Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn

13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under ² och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” ³ ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. ⁴ Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!

⁵ Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!

⁶ Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, ⁷ gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, ⁸ får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. ⁹ Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. ¹⁰ Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. ¹¹ Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.

¹² Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, ¹³ att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, ¹⁴ ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, ¹⁵ ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. ¹⁶ Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen ¹⁷ och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, ¹⁸ om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Ren och oren mat

(3 Mos 11:1-23)

14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.^{[a] 2} Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.

³ Du får inte äta av något avskyvärt. ⁴ Av följande fyrfotadjur^[b] får ni äta: nötkreatur, får och get, ⁵ hjort, gasell, dovhjort^[c], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. ⁶ De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. ⁷ Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar^[d] men har inga klövar. De är orena för er. ⁸ Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar.

⁹ Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. ¹⁰ Ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll, för det är orent för er.

¹¹ Ni kan äta alla rena fåglar. ¹² Men de här ska ni inte äta: örn, lammgam, grågam, ¹³ raafågeln, falken, gladan av alla arter, ¹⁴ korp av alla arter, ¹⁵ berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, ¹⁶ kattuggla, tornuggla och minervauggla; ¹⁷ vidare: pelikan, asgam, fiskuv, ¹⁸ häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.^[e]

¹⁹ Alla flygande smådjur är orena och får inte ätas. ²⁰ Men alla rena flygande djur får ni äta.

²¹ Ät inga självdöda djur. Ge dem till främlingen som bor hos dig; han kan äta det. Du kan också sälja det till någon utlänning. För du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.

Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk.^[f]

Fjärde budet: Sabbatsdagen och sabbatsår

²² Varje år ska du lägga undan en tiondel av all din skörd. ²³ Detta ska du äta^[g] inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo: tiondet av säden, det nya vinet och oljan, samt det förstfödda från din boskap och dina hjordar. Så ska du lära dig att alltid frukta Herren, din Gud. ²⁴ Men om platsen som Herren, din Gud, har utvalt som boning för sitt namn ligger så långt borta att du inte kan bära dit det Herren välsignat dig med, ²⁵ kan du sälja det du samlat ihop och istället ta med pengarna till den plats Herren, din Gud, väljer ut. ²⁶ Där kan du sedan köpa det du önskar, en ko, ett får, vin eller andra jästa drycker och hålla måltid inför Herren, din Gud, och vara glad, du och din familj. ²⁷ Glöm inte heller att dela med dig till leviterna som bor i dina städer, för de har inget eget område eller egendom.

²⁸ I slutet av vart tredje år ska du lagra hela ditt tionde av årets skörd i städerna. ²⁹ Det ska du sedan ge till leviterna som inte har något område bland er och till främlingarna, änkorna och de faderlösa i dina städer, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, din Gud, att välsigna dig och ditt arbete.

Lån och skulder

15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. ² Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. ³ Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.

⁴ Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, ⁵ om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. ⁶ Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.

⁷ Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. ⁸ Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. ⁹ Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. ¹⁰ Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. ¹¹ Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.

Slavar

(2 Mos 21:2-6)

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året ¹³ och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. ¹⁴ Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. ¹⁵ Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.

¹⁶ Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, ¹⁷ då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. ¹⁸ Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa^[h] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.

Förstfödda djur

¹⁹ Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. ²⁰ Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. ²¹ Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. ²² Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. ²³ Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.

Vilket bud är viktigast?

(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)

²⁸ En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

²⁹ Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. ³⁰ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’^[a]

³¹ Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^[b] Inget bud är viktigare än dessa.”

³² Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

³⁴ När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)

³⁵ När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:

”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? ³⁶ David har ju själv sagt, ledd av Anden:

³⁷ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”

Folkskarorna lyssnade gärna till honom.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)

³⁸ Han fortsatte sin undervisning:

”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, ³⁹ ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

En fattig änka ger allt hon har

(Luk 21:1-4)

⁴¹ Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. ⁴² Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.

⁴³ Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, ⁴⁴ för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”