Esra 7-10

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Esras förfäder

^1-5 Här följer Esras släktregister, han som bröt upp från Babylon för att återvända till Jerusalem under den persiske kungen Artasastas regering: Esra var son till Seraja,Seraja var son till Asarja, Asarja var son till Hilkia, Hilkia var son till Sallum, Sallum var son till Sadok, Sadok var son till Ahitub, Ahitub var son till Amarja, Amarja var son till Asarja, Asarja var son till Merajot, Merajot var son till Seraja, Seraja var son till Ussi, Ussi var son till Bucki, Bucki var son till Abisua, Abisua var son till Pinehas, Pinehas var son till Eleasar ochEleasar var son till översteprästen Aron.

⁶ Som judisk, religiös ledare var Esra mycket hemmastadd i Herrens lag, den som Mose hade gett till Israels folk. Han bad kungen att få återvända till Jerusalem. Kungen beviljade Esras begäran och gav honom allt han önskade, därför att Herren var med honom.

^7-9 Mycket folk, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempelarbetare, följde med honom. De lämnade Babylon på våren i Artasastas sjunde regeringsår och kom fram till Jerusalem på dagen fyra månader senare. Herren hade varit med dem på deras resa.

¹⁰ Esra hade bestämt sig för att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israels folk om den.

Brevet från kung Artasasta

¹¹ Detta är det brev som kung Artasasta överlämnade till prästen och läraren Esra:

¹² Från Artasasta, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud.

¹³ Jag ger härmed mitt tillstånd till varje judisk ättling, även präster och leviter, att återvända till Jerusalem tillsammans med dig.

¹⁴ Jag och mitt råd av sju ledamöter befaller dig härmed att föra Guds lag tillbaka till Juda och Jerusalem.

¹⁵ Vi ber dig också att du på resan till Jerusalem tar med dig det silver och guld som vi har överlämnat som offer åt Israels Gud.

¹⁶ Dessutom ska du samla in silver och guld och frivilliga gåvor till templet från dina landsmän och deras präster i alla Babyloniens landskap.

¹⁷ Använd detta till att köpa in tjurar, baggar, lamm, spisoffer och drickoffer, och offra det på altaret i ert tempel i Jerusalem.

¹⁸ Det silver och guld som återstår kan du och dina bröder använda på det sätt som ni finner vara Guds vilja.

¹⁹ Ta med dig guldskålarna och de andra föremålen, som vi har gett dig, till din Guds tempel i Jerusalem.

²⁰ Om det behövs ytterligare medel till templets återuppbyggnad kan du begära detta från den kungliga skattkammaren.

²¹ Jag, kung Artasasta, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i landskapen väster om floden Eufrat att ge Esra vad han än begär av er, för han är präst och lärare i de lagar som tillhör hans Gud,

²² dock högst 3.700 kilo silver, 10.000 kilo vete, 2.000 liter vin och 2.000 liter olja, men däremot obegränsade mängder av salt.

²³ Ge honom också allt annat som himlens Gud kräver för sitt tempel, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner?

²⁴ Jag befaller också att ingen präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i templet ska betala skatt av något slag.

²⁵ Och du, Esra, ska använda den visdom Gud har gett dig för att välja ut och tillsätta domare och andra tjänstemän att styra över folket väster om floden Eufrat. Om befolkningen där inte känner till din Guds lagar, så ska du undervisa dem.

²⁶ Om någon vägrar att lyda Guds lag och kungens lag, ska denne omedelbart straffas med antingen döden, förvisning, böter eller fängelse.

Esra tackar Herren

²⁷ Prisa Herren, våra förfäders Gud, som har fått kungen att bidra till att Guds tempel upprättas och äras i Jerusalem!

²⁸ Prisa honom för att han har låtit mig få ingång hos kungen, hans sju rådgivare och alla hans mäktiga furstar! Jag fattade mod, därför att Herren, min Gud, var med mig, och jag övertalade en del av Israels ledare att återvända med mig till Jerusalem.

De som återvände med Esra

8 Här följer en förteckning över de huvudmän för sina familjer, som följde med mig från Babylon under kung Artasastas regering.

^2-14 Gersom från Pinehas släkt,Daniel från Itamars släkt,Hattus från Davids familj i Sekanjas släkt,Sakarja med 150 män från Pareos släkt,Eljoenai, Serajas son, med 200 män från Pahat-Moabs släkt,Sekanja, Jahasiels son, med 300 män,Ebed, Jonatans son, med 50 män från Adins släkt,Jesaja, Ataljas son, med 70 män från Elams släkt,Sebadja, Mikaels son, med 80 män från Sefatjas släkt,Obadja, Jehiels son, med 218 män från Joabs släkt,Selomit, Josifjas son, med 160 män från Banis släkt,Sekarja, Bebais son, med 28 män från Bebais släkt,Johanan, Hackatans son, med 110 män från Asgads släkt,Elifelet, Jegiel, Semaja och 60 män från Adonikams släkt (de kom efter senare)och slutligen Utai, Sabbud och 70 andra män från Bigvais släkt.

Esra anländer till Jerusalem

¹⁵ Jag samlade dem vid Ahavafloden där vi slog läger under tre dagar, medan jag gick igenom förteckningarna över folket och prästerna som hade anslutit sig. Jag lade märke till att inte en enda levit hade anmält sig.

¹⁶ Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam. Jag lät också hämta Jojarib och Elnatan, som var mycket visa män,

¹⁷ och sedan sände jag dem allesammans till Iddo, ledaren för judarna i Kasifja, för att be honom och hans bröder och tempeltjänarna att sända oss leviter till vår Guds tempel i Jerusalem.

¹⁸ Gud var god mot oss och sände oss Serebja och arton av hans släktingar. Han var en mycket begåvad man och ättling till leviten Maheli.

¹⁹ Gud sände oss också Hasabja och Jesaja, av Meraris släkt, med tjugo av deras släktingar,

²⁰ och till detta 220 tempeltjänare, en grupp som David utsåg att assistera leviterna. Alla dessa fanns med i släktregistren.

²¹ Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom att vara med oss på resan och skydda oss och våra barn och tillhörigheter.

²² Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som eskort och skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud skyddar alla som ber till honom och att olyckan bara drabbar dem som har övergett honom!

²³ Därför fastade vi och bad att Gud skulle ta hand om oss, och han hörde vår bön.

²⁴ Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Serebja, Hasabja och tio andra av deras släkt

²⁵ som ansvariga för transporten av det silver och guld och de guldskålar och de övriga föremål som hade skänkts av kungen och hans råd och av Israels folks ledare för att återföras till Guds tempel.

^26-27 Jag vägde allt och fann att det totalt rörde sig om 25 ton silver, 70 kilo silverartiklar och 3.750 kilo guld. Dessutom fanns där 20 guldskålar som var och en vägde över 8 kilo och var värderade till 1000 persiska guldmynt. Där fanns också två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld.

²⁸ Jag invigde männen åt Herren genom att säga: Ni, liksom alla dessa föremål är helgade åt Gud. Silvret och guldet är ett frivilligt offer till våra fäders Herre och Gud.

²⁹ Ta hand om allt detta och se till att inget går förlorat. Överlämna det till prästerna och de levitiska ledarna och Israels äldste i Jerusalem, och se till att föremålen placeras i templets skattkammare.

³⁰ Prästerna och leviterna fick sedan ta emot skatterna för att föra dem till Guds tempel i Jerusalem.

³¹ Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Gud skyddade oss och räddade oss undan fiender och överfall längs vägen,

³² och slutligen nådde vi Jerusalem utan att något allvarligt inträffat.

³³ På fjärde dagen efter vår ankomst vägdes silvret, guldet och de andra värdefulla sakerna i templet och överlämnades till prästerna Meremot, prästen Urias son, Eleasar, Pinehas son, och leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja Binnuis son.

³⁴ Alltsammans räknades och vägdes och summorna antecknades.

³⁵ När alla i vår grupp hade offrat brännoffer till Israels Gud, 12 tjurar för Israels folk, 96 baggar, 77 lamm och 12 getter som syndoffer,

³⁶ överlämnades kungens befallningar till hans tjänare och till landshövdingarna över provinserna väster om floden Eufrat, och de gav oss sedan all den hjälp vi behövde för att kunna återuppbygga Guds tempel.

Esras bön inför allt folket

9 Sedan kom de judiska ledarna till mig och berättade att många, även präster och leviter, hade börjat umgås med de hedniska folken och delta i deras avgudadyrkan. Det gällde: kananeer, hetiter, perisseer, jebuseer, ammoniter, moabiter, egyptier och amoreer.

² Israelitiska män gifte sig med flickor från dessa hedniska folk och tog dem till hustrur åt sina söner. Guds heliga folk blev uppblandat genom dessa äktenskap, och många ledare hade varit dåliga föredömen.

³ När jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder, slet mitt hår och mitt skägg och sjönk ihop på marken av förtvivlan.

⁴ Alla som fruktade Israels Gud och ville höra vad Herren skulle säga om folkets synd, kom och satte sig hos mig tills det var dags för kvällens brännoffer.

⁵ Då avbröt jag mitt sörjande, och i mina trasiga kläder föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren

⁶ och ropade:O min Gud, vad jag skäms inför dig! Ja, jag blygs att lyfta mitt ansikte mot dig, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är lika hög som himlen.

⁷ Hela vår historia har handlat om synd, och det var därför som vi och våra kungar och präster slaktades av hedniska kungar, bortfördes i fångenskap och plundrades och drabbades av skam, precis som nu.

⁸ Men just i dessa dagar har vi fått en möjlighet till frid, för du har tillåtit några av oss att återvända till Jerusalem från vår fångenskap. Du har gett oss ett tillfälle till glädje och ett nytt liv i vårt slaveri.

⁹ Vi är slavar, men i din kärlek och barmhärtighet har du inte övergett oss. I stället har du sett till att Persiens kungar blivit vänligt inställda till oss, så att de till och med har gett oss hjälp med att återuppbygga vår Guds tempel och Jerusalem ur dess ruiner, och därmed gett oss en stark och skyddad stad i Juda.

¹⁰ Men Herre, vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Än en gång har vi alltså övergett dig och brutit dina lagar!

¹¹ Profeterna varnade oss för att landet vi skulle få var orenat genom invånarnas fruktansvärda seder. Ja, från den ena ändan till den andra var det fyllt av orenhet.

¹² Du sa till oss att vi inte skulle hjälpa dessa folk på något sätt och inte låta våra söner gifta sig med deras döttrar. Du varnade oss och sa att om vi bara följde denna regel, så skulle vi bli ett framgångsrikt folk och för all framtid kunna lämna detta land i arv till våra barn, generation efter generation.

^13-14 Men nu har vi brutit mot dina lagar än en gång, genom dessa äktenskap med främlingar som lever i avguderi, och det har vi gjort efter det att vi blivit straffade med fångenskap för vår ondska. Egentligen fick vi inte det straff vi då förtjänade eftersom du lät en liten skara av oss bli räddad, men nu kommer nog din vrede att förgöra oss, så att inte någon enda kommer undan.

¹⁵ Herre, Israels Gud, du är en rättvis Gud! Här är vi med vår skuld, men på grund av den kan ingen av oss vara i din närhet.

Folket bekänner sin synd

10 Medan Esra låg på marken framför templet och grät och bad och bekände detta, samlades många män, kvinnor och barn, och de grät också.

² Då sa Sekanja, Jehiels son, och en ättling till Ulam, till Esra: Vi har syndat mot Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel,

³ för vi lovar inför Gud att skilja oss från dem och sända bort dem och deras barn, för det är det enda rätta enligt lagen. Detta ska vi göra eftersom du och de rättfärdiga männen har beslutat så.

⁴ Esra, fatta mod och tala om för oss hur vi ska göra. Hela saken ligger i dina händer. Vi ska inte lägga hinder i vägen.

⁵ Då reste Esra sig upp och krävde att ledarna för prästerna och leviterna och hela Israels folk skulle göra som Sekanja hade sagt. Alla gick med på detta.

⁶ Sedan gick Esra in i Johanans rum i templet, och han varken åt eller drack medan han fortsatte att sörja över de återvändande flyktingarnas synd.

^7-8 Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem med befallning att alla skulle samlas i Jerusalem inom tre dagar. Ledarna hade beslutat att den som vägrade komma skulle gå miste om all sin egendom och inte längre tillhöra Israel.

⁹ Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin kommit till Jerusalem och stod på den öppna platsen framför templet. Det regnade häftigt, och både vädret och den allvarsamma situationen gjorde att alla skälvde.

¹⁰ Då reste Esra sig upp och talade till dem:Ni har syndat genom att gifta er med hedniska kvinnor och därmed ökat på Israels skuld inför Herren.

¹¹ Bekänn er synd inför Herren, era fäders Gud, och skilj er från det hedniska folket runt omkring er och från dessa kvinnor!

¹² Då samtyckte alla männen på en gång och svarade högt: Vi ska göra som du har sagt.

¹³ Men detta är inte något som kan klaras av på en eller två dagar, för det är många av oss som är inblandade. Dessutom regnar det så kraftigt att vi inte kan stanna kvar här ute mycket längre.

¹⁴ Låt i stället våra ledare ordna rättegångar åt oss på vår hemort, så att var och en som har en hednisk hustru kan sammanträffa med de äldste och domarna i staden. Sedan kan det fattas beslut i varje enskilt fall och situationen klaras upp, så att vår Guds fruktansvärda vrede kommer att vändas bort ifrån oss.

¹⁵ Endast Jonatan, Asaels son, Jaseja, Tikvas son, Mesullam och leviten Sabbetai, opponerade sig mot detta.

^16-19 Man gjorde som det föreslagits. Esra valde ut män som var betrodda i sina respektive familjer. Den första dagen i nionde månaden började de genomgången av alla som gift sig med kvinnor från andra folk, och tre månader senare hade de avslutat sitt uppdrag.Här följer en förteckning över de präster som hade tagit sig hustrur utanför Israel. De lovade att skilja sig från dem och att offra en bagge för att sona sin skuld till Herren:Jesuas släkt:Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.

²⁰ Immers släkt:Hanani och Sebadja.

²¹ Harims släkt:Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia.

²² Pashurs släkt:Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.

²³ Bland leviterna:Josabad, Simei, Kelaja (som också kallades Kelita), Petaja, Juda och Elieser.

²⁴ Bland sångarna endast Eljasib.Bland dörrvaktarna:Sallum, Telem och Uri.

²⁵ Bland israeliterna i övrigt:Pareos släkt:Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia, Benaja.

²⁶ Elams släkt:Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia.

²⁷ Sattus släkt:Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa.

²⁸ Bebais släkt:Johanan, Hananja, Sabbai och Atlai.

²⁹ Banis släkt:Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot.

³⁰ Pahat-Moabs släkt:Adna, Ketal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse.

^31-32 Harims släkt:Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, Benjamin, Malluk och Semarja.

³³ Hasums släkt:Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse och Simei.

^34-37 Banis släkt:Maadai, Amram, Uel, Benaja, Bedeja, Keluhi, Vanja, Meremot, Eljasib, Mattanja, Mattenai, Jaasu.

^38-42 Binnuis släkt:Simei, Selemja, Natan, Adaja, Maknaddebai, Sasai, Sarai, Asarel, Selemja, Semarja, Sallum, Amarja och Josef.

⁴³ Nebos släkt:Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.

⁴⁴ Alla dessa män hade gift sig med kvinnor från andra folk och vissa av dem hade även barn tillsammans med dem.