使徒行传 21
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
保罗前往耶路撒冷
21 我们和众人道别之后，乘船直接驶往哥士，第二天到达罗底，从那里前往帕大喇， 2 在帕大喇遇到一艘开往腓尼基的船，就上了船。 3 塞浦路斯遥遥在望，船从该岛的南面绕过，一直驶向叙利亚。因为船要在泰尔卸货，我们就在那里上了岸， 4 找到当地的门徒后，便和他们同住了七天。他们受圣灵的感动力劝保罗不要去耶路撒冷。 5 时间到了，我们继续前行，众门徒和他们的妻子儿女送我们出城。大家跪在岸边祷告之后，彼此道别。 6 我们上了船，众人也回家去了。
7 我们从泰尔乘船抵达多利买，上岸探访那里的弟兄姊妹，和他们住了一天。 8 第二天我们离开那里，来到凯撒利亚，住在传道人腓利家里。他是当初选出的七位执事之一。 9 腓利有四个未出嫁的女儿，都能说预言。 10 过了几天，一个名叫亚迦布的先知从犹太下来。 11 他到了我们这里，拿保罗的腰带绑住自己的手脚，说：“圣灵说，‘耶路撒冷的犹太人也要这样捆绑这腰带的主人，把他交给外族人。’”
12 听到这话，我们和当地的信徒都苦劝保罗不要去耶路撒冷。 13 但保罗说：“你们为什么这样哭泣，令我心碎呢？我为主耶稣的名甘愿受捆绑，甚至死在耶路撒冷。”
14 我们知道再劝也无济于事，只好对他说：“愿主的旨意成就。”
15 过了几天，我们收拾行装启程上耶路撒冷。 16 有几个凯撒利亚的门徒和我们一起去，并带我们到一个信主已久的塞浦路斯人拿孙家里住宿。
保罗会见雅各和众长老
17 我们抵达耶路撒冷后，受到弟兄姊妹的热烈欢迎。 18 第二天，保罗和我们去见雅各，众长老都在那里。 19 保罗向大家问安之后，便一一述说上帝如何借着他传福音给外族人。 20 大家听了，都同声赞美上帝，又对保罗说：“弟兄，你知道数以万计的犹太人信了主，他们都严守律法。 21 他们听见有人说你教导住在外族人中的犹太人背弃摩西的律法，不替孩子行割礼，也不遵守犹太人的规矩。 22 他们一定会听到你来这里的消息，这该怎么办？ 23 请你听我们的建议，这里有四位向上帝许过愿的弟兄， 24 你和他们一起去行洁净礼，并由你替他们付费，让他们可以剃头，好叫众人知道你严守律法，循规蹈矩，关于你的传闻都是假的。 25 至于那些外族信徒，我们已经写信吩咐他们，不可吃祭过偶像的食物，不可吃血和勒死的牲畜，不可淫乱。”
保罗被捕
26 于是，保罗和四位弟兄第二天行了洁净礼，然后上圣殿报告他们洁净期满的日子，好在期满后让祭司为他们每个人献祭物。 27 当七日的洁净期将满的时候，有些从亚细亚来的犹太人发现保罗在圣殿里，就煽动众人去抓他。 28 他们高喊：“以色列人快来帮忙！就是这人到处教唆人反对我们的民族、律法和圣殿。他还带希腊人进圣殿，玷污这圣地。” 29 这是因为他们在城里见过一个名叫特罗非摩的以弗所人和保罗在一起，以为保罗一定把他带进圣殿了。
30 消息一传开，全城轰动。众人冲进圣殿把保罗拉出来，随即关上殿门。 31 正当他们要杀保罗的时候，有人把耶路撒冷发生骚乱的消息报告给罗马军营的千夫长， 32 千夫长马上带着军兵和几个百夫长赶来了。众人一见千夫长和军队，便停止殴打保罗。 33 千夫长上前拿住保罗，命人用两条铁链把他锁起来，问他是什么人、做了什么事。 34 人群中有人这样喊，有人那样喊，情形混乱不堪，千夫长无法辨明真相，便命人将保罗带回军营。 35 保罗刚走上台阶，众人便凶猛地拥挤过来，士兵们只好把他举起来抬着走。 36 众人挤在后面喊着说：“杀掉他！”
保罗的申辩
37 士兵们抬着保罗来到军营门口，保罗问千夫长：“我可以和你讲几句话吗？”千夫长说：“你也懂希腊话吗？ 38 不久前煽动叛乱、带着四千暴徒逃到旷野去的那个埃及人是你吗？” 39 保罗说：“我是犹太人，来自基利迦的大数，并非无名小城的人。请准许我向百姓讲几句话。” 40 千夫长答应了，保罗就站在台阶上向众人挥手示意，他们都安静下来，保罗用希伯来话对他们说：
Apostlagärningarna 21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Paulus fortsätter resan mot Jerusalem
21 Sedan vi skilts från dem, seglade vi direkt ner till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara. 2 Där fann vi ett fartyg som skulle gå till Fenikien och vi gick ombord och seglade iväg. 3 Vi siktade Cypern och passerade söder om ön med kurs mot Syrien och kom till Tyros där fartyget skulle lossa lasten. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. Genom Anden varnade de Paulus för färden till Jerusalem[a] 5 men när veckan hade gått, gav vi oss iväg för att fortsätta resan. Alla, även kvinnor och barn följde med oss ut ur staden och ner till stranden. Där bad vi tillsammans 6 och tog farväl av varandra. Sedan gick vi ombord och de andra återvände hem igen.
7 Från Tyros kom vi till Ptolemais, slutmålet för vår sjöresa. Också där hälsade vi på de troende och stannade hos dem en dag. 8 Sedan fortsatte vi till Caesarea där vi bodde hemma hos förkunnaren Filippos som var en av de sju. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera.
10 Under besöket där som varade i flera dagar kom en profet från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos. 11 Han tog Paulus bälte, band sina fötter och händer med det och sa: ”Den heliga Anden säger: ’På det här sättet ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till hedningarna.’ ” 12 Vi som hörde detta, både vi och de som bodde där, försökte då övertala Paulus att inte fortsätta till Jerusalem.
13 Men han sa: ”Varför gör ni så, gråter och gör mig tung om hjärtat? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem utan också att dö för Herren Jesus skull.” 14 När vi förstod att han inte tänkte ändra sig, lugnade vi ner oss och sa: ”Låt det bli som Herren vill!”
15 Efter de här dagarna gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem. 16 Några av lärjungarna i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus där vi fick bo. Han kom från Cypern och var en av de tidiga lärjungarna.
Paulus kommer fram till Jerusalem
17 När vi kom fram till Jerusalem, blev vi hjärtligt välkomnade av de troende. 18 Dagen efter vi hade anlänt, tog Paulus med oss hem till Jakob[b] och där samlades också de andra församlingsledarna. 19 Sedan vi hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om sitt arbete, vad Gud hade gjort genom honom bland andra folk.
20 När de hörde detta, hyllade de Gud. Sedan sa de till Paulus: ”Du vet, vår broder, att tusentals judar har kommit till tro här och de är alla ivriga att följa lagen. 21 Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att vända sig bort från Mose och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra traditioner. 22 Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.
23 Detta är vårt förslag: Här finns fyra män som har gett ett löfte.[c] 24 Ta med dig dem och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska och att du själv håller och följer lagen.
25 När det gäller troende från andra folk har vi meddelat vårt beslut och skrivit att de ska avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral.[d]”
Paulus arresteras i templet
26 Paulus tog då nästa dag männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt när reningstiden skulle vara över och att offer då skulle bäras fram för var och en av dem.
27 Men precis innan de sju dagarna var slut, fick några judar från provinsen Asien syn på Paulus i templet och hetsade upp folket mot honom. De grep tag i honom 28 och skrek: ”Israeliter! Hjälp oss! Här är den man som överallt lär ut sådant som är emot vårt folk och vår lag och denna plats. Nu har han till och med tagit med sig greker in i templet och orenat[e] denna heliga plats.” 29 De hade nämligen sett Paulus nere i staden tillsammans med Trofimos från Efesos och antog att Paulus hade tagit med honom till templet.
30 Så kom hela staden i uppror och folk kom springande. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet och portarna stängdes genast. 31 De tänkte döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror. 32 Han ryckte därför snabbt ut med sina soldater och officerare och när folkhopen fick se kommendanten och soldaterna, upphörde de att misshandla Paulus. 33 Kommendanten gick genast fram och arresterade Paulus och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var och vad han hade gjort. 34 Men folket skrek än det ena än det andra och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till fästningen. 35 När man kom till trappan, trängdes folket så våldsamt att soldaterna fick bära honom. 36 Folkhopen som följde efter ropade: ”Döda honom!”
Paulus försvarstal inför folket
37 Men just när Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till kommendanten: ”Får jag säga några ord till dig?”
”Kan du grekiska?” undrade kommendanten. 38 ”Är du inte den där egyptern som ledde ett uppror för en tid sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”
39 Paulus svarade: ”Jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en viktig stad. Jag ber därför att du ska låta mig tala till folket.”
40 Kommendanten gav honom då sitt tillstånd och Paulus gjorde tecken till folket uppifrån trappan att han hade något att säga. När alla hade tystnat, började han sedan tala till dem på hebreiska:
Footnotes
- 21:4 Den grekiska satskonstruktionen är svårtolkad, men tanken kan vara att de genom Anden fick förutse svårigheter som väntade och försökte därför övertala Paulus till att inte resa till Jerusalem.
- 21:18 Se not till 12:17.
- 21:23 Löftet var antagligen ett nasirlöfte. Jfr 4 Mos 6.
- 21:25 Se not till 15:20.
- 21:28 Icke-judar var enligt den judiska traditionen orena, ovärdiga att komma inför Gud och skulle göra templet orent om de gick in där.
Apostlagärningarna 21
Svenska 1917
21 Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.
2 Där funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; på det gingo vi ombord och lade ut.
3 Och när vi hade fått Cypern i sikte, lämnade vi denna ö på vänster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty där skulle skeppet lossa sin last.
4 Och vi uppsökte där lärjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.
5 Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo
6 och togo sedan avsked av varandra. Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen.
7 Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag.
8 Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.
9 Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.
10 Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.
11 När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'»
12 När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
13 Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»
14 Då han alltså icke lät övertala sig, gåvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»
15 Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begåvo oss upp till Jerusalem.
16 Från Cesarea följde också några av lärjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, som vi skulle gästa hos.
17 Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.
18 Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.
19 Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.
20 När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.
21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.
22 Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.
23 Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.
24 Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.
25 Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»
26 Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.
27 När de sju dagarna nästan voro ute, fingo judarna från provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade då allt folket. Och de grepo honom
28 och ropade: »I män av Israel, kommen till hjälp! Här är den man som allestädes lär alla sådant som är emot vårt folk och emot lagen och emot denna plats. Därtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskärat denna heliga plats.»
29 De hade nämligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.
30 Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och då de nu hade gripit Paulus, släpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stängdes igen.
31 Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.
32 Denne tog då strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus
33 Översten gick då fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort.
34 Men bland folket ropade den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.
35 Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen,
36 ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»
37 Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?
38 Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till 'dolkmännens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»
39 Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»
40 Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade:
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.