21 (H) Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. 22 (I) Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 (J) att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
24 (K) När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett." 25 Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. 26 (L) Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. 27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." 28 Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!" 29 (M) Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."
30 Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där, 31 (N) och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse." 32 (O) Och Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Acts 26
New King James Version
Paul’s Early Life
26 Then Agrippa said to Paul, “You are permitted to speak for yourself.”
So Paul stretched out his hand and answered for himself: 2 “I think myself (A)happy, King Agrippa, because today I shall answer (B)for myself before you concerning all the things of which I am (C)accused by the Jews, 3 especially because you are expert in all customs and questions which have to do with the Jews. Therefore I beg you to hear me patiently.
4 “My manner of life from my youth, which was spent from the beginning among my own nation at Jerusalem, all the Jews know. 5 They knew me from the first, if they were willing to testify, that according to (D)the strictest sect of our religion I lived a Pharisee. 6 (E)And now I stand and am judged for the hope of (F)the promise made by God to our fathers. 7 To this promise (G)our twelve tribes, earnestly serving God (H)night and day, (I)hope to attain. For this hope’s sake, King Agrippa, I am accused by the Jews. 8 Why should it be thought incredible by you that God raises the dead?
9 (J)“Indeed, I myself thought I must do many things [a]contrary to the name of (K)Jesus of Nazareth. 10 (L)This I also did in Jerusalem, and many of the saints I shut up in prison, having received authority (M)from the chief priests; and when they were put to death, I cast my vote against them. 11 (N)And I punished them often in every synagogue and compelled them to blaspheme; and being exceedingly enraged against them, I persecuted them even to foreign cities.
Paul Recounts His Conversion(O)
12 (P)“While thus occupied, as I journeyed to Damascus with authority and commission from the chief priests, 13 at midday, O king, along the road I saw a light from heaven, brighter than the sun, shining around me and those who journeyed with me. 14 And when we all had fallen to the ground, I heard a voice speaking to me and saying in the Hebrew language, ‘Saul, Saul, why are you persecuting Me? It is hard for you to kick against the goads.’ 15 So I said, ‘Who are You, Lord?’ And He said, ‘I am Jesus, whom you are persecuting. 16 But rise and stand on your feet; for I have appeared to you for this purpose, (Q)to make you a minister and a witness both of the things which you have seen and of the things which I will yet reveal to you. 17 I will [b]deliver you from the Jewish people, as well as from the Gentiles, (R)to whom I [c]now send you, 18 (S)to open their eyes, in order (T)to turn them from darkness to light, and from the power of Satan to God, (U)that they may receive forgiveness of sins and (V)an inheritance among those who are (W)sanctified[d] by faith in Me.’
Paul’s Post-Conversion Life
19 “Therefore, King Agrippa, I was not disobedient to the heavenly vision, 20 but (X)declared first to those in Damascus and in Jerusalem, and throughout all the region of Judea, and then to the Gentiles, that they should repent, turn to God, and do (Y)works befitting repentance. 21 For these reasons the Jews seized me in the temple and tried to kill me. 22 Therefore, having obtained help from God, to this day I stand, witnessing both to small and great, saying no other things than those (Z)which the prophets and (AA)Moses said would come— 23 (AB)that the Christ would suffer, (AC)that He would be the first to rise from the dead, and (AD)would proclaim light to the Jewish people and to the Gentiles.”
Agrippa Parries Paul’s Challenge
24 Now as he thus made his defense, Festus said with a loud voice, “Paul, (AE)you are beside yourself! Much learning is driving you mad!”
25 But he said, “I am not [e]mad, most noble Festus, but speak the words of truth and reason. 26 For the king, before whom I also speak freely, (AF)knows these things; for I am convinced that none of these things escapes his attention, since this thing was not done in a corner. 27 King Agrippa, do you believe the prophets? I know that you do believe.”
28 Then Agrippa said to Paul, “You almost persuade me to become a Christian.”
29 And Paul said, (AG)“I would to God that not only you, but also all who hear me today, might become both almost and altogether such as I am, except for these chains.”
30 When he had said these things, the king stood up, as well as the governor and Bernice and those who sat with them; 31 and when they had gone aside, they talked among themselves, saying, (AH)“This man is doing nothing deserving of death or chains.”
32 Then Agrippa said to Festus, “This man might have been set (AI)free (AJ)if he had not appealed to Caesar.”
Footnotes
- Acts 26:9 against
- Acts 26:17 rescue
- Acts 26:17 NU, M omit now
- Acts 26:18 set apart
- Acts 26:25 out of my mind
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
