Alla Israels fiender ska gå under

32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:

² Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.

³ Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig

⁴ och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.

⁵ Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.

⁶ Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.

⁷ Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.

⁸ Ja, mörker ska råda överallt i landet.

⁹ I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.

¹⁰ Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.

¹¹ Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.

¹² Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.

¹³ Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.

¹⁴ Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.

¹⁵ När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.

¹⁶ Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.

¹⁷ Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:

¹⁸ Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.

¹⁹ Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.

²⁰ I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.

²¹ De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.

²² Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.

²³ Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.

²⁴ Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.

²⁵ De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.

²⁶ Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.

²⁷ De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.

²⁸ Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.

²⁹ Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.

³⁰ Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.

³¹ När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.

³² En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.