Add parallel Print Page Options

Herren talar och svarar Job

(38:1—41:25)

Herrens första tal: skapelsen och naturen

38 Då svarade Herren Job från stormen:

Vem är denne som höljer mitt råd i mörker,
    med ord utan kunskap?
Gör dig nu beredd och var som en man,
    för jag tänker ställa frågor som du får svara på.

Var var du när jag lade grunden till jorden?
    Tala om det för mig, om du nu vet och förstår så mycket.
Vem som bestämde dess mått vet du nog!
    Vem spände mätsnöret över den?
På vad fästes dess grund,
    och vem lade dit hörnstenen
medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans
    och Guds söner jublade av glädje?

Vem spärrade in havet,
    när det forsade fram ur djupen,[a]
när jag klädde det med moln
    och lindade in det i tjockt mörker,
10 när jag bestämde dess gräns
    och satte dörrar och bommar för det,
11 när jag sa: ”Så långt men inte längre får du komma,
    här ska dina stolta vågor stanna!”?

12 Har du någonsin befallt morgonen att komma
    eller ljuset att bryta fram där det ska,
13 för att det ska gripa tag i jordens hörn
    och skaka bort de onda därifrån?
14 Jorden tar form likt en lerklump under ett sigill,
    och den står där, formad som en dräkt.[b]
15 De ogudaktiga berövas sitt ljus,
    och deras makt krossas.

16 Har du gått till havets källor
    eller vandrat på havsdjupens grund?
17 Har dödsrikets portar uppenbarats för dig?
    Har du sett portarna till det djupaste mörkret?
18 Kan du fatta jordens vidder?
    Tala om det för mig, om du vet allt detta!

19 Var är vägen till ljusets boplats,
    och var håller mörkret hus?
20 Kan du leda dem till de platser de kommer ifrån?
    Vet du vägen till deras vistelseort?
21 Naturligtvis vet du allt detta,
    för då var du ju redan född,
du som redan levt så länge!

22 Har du varit i snöns förrådshus
    eller sett haglets förrådshus,
23 som jag förvarat till nödens tid,
    till stridens och krigets tider?
24 Vet du vägen till den plats där ljuset[c] delar sig?
    Hur sprider sig östanvinden över jorden?
25 Vem öppnar rännor för regnfloderna
    och ger åskvädret dess bana,
26 så att den kan få regnet att falla där ingen bor,
    på ökenlandet där ingen människa finns,
27 för att mätta ödemarken med vatten,
    så att gräs kan växa upp?
28 Har regnet någon far?
    Vem härstammar daggen ifrån?
29 Från vems sköte kommer isen,
    och vem föder himlens rimfrost,
30 som får vattnen att bli hårda som sten,
    när djupets yta fryser till?

31 Kan du binda ihop Plejaderna
    eller lösa Orions band?[d]
32 Kan du leda fram stjärnbilderna i rätt tid
    och visa vägen för Stora och Lilla Björn?
33 Känner du till himlens lagar,
    och bestämmer du hur de råder över jorden?

34 Kan du ropa till molnen
    och få dem att överskölja dig med regnvatten?
35 Kan du skicka efter blixtar
    som svarar dig: ”Här är vi!”?
36 Vem har lagt vishet i ibisen,
    och vem gav förstånd till tuppen?[e]
37 Vem har vishet att räkna molnen?
    Vem kan tömma himlens vattenbehållare,
38 när marken är hård
    och kokorna klibbar ihop?

39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
    och stilla lejonungarnas hunger,
där de kryper ihop i sina hålor
    eller ligger och väntar bland snåren?
Vem är det som skaffar mat åt korpen,
    när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?

Vet du när[f] stengeten föder sina ungar,
    och vakar du över hindens kalvning?
Räknar du hur många månader de går havande,
    vet du tiden när de ska föda?
De böjer sig ner, föder sina ungar
    och blir av med sin plåga.
Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
    De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

Vem är det som släpper vildåsnan fri,
    vem knyter upp dess band?
Jag har gett den öknen som hem
    och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller
    och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark.
    Där söker den efter allt som är grönt.

12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
    Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
    Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
    överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd
    och samlar den på tröskplatsen?

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
    men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[g]
17 Den lägger sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
    och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
    precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
    som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
    eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
    skrattar den både åt häst och ryttare.

22 Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26     Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[h]
27     Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
    in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
    vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.

29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
    och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
    och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
    med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
    och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
    för där det slagna ligger, där finns örnen.

34 Herren svarade Job:

35 ”Vill du tvista med den Väldige,
    visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”

Jobs svar

36 Då svarade Job Herren:

37 Jag är ingenting,
    hur skulle jag kunna finna några svar?
    Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
    men inte kunnat svara.
        Nu säger jag inget mer.

Herrens andra tal: Behemot och Leviatan

40 Då svarade Herren Job från stormen:

Gör dig beredd som en man!
    Jag tänker fråga dig,
och du ska svara mig sedan.

Tänker du ifrågasätta min rättvisa, fördöma mig,
    för att rättfärdiga dig själv?
Är din hand lika stark som Guds?
    Kan du med din röst dundra som han?
Pryd dig då med höghet och dignitet,
    klä dig i majestät och prakt.
Ge fritt utlopp för din vrede!
    Se varje högmodig man och ödmjuka honom!
Se varje högmodig man och ödmjuka honom,
    slå ner de ogudaktiga, där de står.
Begrav dem allesammans i stoftet,
    bind deras ansikten till mörkret.
Då ska jag prisa dig
    för att din egen styrka kan rädda dig.

10 Se på Behemot[i]!
    Jag skapade den, precis som jag skapade dig.
    Den äter gräs som en oxe.
11 Se på styrkan i dess länder
    och kraften i dess bukmuskler!
12 Dess svans vajar som en ceder.
    Senorna i dess lår är tätt sammanflätade.
13 Dess benpipor är som rör av koppar
    och dess ben som stänger av järn.
14 Den tillhör det förnämsta bland Guds skapelser,
    men Skaparen kan närma sig den med sitt svärd.[j]
15 Bergen ger den föda,
    och där leker också alla de vilda djuren.
16 Den lägger sig under lotusträden,
    i skydd av vassen och dyn.
17 Lotusträden ger den skugga,
    pilarna bredvid floden omger den.
18 Hur vilt floden än svallar
    skräms den inte,
den håller sig lugn,
    även om själva Jordan vräker sig fram mot dess gap.
19 Kan någon gripa den i ögonen när den ligger på lur,
    eller sätta den i snaror och sticka hål i dess nos?

20 Kan du dra upp Leviatan[k] med krok
    eller slå ett rep runt dess tunga?
21 Kan du föra in ett rep i dess nos
    eller genomborra dess käftar med en pik?
22 Ber den dig om nåd?
    Vädjar den till dig i mjuka ordalag?
23 Gör den överenskommelser med dig?
    Går den med på att du gör den till din slav för alltid?
24 Kan du tämja den till ett sällskapsdjur, som en fågel,
    eller låta dina döttrar ha den i band?
25 Brukar uppköpare ge bud på den
    och sälja den vidare?[l]
26 Kan du fylla dess hud med pilar
    eller dess huvud med harpuner?
27 Om du rör den, kommer du att länge minnas den striden
    och aldrig mer göra om försöket.
28 Nej, det är meningslöst att där hoppas på seger.
    Blotta anblicken fäller en.

Footnotes

  1. 38:8 Det hebreiska bildspråket är ibland starkt, som här – en mer ordagrann översättning skulle lyda: Han stängde in havet bakom dörrar, när det forsade/bröt fram ur moderlivet.
  2. 38:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 38:24 Eller blixten.
  4. 38:31 Det är osäkert vilka stjärnbilder/stjärnor som avses.
  5. 38:36 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 39:4 Eller: hur.
  7. 39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.
  9. 40:10 Ordet står i pluralis och betecknar någon sorts stora djur; en vanlig tolkning är flodhästar.
  10. 40:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  11. 40:20 Vad Leviatan syftar på är osäkert, men krokodil är en vanlig tolkning, om än kanske inte särskilt trolig. Kanske är det frågan om ett större djur, som någon typ av dinosauriedjur. Beskrivningen av den, här liksom i följande verser, är svårförståelig.
  12. 40:25 Grundtextens innebörd är osäker.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek. De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom, och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, eftersom alla visste att hans far var grek.

De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa. Församlingarna stärktes i sin tro, och för varje dag ökade antalet troende.

Paulus blir kallad till Makedonien

Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien. När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[a] De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.

Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[b] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10 Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.[c]

Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus

11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. 12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.

13 På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[d]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. 15 Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Paulus och Silas kastas i fängelse

16 När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare. 17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

18 Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

19 Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget. 20 Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. 21 De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 16:7 Frygien, Galatien, Asien, Mysien och Bithynien var romerska provinser i nuvarande Turkiet.
  2. 16:9 Makedonien var en romersk provins i nuvarande Grekland.
  3. 16:10 Lukas, författaren till boken hade här kommit med i gruppen och skrev därför i vi-form.
  4. 16:14 Ett dyrbart mörkrött tyg som användes av kungar och andra rika personer.