Apostlagärningarna 14
Svenska 1917
14 På samma sätt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade så, att en stor hop av både judar och greker kommo till tro;
2 men de judar som voro ohörsamma retade upp hedningarna och väckte deras förbittring mot bröderna.
3 Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem.
4 Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo med judarna, andra åter med apostlarna.
5 Och när sedan, både ibland hedningar och ibland judar med deras föreståndare, en storm hade blivit uppväckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem,
6 flydde de, så snart de förstodo huru det var, till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
7 Och där förkunnade de evangelium.
8 I Lystra fanns nu en man som satt där oförmögen att bruka sina fötter, ty allt ifrån sin moders liv hade han varit ofärdig och hade aldrig kunnat gå.
9 Denne hörde på, när Paulus talade. Och då Paulus fäste sina ögon på honom och såg att han hade tro, så att han kunde bliva botad,
10 sade han med hög röst: »Res dig upp och stå på dina fötter.» Då sprang mannen upp och begynte gå.
11 När folket såg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin röst och ropade på lykaoniskt tungomål: »Gudarna hava stigit ned till oss i människogestalt.»
12 Och de kallade Barnabas för Jupiter, men Paulus kallade de för Merkurius, eftersom det var han som förde ordet.
13 Och prästen vid det Jupiterstempel som låg utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville jämte folket anställa ett offer.
14 Men när apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo höra detta, revo de sönder sina kläder och sprungo ut bland folket och ropade
15 och sade: »I män, vad är det I gören? Också vi äro människor, av samma natur som I, och vi förkunna för eder evangelium, att I måsten omvända eder från dessa fåfängliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är'.
16 Han har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningar att gå sina egna vägar.
17 Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.»
18 Genom sådana ord stillade de med knapp nöd folket, så att man icke offrade åt dem.
19 Men några judar kommo dit från Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket över på sin sida och stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, i tanke att han var död.
20 Men sedan lärjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen därefter begav han sig med Barnabas åstad därifrån till Derbe.
21 Och de förkunnade evangelium i den staden och vunno ganska många lärjungar. Sedan vände de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia
22 och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike.
23 Därefter utvalde de åt dem »äldste» för var särskild församling och anbefallde dem efter bön och fastor åt Herren, som de nu trodde på.
24 Sedan färdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien.
25 Där förkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
26 Därifrån avseglade de till Antiokia, samma ort varifrån de hade blivit utsända, sedan man hade anbefallt dem åt Guds nåd, för det verk som de nu hade fullbordat.
27 Och när de hade kommit dit, kallade de tillhopa församlingen och omtalade för dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han för hedningarna hade öppnat en dörr till tro.
28 Sedan vistades de där hos lärjungarna en ganska lång tid.
Acts 14
J.B. Phillips New Testament
Jewish behaviour repeats itself
14 1-7 Much the same thing happened at Iconium. On their arrival they went to the Jewish synagogue and spoke with such conviction that a very large number of both Jews and Greeks believed. But the unbelieving Jews stirred up the feelings of the Gentiles and poisoned their minds against the brothers. So they remained there for a long time and spoke fearlessly for the Lord, who made it plain that they were proclaiming the Word of his grace, by allowing them to perform signs and miracles. But the great mass of the people of the city were divided in their opinions, some taking the side of the Jews, and some that of the apostles. But when a hostile movement arose from both Gentiles and Jews in collaboration with the authorities to insult and stone them, they got to know about it, fled to the Lycaonian cities of Lystra and Derbe, and the surrounding countryside—and from there they continued to proclaim the Gospel.
A miracle in a completely pagan city
8-10 Now it happened one day at Lystra that a man was sitting who had no power in his feet. He had in fact been lame from birth and had never been able to walk. He was listening to Paul as he spoke, and Paul, looking him straight in the eye and seeing that he had the faith to be made well, said in a loud voice, “Stand straight up on your feet!”
11 And he sprang to his feet and walked. When the crowd saw what Paul had done they shouted in the Lycaonian language, “The gods have come down to us in human form!”
12-15a They began to call Barnabas Jupiter, and Paul Mercury, since he was the chief speaker. What is more, the high priest of Jupiter whose temple was at the gateway of the city, brought garlanded oxen to the gates and wanted to offer sacrifice with the people. But when the apostles, Barnabas and Paul, heard of their intention they tore their clothes and rushed into the crowd, crying at the top of their voices, “Men, men, why are you doing these things? We are only human beings with feelings just like yours!
15b-17 We are here to tell you good news—that you should turn from these meaningless things to the living God! He is the one who made heaven and earth, the sea and all that is in them. In generations gone by he allowed all nations to go on in their own ways—not that he left men without evidence of himself. For he has shown kindnesses to you; he has sent you rain from heaven and fruitful seasons, giving you food and happiness to your hearts’ content.”
18 Yet even with these words, they only just succeeded in restraining the crowd from making sacrifices to them.
Paul is dogged by his Jewish enemies
19-28 Then some Jews arrived from Antioch and Iconium and after turning the minds of the people against Paul they stoned him and dragged him out of the city thinking he was dead. But while the disciples were gathered in a circle round him, Paul got up and walked back to the city. And the very next day he went out with Barnabas to Derbe, and when they had preached the Gospel to that city and made many disciples, they turned back to Lystra, Iconium and Antioch. They put fresh heart into the disciples there, urging them to stand firm in the faith, and reminding them that it is “through many tribulations that we must enter into the kingdom of God.” They appointed elders for them in each Church, and with prayer and fasting commended these men to the Lord in whom they had believed. They then crossed Pisidia and arrived in Pamphylia. They proclaimed their message in Perga and then went down to Attalia. From there they sailed back to Antioch where they had first been commended to the grace of God for the task which they had now completed. When they arrived there they called the Church together and reported to them how greatly God had worked with them and how he had opened the door of faith for the Gentiles. And here at Antioch they spent a considerable time with the disciples.
The New Testament in Modern English by J.B Phillips copyright © 1960, 1972 J. B. Phillips. Administered by The Archbishops’ Council of the Church of England. Used by Permission.