² I övermod jagar den gudlöse den svage.
    Låt dem fångas i sina egna intriger!
³ Den gudlöse skryter med sina egna begär,
    välsignar den girige och föraktar Herren.
⁴ Den gudlöse sätter näsan i vädret.
    ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.^[a]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
    han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
    han fnyser åt sina fiender.
⁶ Han tänker för sig själv:
    ”Inget kan rubba mig.
    Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

⁷ Deras mun är full av förbannelse och lögn,
    under hans tunga finns ofärd och olycka.
⁸ Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
⁹     Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
¹⁰ De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.^[b]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

¹² Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
¹³ Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
¹⁴ Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.^[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

¹⁶ Herren är kung, alltid och för evigt.
    De främmande folken försvinner från hans land.
¹⁷ Herre, du hör de förtrycktas längtan,
    du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
¹⁸ Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
    så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.^[d]

⁴ Herren är i sitt heliga tempel,
    hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
    hans ögon granskar dem.
⁵ Han prövar de rättfärdiga,
    men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
⁶ Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
    och en glödande vind ska bli deras lott.

⁷ Herren är rättfärdig
    och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.

² Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
³ Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

⁴ Må Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
⁵ De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

⁶ ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad^[f].”
⁷ Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

⁸ Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
⁹ Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.^[g]