Paulus vädjar till kejsaren inför Festus

25 Tre dagar efter det att Festus hade kommit till Caesarea för att ta itu med sina nya uppgifter reste han till Jerusalem.

² Där blev han uppsökt av översteprästerna och andra judiska ledare, som gav honom sin version av fallet Paulus.

³ De bad honom att genast föra Paulus tillbaka till Jerusalem. Deras plan var att överfalla och döda honom.

⁴ Men Festus svarade att eftersom Paulus var i Caesarea, och han själv snart skulle återvända dit, skulle

⁵ de som hade något att säga i fallet följa med honom dit och vara med vid rättegången.

⁶ Åtta eller tio dagar senare återvände han till Caesarea, och följande dag började rättegången mot Paulus.

⁷ När Paulus kom till rätten samlade sig judarna från Jerusalem omkring honom och kastade fram många allvarliga anklagelser, som de inte kunde bevisa.

⁸ Paulus nekade till anklagelserna. Jag är inte skyldig, sa han. Jag har inte handlat i strid med de judiska lagarna eller kränkt templets helighet eller gjort uppror mot den romerska staten.

⁹ Då frågade Festus, som var angelägen att hålla sig väl med judarna: Är du villig att resa till Jerusalem och där ställas inför rätta inför mig?

^10-11 Nej!svarade Paulus. Jag åberopar min rätt som romersk medborgare att få stå till svars inför kejsaren själv. Du vet mycket väl att jag inte är skyldig. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt dessa män, så att de kan döda mig. Jag vädjar till kejsaren.

¹² Festus överlade med sina rådgivare och svarade sedan: Saken är avgjord! Du har vädjat till kejsaren, och till kejsaren får du fara.

¹³ Några dagar senare kom kung Agrippa tillsammans med Berenike för att besöka Festus.

¹⁴ Medan de var där diskuterade Festus fallet Paulus med kungen. Det finns en fånge här som Felix överlämnade åt mig, sa han till honom.

¹⁵ När jag var i Jerusalem fick jag översteprästernas och de judiska ledarnas version av saken. De bad mig se till att han blev avrättad.

¹⁶ Naturligtvis sa jag omedelbart till dem att den romerska lagen inte dömer en man förrän han ställts inför rätta. Han måste få möjlighet att försvara sig ansikte mot ansikte med sina åklagare.

¹⁷ När de kom hit utlyste jag rättegången redan följande dag och befallde att Paulus skulle föras in.

¹⁸ Men anklagelserna mot honom var inte alls vad jag hade väntat mig.

¹⁹ De hade något att göra med deras religion och handlade om någon som hette Jesus, som är död, men som Paulus påstår lever!

²⁰ Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, utan frågade honom om han var villig att stå till svars för dessa anklagelser i Jerusalem.

²¹ Men eftersom Paulus vädjade till kejsaren, beordrade jag honom tillbaka till fängelset i väntan på att jag ska kunna sända honom till Rom.

²² Jag skulle själv vilja höra den mannen, sa Agrippa. Och Festus svarade: Det ska du få göra i morgon!

Paulus vittnar för kung Agrippa

²³ Nästa dag kom kungen och Berenike i full prakt till domsalen, åtföljda av höga officerare och stadens mest framstående män. Festus befallde att Paulus skulle föras in.

²⁴ Sedan talade Festus till de församlade: Kung Agrippa, och alla närvarande, sa han. Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem vill straffa med döden.

²⁵ Men enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Han har dock vädjat till kejsaren, och jag har inget annat val än att sända honom dit.

²⁶ Men vad ska jag skriva om honom till kejsaren? Det finns ju egentligen inga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att du kan fråga ut honom och sedan tala om för mig vad jag ska skriva.

²⁷ Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge till kejsaren, utan att ha några anklagelser mot honom!