Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[a] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[b]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[c]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.

¹⁷ Nu närmade sig den tid då Gud skulle infria sitt löfte till Abraham och folket hade växt kraftigt och blivit ett stort folk i Egypten. ¹⁸ Men då fick Egypten en ny kung, en som inte kände till Josef.^{[e] 19} Han bemötte vårt folk med list, förtryckte våra förfäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.

²⁰ Under den här tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Man skötte om honom hemma i tre månader ²¹ men sedan satte man ut honom. Då tog faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Mose fick gedigen utbildning i Egyptens visdom och han var handlingskraftig och talade med stor myndighet.

²³ När Mose var 40 år, steg en önskan upp i hans hjärta att söka upp sitt eget folk, israeliterna. ²⁴ Han fick då se en egypter misshandla en israelit och han skyndade genast till mannens hjälp och hämnades genom att döda egyptern. ²⁵ Mose trodde att hans folk skulle förstå att Gud genom honom skulle rädda dem men det gjorde de inte.

²⁶ Nästa dag fick han syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte då medla mellan dem och sa: ’Ni är ju bröder! Varför försöker ni skada varandra?’ ²⁷ Men mannen som hade startat slagsmålet knuffade undan Mose och frågade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ²⁸ Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?’^{[f] 29} När Mose hörde detta, flydde han och levde sedan som främling i Midjans land där han blev far till två söner.

³⁰ När han 40 år senare var i öknen nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske. ³¹ Mose blev mycket förvånad över det han såg och när han gick dit för att undersöka vad det var, hördes Herrens röst: ³² ’Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!’ Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp. ³³ Men Herren sa till honom: ’Ta av dig skorna, för du står på helig mark! ³⁴ Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’^[g]

³⁵ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. ³⁶ Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år.

³⁷ Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’^{[h] 38} Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.

³⁹ Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’^{[i] 41} Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. ⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[j]:

⁴⁴ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[m]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose ⁴⁵ och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. ⁴⁶ David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud ⁴⁷ men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. ⁴⁸ Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju:

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[o] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[p] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[q].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.