1 Moseboken 38-40

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. ² Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne ³ och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. ⁴ Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. ⁵ Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv.

⁶ Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. ⁷ Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför Herren och därför dödade Herren honom.

⁸ Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt^[a] gentemot henne, så att din bror får avkomma.” ⁹ Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son^[b] åt brodern. ¹⁰ I Herrens ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. ¹¹ Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far.

¹² Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. ¹³ När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, ¹⁴ tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig^[c]. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. ¹⁵ Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. ¹⁶ Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon.

¹⁷ ”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. ¹⁸ ”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. ¹⁹ Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen.

²⁰ Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. ²¹ Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade^[d] som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. ²² Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. ²³ ”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.”

²⁴ Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. ²⁵ Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!”

²⁶ Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen.

²⁷ När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. ²⁸ Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” ²⁹ Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres^[e]. ³⁰ Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach^[f].

Josef kastas i fängelse

39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. ² Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, ³ och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. ⁴ Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. ⁵ Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. ⁶ Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.

Josef var välbyggd och såg bra ut. ⁷ Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.

⁸ Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. ⁹ Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”

¹⁰ Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.

¹¹ En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. ¹² Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. ¹³ När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ¹⁴ ropade hon på husfolket och sa till dem:

”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, ¹⁵ och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”

¹⁶ Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, ¹⁷ berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, ¹⁸ men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”

¹⁹ När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. ²⁰ Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. ²¹ Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef ²² att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.

²³ Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.

Josef tyder drömmar i fängelset

40 Någon tid senare hände det sig att den egyptiske kungens vinsmakare^[g] och bagare förbröt sig mot sin herre, kungen i Egypten. ² Farao blev så arg på sina båda hovmän, sin förste vinsmakare och sin chefsbagare, ³ att han lät sätta båda två i häkte hos befälhavaren för livgardet i det fängelse där Josef satt. ⁴ Befälhavaren satte Josef till att betjäna dem. De blev kvar där en tid. ⁵ Båda hovmännen, den egyptiske kungens vinsmakare och bagaren, hade under samma natt i fängelset var sin dröm men med olika betydelser. ⁶ På morgonen när Josef kom till dem lade han märke till att de såg nedstämda ut.

⁷ ”Varför ser ni så sorgsna ut?” frågade han faraos hovmän, som satt där i fängelset tillsammans med honom i hans husbondes hus. ⁸ ”Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder”, svarade de. ”Att tolka är Guds uppgift”, svarade Josef. ”Berätta för mig vad ni såg!”

⁹ Vinsmakaren berättade sin dröm för Josef: ”I min dröm såg jag framför mig en vinstock ¹⁰ med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor. ¹¹ Jag höll faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.”

¹² ”Det här är vad drömmen betyder”, sa Josef. ”De tre grenarna betyder tre dagar. ¹³ Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ge dig din ställning som vinsmakare tillbaka. Då ska du åter sätta faraos bägare i hans hand som du gjorde förut när du var hans vinsmakare. ¹⁴ Men tänk på mig när det går bra för dig och visa mig den vänligheten att du nämner om mig för farao, så att jag slipper ut härifrån! ¹⁵ Först blev jag bortrövad från hebréernas land och nu sitter jag i denna fängelsehåla trots att jag inte har gjort något ont.”

¹⁶ När mästerbagaren såg att uttydningen av den första drömmen blev så bra, berättade också han sin dröm för Josef. ”I min dröm hade jag tre korgar med bröd på huvudet. ¹⁷ I den översta korgen fanns många olika slags bakverk till farao, men fåglarna kom och åt upp dem ur korgen på mitt huvud.”

¹⁸ ”Uttydningen är att de tre korgarna betyder tre dagar”, sa Josef till honom. ¹⁹ ”Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ta det av dig. Han ska hänga upp din kropp på en påle. Då ska fåglarna komma och äta ditt kött.”

²⁰ Tre dagar senare inföll faraos födelsedag, och han hade ordnat en fest för folket i palatset. Han upphöjde då inför hovet både vinsmakaren och mästerbagaren: ²¹ Vinsmakaren fick upprättelse och sin ställning tillbaka, så att han åter räckte bägaren åt farao, ²² medan mästerbagaren blev upphängd, precis som Josef hade uttytt drömmarna. ²³ Men vinsmakaren glömde bort Josef och ägnade honom inte mer en tanke.