使徒行传 13
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
巴拿巴和扫罗接受差遣
13 安提阿教会中有几位先知和教师，就是巴拿巴、绰号“黑人”的希缅、古利奈人路求、与分封王希律一同长大的马念以及扫罗。 2 一天，他们正在敬拜主、禁食的时候，圣灵对他们说：“要为我把巴拿巴和扫罗分别出来，好让他们做我呼召他们去做的事。” 3 于是，他们禁食祷告并把手按在巴拿巴和扫罗身上，然后差遣他们出去。
4 二人受圣灵差遣，下到西流基，从那里乘船去塞浦路斯。 5 他们到了撒拉米，就在当地的犹太会堂传讲上帝的道。约翰·马可做他们的助手。
6 他们走遍全岛，远至帕弗，在那里遇见一个冒充先知的犹太术士巴·耶稣。 7 这人和当地的士求·保罗总督常有来往。士求·保罗是个聪明人，他邀请了巴拿巴和扫罗来，要听上帝的道。 8 但希腊名字叫以吕马的那个术士反对使徒，试图拦阻总督信主。 9 又名扫罗的保罗被圣灵充满，盯着他说： 10 “你这魔鬼的儿子，充满了诡诈和邪恶，是一切正义之敌，到现在还想歪曲主的正道吗？ 11 现在主要亲手惩罚你，使你瞎眼，暂时不见天日！”
他顿觉眼前一片漆黑，只好四处摸索，求人领他走路。 12 总督看见所发生的事，对主的道感到惊奇，就信了。
保罗传扬基督
13 保罗和同伴从帕弗乘船到旁非利亚的别加。约翰·马可在那里离开他们回耶路撒冷去了。 14 他们由别加继续前行，来到彼西底区的安提阿。在安息日那天，他们进了会堂坐下来。 15 读完律法书和先知书后，会堂主管派人告诉他们：“弟兄们，如果你们有什么劝勉众人的话，请讲。”
16 保罗站起来向大家挥手示意，说：“各位以色列同胞和各位敬畏上帝的外族朋友们，请听我说。 17 以色列的上帝拣选了我们的祖先，让他们在埃及寄居期间人丁兴旺成为大族，后来祂伸出臂膀带领他们离开埃及。 18 他们在旷野漂泊的那四十年间，上帝一直照顾、容忍他们。 19 后来上帝又灭了迦南境内的七族，把土地分给他们作产业。 20 前后历时约四百五十年。之后，上帝又为他们设立士师，直到撒母耳先知的时代。
21 “后来，他们求上帝为他们立一位王，上帝就选立便雅悯支派中基士的儿子扫罗为王，执政四十年。 22 之后，上帝废掉扫罗，选立大卫做王，并为他作证说，‘我找到了耶西的儿子大卫，他是合我心意的人，他必遵行我一切的旨意。’ 23 上帝照自己的应许，从大卫的后裔中为以色列人立了一位救主，就是耶稣。 24 在耶稣还未公开露面以前，约翰已经劝告以色列人要悔改，接受洗礼。 25 约翰在工作快要完成的时候说，‘你们以为我是谁？我不是基督。在我之后来的那位，我连给祂解鞋带也不配。’
26 “弟兄们，各位亚伯拉罕的子孙和敬畏上帝的外族人啊，这救恩之道原是传给我们的。 27 可是耶路撒冷的人和他们的官长不知道耶稣是基督，虽然每个安息日都诵读先知的信息，却把基督判死罪。这正应验了先知们的话。 28 他们虽然找不到判祂死罪的理由，却强求彼拉多将祂处死。 29 祂受死的记载全部应验之后，有人把祂从十字架上取下来，安放在石墓里。 30 但上帝却使祂从死里复活。 31 之后有许多天，那些从加利利跟随祂上耶路撒冷的人都看见过祂，他们如今在百姓中都是祂的见证人。 32 我们要报给你们一个好消息，上帝给我们祖先的应许， 33 祂借着使耶稣复活已为我们做子孙的成就了。正如诗篇第二篇所说，
“‘你是我的儿子，
我今日成为你父亲。’
34 圣经曾这样记载上帝使祂从死里复活、永不朽坏的事，
“‘我必将应许大卫的圣洁、
可靠的恩福赐给你们。’
35 又在诗篇上说，
“‘你必不让你的圣者身体朽坏。’
36 “大卫在世时遵行上帝的旨意，最后死了，葬在他祖先那里，肉身也朽坏了。 37 然而，上帝使之复活的那位却没有朽坏。 38 所以，弟兄们，你们应该知道，赦罪的信息是借着耶稣传给你们的。 39 你们靠遵行摩西律法不能被称为义人，只有信靠耶稣才能被称为义人。 40 你们要当心，免得先知说的话应验在你们身上，
41 “‘藐视真理的人啊，看吧！
你们要在惊惧中灭亡，
因为我要在你们的时代行一件事，
即使有人告诉你们，
你们也不会信。’”
42 保罗和巴拿巴离开会堂时，会堂里的人请求他们下一个安息日再来讲道。 43 许多犹太人和诚心改信犹太教的外族人都跟随保罗和巴拿巴，二人就与他们谈论，劝勉他们要坚定不移地信靠上帝的恩典。
44 到了下一个安息日，几乎全城的人都聚集起来，要听上帝的道。 45 犹太人看见那么多人聚集，充满嫉妒，便反驳保罗所讲的，诽谤他。 46 保罗和巴拿巴毫不畏惧地说：“上帝的道本该先传给你们，你们既然拒绝接受，认为自己不配得永生，我们现在就把这道传给外族人。 47 因为主这样吩咐我们，
“‘我已使你成为外族人的光，
好把救恩带到地极。’”
48 外族人听后，非常欢喜，颂赞主的道。凡被选定得永生的人都信了主。 49 主的道传遍了那个地方。
50 但犹太人煽动虔诚的贵妇和城中显要迫害保罗和巴拿巴，将二人赶出城去。 51 保罗和巴拿巴便当众跺掉脚上的尘土[a]，去了以哥念。 52 门徒满心喜乐，被圣灵充满。
使 徒 行 傳 13
Chinese New Testament: Easy-to-Read Version
巴拿巴和扫罗得到特殊的任务
13 安提阿教会里有一些先知和老师，他们是巴拿巴、西面（人们也叫他“黑人”）、古利奈人路求、马念（他是和希律王一起长大的）和扫罗。 2 一天，他们正在侍奉主和禁食 [a]的时候，圣灵对他们说∶“你们指派巴拿巴和扫罗，去做我召唤他们做的工作。”
3 先知和老师禁食和祷告后，就把手放在巴拿巴和扫罗的身上 [b]，然后，派他们出去了。
巴拿巴和扫罗在塞浦路斯
4 受到圣灵的派遣，巴拿巴和扫罗受圣灵派遣去了西流基，然后又从那儿坐船到了塞浦路斯。 5 他们一到撒拉米，便在犹太会堂里宣讲上帝的信息。约翰马可做为助手，与他们同行。
6 他们走遍了整个岛屿，直至帕弗。在那里，他们遇见一个名叫巴耶稣的法术师，也是个假先知，他是犹太人。自称是先知。 7 他与本地总督士求保罗很接近，士求保罗是个机智的人，他派人请来巴拿巴和扫罗，要听上帝之道。 8 但是，扫罗和巴拿巴遭到了法术师以吕马的反对（以吕马这名字在希腊语中是巴耶稣的意思），他试图阻碍总督信仰耶稣， 9 可是扫罗（人们又叫他保罗）却被圣灵充满。他直视着以吕马， 10 说∶“你这个魔鬼的儿子！你处处与美好的为敌，你充满了各种欺诈和诡计。你到什么时候才停止对主的真理的歪曲？ 11 看吧，主将触到你，你会失明。有一段时间，你看不见任何东西，甚至是太阳的光芒。”
立刻，以吕马的眼前一片漆黑。他四周摸索着，想找个人拉着他的手，给他带路。 12 总督亲眼目睹了发生的一切，便相信了上帝，因为对于有关主的教导，他感到非常惊奇。
保罗和巴拿巴去彼西底的安提阿
13 保罗一行人从帕弗航行到了旁非利亚的别加。但是，约翰马可离开了他们，回耶路撒冷去了。 14 他们则从别加继续他们的旅程，到达了彼西底附近的安提阿。安息日那天，保罗和巴拿巴走进了会堂，坐了下来。 15 读完了律法和先知的著作后，会堂的官员派人对他们说∶“兄弟们，如果你们有鼓舞的话要对人们说，请讲。”
16 保罗起身，挥手说道∶“以色列同胞和所有来此敬拜上帝的外族人，请听我说。 17 以色列的上帝选择了我们的祖先，在他们还居住在埃及的时候，就使我们的民族成为伟大的民族，并用他的伟力带领他们离开了那块土地。 18 他在旷野里容忍他们达四十年之久。 19 他在迦南地区打败了七个国家，把他们的土地赐给了他的子民， 20 历时约四百五十年。
“这之后，他赐给了以色列人士师，直到先知撒母耳 [c]的时代。 21 后来，他们要求上帝为他们立一个王。上帝便把扫罗封为国王。扫罗是便雅悯支派基士的儿子，他统治了大约四十年。 22 罢免扫罗之后，他又立大卫做他们的君王。上帝关于他是这么说的∶‘我发现耶西的儿子大卫，是合我心意的人。他会执行我的意旨。’ 23 上帝按照他的许诺，从大卫的后代里，为以色列带来了救世主耶稣。 24 在耶稣到来之前，约翰向所有的以色列人传道，告诉他们应受洗礼以示他们要悔过自新。 25 约翰在完成自己的使命时，说∶‘你们以为我是谁？我不是他，绝不是，但是，在我之后来的那个人，我连给他解鞋带都不配。’
26 诸位同胞，亚伯拉罕家族的后代们，还有你们这些敬拜上帝的外族人，这拯救的信息已送给了我们。 27 因为住在耶路撒冷的人和他们的统治者没有认出耶稣来，他们给他定罪，应验了每逢安息日时所读到的先知的话。 28 尽管他们找不到判他死罪的任何理由，他们还是请求彼拉多把他杀害了。 29 他们做完了《经》上记载的有关他的一切事情后，便把他从十字架上解下来，放在一个墓穴里。 30 上帝却让他从死里复活了， 31 此后很多天，他出现在那些和他从加利利同行到耶路撒冷去的人们中间。现在，他们在以色列人中间，是他的见证人。 32 我们现在把福音告诉你们，这福音是关于上帝应许给我们祖先的诺言。 33 我们是他们的后代，上帝通过让耶稣死而复活，为了我们使这诺言得以实现。正如诗篇第二篇所说：
‘你是我的儿子，
今日我成为你的父亲。’ (A)
34 上帝让他起死回生，不会重归腐朽。他是这样说的：
‘我要把应许给大卫的神圣、可靠的祝福赐给你们。’ (B)
35 他在另外一处说：
‘你不会让你的圣者经历腐朽。’ (C)
36 大卫在世时，执行了上帝的意旨。他死了，与祖先葬在一起，经历了腐朽。 37 但是，上帝起死回生的那位却没有经历腐朽。
41 ‘看吧，你们这些嘲弄者，
尽管纳闷和灭亡吧，
因为在你们的时代，我进行着一项工作，
即使有人告诉过你们。
你们就是不相信！’” (D)
42 保罗和巴拿巴离开那里时，人们都请求他们在下一个安息日里，再多讲一些这样的事情， 43 散会后，许多犹太人和皈依了犹太教的人都跟随着保罗与巴拿巴。保罗、巴拿巴和他们谈话，并劝勉他们要继续生活在上帝的恩典里。
44 下一个安息日里，全城的人几乎都聚在一起，聆听主的信息。 45 犹太人见到人群，充满了嫉妒。他们反对保罗所说的话，并抵毁他们。 46 但是保罗和巴拿巴却勇敢的说道∶“上帝的教导先告诉你们，是必要的，既然你们拒弃它，并认为自己配不上得到永生，那么，我们要到非犹太人那里去。 47 主是这样指示我们的：
‘我已经使你们成为照亮外邦的一束光明，
好让你们把拯救带到天涯海角。’
48 外族人听到这里，非常高兴。他们赞美主的信息。那些已被挑选来接受永恒生命的人都相信了。
49 主的话传遍了整个地区。 50 犹太人挑唆这个城里的虔诚、上流社会的妇女和有名望的男人，开始迫害保罗和巴拿巴。他们强迫他俩离开了他们的地区。 51 保罗和巴拿巴抖掉脚上的灰尘 [d]，以示对他们的警告，然后到以哥念去了。 52 安提阿的门徒们充满了快乐和圣灵。
Footnotes
- 使 徒 行 傳 13:2 禁食： 在祷告和崇拜上帝的一段特殊时间内，不吃任何食物。
- 使 徒 行 傳 13:3 身上： 在此表示把上帝的一项特殊任务交给了这些人。
- 使 徒 行 傳 13:20 撒母耳： 最后一位士师（领袖）和以色列的第一位先知。
- 使 徒 行 傳 13:51 抖掉脚上的灰尘： 一个警告，表示他们结束了对这些人的讲话。
Apostlagärningarna 13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
13 I församlingen i Antiochia fanns profeter och lärare: Barnabas, Symeon, som också kallades Niger[a], Lucius från Kyrene, Manaen som hade vuxit upp tillsammans med tetrarken Herodes, och Saul. 2 En gång när dessa män tillbad Herren och fastade, sa den heliga Anden: ”Avdela Barnabas och Saul för en speciell uppgift som jag har kallat dem till.” 3 Och sedan de fastat och bett, lade de sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul blir Paulus – Paulus på Cypern
4 Efter att dessa två sänts ut av den heliga Anden, reste de ner till Seleukia och seglade över till Cypern. 5 När de kom till Salamis, förkunnade de Guds ord i de judiska synagogorna. Johannes följde med dem som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön och till slut kom de till Pafos. Där träffade de en judisk trollkarl som hette Barjesus, en falsk profet. 7 Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus som var en mycket klok man.
Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig eftersom han ville höra Guds ord. 8 Men Elymas, trollkarlen (det är vad hans namn betyder) motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.
9 Då blev Saul som även kallades Paulus, fylld av den heliga Anden och han spände ögonen i trollkarlen 10 och sa: ”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta med att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu tar Herren tag i dig. Du ska bli blind under en tid så att du inte ser solen.”
I samma stund sänkte sig dimma och mörker över trollkarlen och han började irra omkring och leta efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg vad som hände, började han tro för han var helt förundrad över undervisningen om Herren.
Paulus tal i Antiochia i Pisidien
13 Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Men Barnabas och Paulus fortsatte från Perge till Antiochia i Pisidien[b].
När det sedan blev sabbat, gick de till synagogan och satte sig. 15 Efter läsningen ur lagen och profeterna vände sig synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till uppmuntran för folket, så gör det!”
16 Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter och alla andra här som fruktar Gud, lyssna på mig!
17 Vårt folk Israels Gud utvalde våra förfäder. Och han lät folket bli mycket stort när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt. 18 Under fyrtio år hade Gud tålamod med dem i öknen 19 och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna. 20 Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
21 Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år. 22 Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’[c] 23 Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus.
24 Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. 25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’[d]
26 Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. 27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. 28 Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. 29 Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud uppväckte honom från de döda 31 och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.
32 Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna 33 som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:
’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’[e]
34 För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:
’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’[f]
35 Och på ett annat ställe säger han:
’Du ska inte låta din Helige förmultna.’[g]
36 David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. 37 Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.
38 Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. 40 Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:
41 ’Se, ni föraktare.
Låt er förvånas och förgås.
Jag ska utföra en gärning under er tid,
något som ni inte kommer att tro
när man berättar det för er.[h]’ ”
42 När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. 43 När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna
44 På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. 45 Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. 47 Det är också vad Herren har befallt oss:
’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.[i]’ ”
48 När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. 49 Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.
50 Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51 Båda två skakade då dammet av sina fötter[j] och fortsatte till Ikonion. 52 Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.
Footnotes
- 13:1 Betyder den svarte.
- 13:14 Pamfylien och Pisidien var romerska provinser i nuvarande Turkiet.
- 13:22 Se 1 Sam 13:14. Citatets senare del skiljer sig något från texten i 1 Samuelsboken.
- 13:25 Detta var en slavs uppgift.
- 13:32,33 Ordagrant: jag har fött dig. Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7.
- 13:34 Se Jes 55:3.
- 13:35 Se Ps 16:10.
- 13:41 Se Hab 1:5, enligt Septuaginta.
- 13:47 Se Jes 49:6.
- 13:51 Att ”skaka dammet av fötterna” var ett sätt att visa att invånarna själva fick ta ansvar för vad de gjort.
Atti 13
Conferenza Episcopale Italiana
III. LA MISSIONE DI BARNABA E DI PAOLO IL CONCILIO DI GERUSALEMME
L'invio in missione
13 C'erano nella comunità di Antiochia profeti e dottori: Barnaba, Simeone soprannominato Niger, Lucio di Cirène, Manaèn, compagno d'infanzia di Erode tetrarca, e Saulo. 2 Mentre essi stavano celebrando il culto del Signore e digiunando, lo Spirito Santo disse: «Riservate per me Barnaba e Saulo per l'opera alla quale li ho chiamati». 3 Allora, dopo aver digiunato e pregato, imposero loro le mani e li accomiatarono.
A Cipro, il mago Elimas
4 Essi dunque, inviati dallo Spirito Santo, discesero a Selèucia e di qui salparono verso Cipro. 5 Giunti a Salamina cominciarono ad annunziare la parola di Dio nelle sinagoghe dei Giudei, avendo con loro anche Giovanni come aiutante. 6 Attraversata tutta l'isola fino a Pafo, vi trovarono un tale, mago e falso profeta giudeo, di nome Bar-Iesus, 7 al seguito del proconsole Sergio Paolo, persona di senno, che aveva fatto chiamare a sé Barnaba e Saulo e desiderava ascoltare la parola di Dio. 8 Ma Elimas, il mago, - ciò infatti significa il suo nome - faceva loro opposizione cercando di distogliere il proconsole dalla fede. 9 Allora Saulo, detto anche Paolo, pieno di Spirito Santo, fissò gli occhi su di lui e disse: 10 «O uomo pieno di ogni frode e di ogni malizia, figlio del diavolo, nemico di ogni giustizia, quando cesserai di sconvolgere le vie diritte del Signore? 11 Ecco la mano del Signore è sopra di te: sarai cieco e per un certo tempo non vedrai il sole». Di colpo piombò su di lui oscurità e tenebra, e brancolando cercava chi lo guidasse per mano. 12 Quando vide l'accaduto, il proconsole credette, colpito dalla dottrina del Signore.
Arrivo ad Antiochia di Pisidia
13 Salpati da Pafo, Paolo e i suoi compagni giunsero a Perge di Panfilia. Giovanni si separò da loro e ritornò a Gerusalemme. 14 Essi invece proseguendo da Perge, arrivarono ad Antiochia di Pisidia ed entrati nella sinagoga nel giorno di sabato, si sedettero. 15 Dopo la lettura della Legge e dei Profeti, i capi della sinagoga mandarono a dire loro: «Fratelli, se avete qualche parola di esortazione per il popolo, parlate!».
La predicazione di Paolo davanti ai Giudei
16 Si alzò Paolo e fatto cenno con la mano disse: «Uomini di Israele e voi timorati di Dio, ascoltate. 17 Il Dio di questo popolo d'Israele scelse i nostri padri ed esaltò il popolo durante il suo esilio in terra d'Egitto, e con braccio potente li condusse via di là. 18 Quindi, dopo essersi preso cura di loro per circa quarant'anni nel deserto, 19 distrusse sette popoli nel paese di Canaan e concesse loro in eredità quelle terre, 20 per circa quattrocentocinquanta anni. Dopo questo diede loro dei Giudici, fino al profeta Samuele. 21 Allora essi chiesero un re e Dio diede loro Saul, figlio di Cis, della tribù di Beniamino, per quaranta anni. 22 E, dopo averlo rimosso dal regno, suscitò per loro come re Davide, al quale rese questa testimonianza: Ho trovato Davide, figlio di Iesse, uomo secondo il mio cuore; egli adempirà tutti i miei voleri.
23 Dalla discendenza di lui, secondo la promessa, Dio trasse per Israele un salvatore, Gesù. 24 Giovanni aveva preparato la sua venuta predicando un battesimo di penitenza a tutto il popolo d'Israele. 25 Diceva Giovanni sul finire della sua missione: Io non sono ciò che voi pensate che io sia! Ecco, viene dopo di me uno, al quale io non sono degno di sciogliere i sandali.
26 Fratelli, figli della stirpe di Abramo, e quanti fra voi siete timorati di Dio, a noi è stata mandata questa parola di salvezza. 27 Gli abitanti di Gerusalemme infatti e i loro capi non l'hanno riconosciuto e condannandolo hanno adempiuto le parole dei profeti che si leggono ogni sabato; 28 e, pur non avendo trovato in lui nessun motivo di condanna a morte, chiesero a Pilato che fosse ucciso. 29 Dopo aver compiuto tutto quanto era stato scritto di lui, lo deposero dalla croce e lo misero nel sepolcro. 30 Ma Dio lo ha risuscitato dai morti 31 ed egli è apparso per molti giorni a quelli che erano saliti con lui dalla Galilea a Gerusalemme, e questi ora sono i suoi testimoni davanti al popolo.
32 E noi vi annunziamo la buona novella che la promessa fatta ai padri si è compiuta, 33 poiché Dio l'ha attuata per noi, loro figli, risuscitando Gesù, come anche sta scritto nel salmo secondo:
Mio figlio sei tu, oggi ti ho generato.
34 E che Dio lo ha risuscitato dai morti, in modo che non abbia mai più a tornare alla corruzione, è quanto ha dichiarato:
Darò a voi le cose sante promesse a Davide, quelle
sicure. 35 Per questo anche in un altro luogo dice:
Non permetterai che il tuo santo subisca la
corruzione. 36 Ora Davide, dopo aver eseguito il volere di Dio nella sua generazione, morì e fu unito ai suoi padri e subì la corruzione. 37 Ma colui che Dio ha risuscitato, non ha subìto la corruzione. 38 Vi sia dunque noto, fratelli, che per opera di lui vi viene annunziata la remissione dei peccati 39 e che per lui chiunque crede riceve giustificazione da tutto ciò da cui non vi fu possibile essere giustificati mediante la legge di Mosè. 40 Guardate dunque che non avvenga su di voi ciò che è detto nei Profeti:
41 Mirate, beffardi,
stupite e nascondetevi,
poiché un'opera io compio ai vostri giorni,
un'opera che non credereste, se vi fosse
raccontata!».
42 E, mentre uscivano, li pregavano di esporre ancora queste cose nel prossimo sabato. 43 Sciolta poi l'assemblea, molti Giudei e proseliti credenti in Dio seguirono Paolo e Barnaba ed essi, intrattenendosi con loro, li esortavano a perseverare nella grazia di Dio.
Paolo e Barnaba si rivolgono ai pagani
44 Il sabato seguente quasi tutta la città si radunò per ascoltare la parola di Dio. 45 Quando videro quella moltitudine, i Giudei furono pieni di gelosia e contraddicevano le affermazioni di Paolo, bestemmiando. 46 Allora Paolo e Barnaba con franchezza dichiararono: «Era necessario che fosse annunziata a voi per primi la parola di Dio, ma poiché la respingete e non vi giudicate degni della vita eterna, ecco noi ci rivolgiamo ai pagani. 47 Così infatti ci ha ordinato il Signore:
Io ti ho posto come luce per le genti,
perché tu porti la salvezza sino all'estremità della
terra».
48 Nell'udir ciò, i pagani si rallegravano e glorificavano la parola di Dio e abbracciarono la fede tutti quelli che erano destinati alla vita eterna. 49 La parola di Dio si diffondeva per tutta la regione. 50 Ma i Giudei sobillarono le donne pie di alto rango e i notabili della città e suscitarono una persecuzione contro Paolo e Barnaba e li scacciarono dal loro territorio. 51 Allora essi, scossa contro di loro la polvere dei piedi, andarono a Icònio, 52 mentre i discepoli erano pieni di gioia e di Spirito Santo.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 2004 by World Bible Translation Center
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.