Höga Visan 1-3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
1 Sångernas sång, av Salomo.
Hon:[a]
2 Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3 Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4 Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5 Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos[b] tältdukar.
6 Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7 Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8 Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9 Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10 Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11 Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12 När kungen ligger på sin säng[c],
sprider min nardus sin doft.
13 Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14 Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16 Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17 Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
Hon:
2 Jag är en Sharons ros,
en lilja i dalen.
Han:
2 Som en lilja bland törnen
är min älskade bland flickor.
Hon:
3 Som ett äppelträd i skogen
är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar sött.
4 Han för mig in i vinsalen,
med sin kärlek som en fana över mig.[d]
5 Styrk mig med druvkakor,
pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
7 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8 Hör, min älskade kommer! Se!
Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
9 Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
blickar genom gallret.
10 Min älskade säger till mig:
”Stig upp, min älskade, min sköna,
och kom!
11 Se! Vintern är förbi
och regnet är över.
12 På marken skjuter blommorna upp,
sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13 Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”
Han
14 Du min duva bland bergsklyftor,
i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
din gestalt så skön.
Vännerna:[e]
15 Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.
Hon:
16 Min älskade är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljorna.
17 Tills vindarna vaknar,[f] tills skuggorna flyr,
kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
över de blommande kullarna.
3 Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
Jag spanade efter honom,
men jag kunde inte hitta honom.
2 ”Nu stiger jag upp
och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
men jag hittade honom inte.
3 Vakterna fann mig,
när de gick omkring i staden.
”Har ni sett min älskade någonstans?”
4 Knappt hade jag gått ifrån dem,
så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
till hennes kammare som fött mig.
5 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
6 Vem är det som kommer från öknen
som en rökpelare
och doftar av myrra
och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
7 Se, det är Salomos bärstol,
omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
8 Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
9 Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10 Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
av Jerusalems döttrar.[g]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!
Notas al pie
- 1:2 Sången sjungs växelvis av bruden, brudgummen och deras vänner, men övergången är ibland oklar. Hon, han, vännerna finns inte i grundtexten utan är tillägg gjorda för att åtminstone ungefärligt markera vem som framträder.
- 1:5 Namnet kan ev. också tolkas som ett ortnamn Shalma och i så fall utgöra en parallell till Kedars tält (tält var ju ingenting Salomo var känd för).
- 1:12 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Möjligen: När kungen ligger till bords…
- 2:4 Betydelsen av de hebreiska orden som här översätts vinsalen och fana är osäker.
- 2:15 Det är osäkert om det är vännerna som talar, men pluralformen (oss…våra) tyder på det.
- 2:17 Det är osäkert om det är morgon eller kväll som åsyftas.
- 3:10 Betydelsen av det hebreiska ordet som här översätts ryggstöd är osäker, likaså sista satsen i versen. Det är möjligt att Jerusalems döttrar hör ihop med nästa vers.
Galaterbrevet 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Paulus möter församlingsledarna i Jerusalem
2 Efter fjorton år kom jag tillbaka till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Titus tog jag också med mig. 2 Den gången reste jag dit därför att jag hade fått en uppenbarelse. Där presenterade jag i enskildhet inför församlingens ledare det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna. Jag ville ju inte ha sprungit, eller fortsätta att springa förgäves. 3 De krävde inte ens att min reskamrat Titus, som är grek, skulle omskäras.
4 Det skulle ju de falska troende ha velat, som hade lurat sig in bland oss för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, för att de skulle kunna göra oss till slavar. 5 Men inte ett ögonblick gav vi efter och ställde upp på deras krav, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 De som ansågs vara något – vad de sedan varit bryr jag mig inte om, för i Guds ögon är alla lika – ville alltså inte lägga till något till min undervisning. 7 Tvärtom insåg de att jag hade fått i uppdrag att sprida evangeliet till de oomskurna, precis som Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna, hade ju gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Så när de som ansågs vara pelare, Jakob, Kefas och Johannes, förstod vilken nåd som hade getts mig, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vårt samarbete. Vi skulle gå ut till hedningarna och de själva till de omskurna. 10 Det enda de bad oss om var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag verkligen försökt göra.
Paulus gick emot Petrus i Antiochia
11 Men när Kefas kom till Antiochia gick jag emot honom helt öppet, eftersom han hade dömt sig själv. 12 Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när Jakobs följe kom drog han sig undan hedningarna av fruktan för dem som förespråkade omskärelsen. 13 De andra judarna deltog i samma hyckleri, och till och med Barnabas drogs med.
14 Men när jag såg att de handlade tvärtemot evangeliets sanning, sa jag till Kefas inför alla: ”Du är jude, men lever som hedningarna, inte som judarna. Varför vill du då tvinga hedningarna att leva som judar?[a]
15 Vi är födda judar, inte hedniska syndare.[b] 16 Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Kristus Jesus. Därför började vi själva tro på Kristus Jesus, så att vi skulle bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar. Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig genom laggärningar.
17 Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte! 18 Om jag bygger upp det jag har rivit ner, då blir jag en överträdare. 19 Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har korsfästs tillsammans med Kristus. 20 Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Så länge jag lever här i min kropp, lever jag alltså genom tron på Guds Son, han som har älskat mig och gett sitt liv för mig. 21 Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdigheten hade kunnat fås genom lagen, då hade ju inte Kristus behövt dö.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.