Jeremia 14-17

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Guds dom över Jerusalem

14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:

² Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.

³ De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.

⁴ Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.

⁵ Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.

⁶ Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.

⁷ Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!

⁸ Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?

⁹ Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!

¹⁰ Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.

¹¹ Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.

¹² Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.

¹³ Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.

¹⁴ Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.

¹⁵ Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.

¹⁶ De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

¹⁷ Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.

¹⁸ Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.

¹⁹ Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.

²⁰ Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.

²¹ Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!

²² Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.

Jeremia utsätts för förföljelse

15 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!

² Och om de frågar dig: Vart ska vi gå?, tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.

³ Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.

⁴ På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.

⁵ Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?

⁶ Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.

⁷ Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.

⁸ Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.

⁹ Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.

¹⁰ Då sa Jeremia: Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig.

¹¹ Men Herren svarade: Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä.

^12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.

¹⁴ Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.

¹⁵ Då svarade Jeremia: Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!

¹⁶ Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!

^17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad.

¹⁹ Herren svarade: Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.

²⁰ De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig, säger Herren.

²¹ Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer.

Profetia om undergång

16 Än en gång talade Herren till mig och sa:

² Du får inte gifta dig och skaffa dig barn,

³ för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar

⁴ ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur.

⁵ Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet.

⁶ Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed.

⁷ Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin.

⁸ Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem.

⁹ Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna.

¹⁰ När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?

¹¹ Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,

¹² och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.

¹³ Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!

^14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten, utan: Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till. Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.

¹⁶ Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.

¹⁷ Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.

¹⁸ Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.

¹⁹ Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!

²⁰ Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar.

²¹ Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.

Jeremia varnar folket

17 Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.

^2-3 De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.

⁴ Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.

⁵ Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.

⁶ Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.

⁷ Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.

⁸ Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.

⁹ En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.

¹⁰ Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.

¹¹ Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.

¹² Men din tron är vår tillflykt, Herre!

¹³ Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.

¹⁴ Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.

¹⁵ Människor hånar mig och säger: Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?

¹⁶ Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.

¹⁷ Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.

¹⁸ Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!

Vila under sabbaten

¹⁹ Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna

²⁰ och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.

^21-22 Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,

²³ men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.

²⁴ Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,

²⁵ då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.

²⁶ Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.

²⁷ Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.