Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.

² Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.

³ Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.

⁴ Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:

⁵ En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.

⁶ I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.

⁷ Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'

⁸ 'Aldrig Herre

⁹ Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'

¹⁰ Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.

¹¹ Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.

¹² Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.

¹³ Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.

¹⁴ 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta

¹⁵ Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.

¹⁶ Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'

¹⁷ Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?

¹⁸ När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.

Barnabas och Saul i Antiochia

¹⁹ De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.

²⁰ Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.

²¹ Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.

²² När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.

²³ När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.

²⁴ Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.

²⁵ Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.

²⁶ Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.

²⁷ Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.

²⁸ Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.

²⁹ De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.

³⁰ De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.