Achas regerar i Juda

(2 Kung 16:1-5)

28 Achas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon som hans förfader David hade gjort. ² Han följde Israels kungars exempel och tillverkade också gjutna avgudabilder åt baalsgudarna. ³ Han tände offereld i Ben-Hinnoms dal, och han offrade sina egna söner i eld, i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. ⁴ Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.

⁵ Därför överlämnade Herren, hans Gud, honom åt den arameiske kungens våld. De slog honom och tog ett stort antal fångar och förde dem till Damaskus. Han överlämnades också i den israelitiske kungens våld, som tillfogade honom stora förluster. ⁶ På en enda dag dödade Pekach, Remaljas son, 120 000 stridsdugliga män av Judas armé, eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud. ⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, föreståndaren för palatset, och Elkana, kungens närmaste man. ⁸ Trupperna från Israel tog också 200 000 fångar från sitt broderfolk, deras hustrur och söner och döttrar, och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men där fanns Herrens profet Oded, och han gick ut för att möta hären när de kom tillbaka till Samaria.

Han talade till dem: ”Herren, era fäders Gud, var arg på Juda och överlämnade dem åt ert våld, men ni har i raseri anställt en massaker på dem, och detta har nått ända upp till himlen. ¹⁰ Och nu tänker ni göra dessa män och kvinnor från Juda och Jerusalem till slavar! Har ni inte redan nog med skuld mot Herren, er Gud?^{[a] 11} Lyssna till mig nu och låt fångarna som ni tagit bland era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!”

¹² Några av ledarna i Efraim, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, reste sig mot dem som kom från kriget. ¹³ De sa: ”Ni kan inte föra hit dessa fångar! Om ni gör det, kommer vi att dra ännu mer skuld över oss inför Herren, utöver all annan skuld vi redan har. Vår skuld är redan stor och vreden brinner över Israel.”

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet inför styresmännen och hela församlingen. ¹⁵ De män som nämnts tog fångarna, klädde dem som var utan kläder med vad som fanns bland bytet, gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De svaga sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden. Sedan återvände de till Samaria.

Achas ber den assyriske kungen om hjälp

(2 Kung 16:7-20)

¹⁶ Vid den tiden sände kung Achas bud till den assyriske kungen och bad honom om hjälp. ¹⁷ Edoméer hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. ¹⁸ Samtidigt invaderade filistéerna städer i Låglandet och Negev som tillhörde Juda. De hade intagit Bet Shemesh, Ajalon och Gederot, vidare Soko, Timna och Gimso med deras kringliggande byar, och bosatt sig där. ¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av Israels kung Achas därför att han orsakade lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. ²⁰ Men Tiglat Pileser, kungen i Assyrien, drog ut mot honom och blev bara till besvär för honom, i stället för en hjälp. ²¹ Achas gav kungen av Assyrien föremål från Herrens hus och skatter från kungapalatset och från furstarna, men det hjälpte honom inte.

²² Under denna tid av motgång blev han alltmer trolös mot Herren. Sådan var kung Achas. ²³ Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: ”De arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, så kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem.” Men de blev i stället både hans och hela Israels fall. ²⁴ Achas samlade ihop föremålen från Guds hus och slog sönder dem. Han stängde dörrarna till Herrens hus och lät göra åt sig altaren i varje hörn i Jerusalem. ²⁵ Han gjorde offerplatser i alla Juda städer för att tända offereld åt andra gudar och drog på så sätt Herrens, sina fäders Guds, vrede över sig.

²⁶ Hans historia i övrigt och vad han gjorde, från början till slut, finns nedtecknat i boken om Judas och Israels kungar.

²⁷ Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Jerusalem, men inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia regerar i Juda

(29:1—32:33)

(2 Kung 18:1-3)

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.

³ I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. ⁴ Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet ⁵ och talade till dem:

”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! ⁶ Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. ⁷ De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. ⁹ Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.

¹⁰ Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. ¹¹ Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”

¹⁵ De samlade nu sina bröder och helgade sig och gick för att rena Herrens hus, som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord. ¹⁶ Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. ¹⁷ De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.

¹⁸ Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. ¹⁹ Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”

²⁰ Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia stadens ledande män och gick till Herrens hus. ²¹ De förde med sig sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar som ett syndoffer för riket, helgedomen och Juda.

Han befallde prästerna, Arons söner, att offra allt detta på Herrens altare. ²² De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.

²⁴ Prästerna slaktade djuren och offrade deras blod som ett syndoffer på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen hade befallt om brännoffret och syndoffret för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig i Herrens hus med cymbaler, harpor och lyror, i enlighet med Davids och kungens siare Gads och profeten Natans föreskrifter, för befallningen hade kommit från Herren genom hans profeter. ²⁶ Leviterna stod beredda med Davids instrument och prästerna med trumpeter.

²⁷ Hiskia gav order om att brännoffret skulle offras på altaret, och när offrandet började, började också lovsången till Herren att ljuda, tillsammans med Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad, sångarna sjöng och trumpetarna spelade. Allt detta pågick tills brännoffret var avslutat. ²⁹ När offret var avslutat böjde kungen och alla de som var där knä och tillbad. ³⁰ Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord. De prisade honom med glädje, sjöng, föll ner och tillbad.

³¹ Då tog Hiskia till orda och sa: ”Ni har nu helgats åt Herren. För nu fram era slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.” Församlingen bar då fram sina slaktoffer och tackoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer. ³² Antalet brännoffer som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer till Herren. ³³ De helgade offren var 600 tjurar och 3 000 får och getter. ³⁴ Men det fanns för få präster för att flå alla brännofferdjuren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hunnit rena sig, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att helga sig. ³⁵ Det fanns ett överflöd av brännoffer och fettstycken av gemenskapsoffren och dryckesoffer som hörde till brännoffren.

Så blev tjänsten i Herrens hus återupprättad. ³⁶ Hiskia och allt folket gladde sig över allt Gud hade gjort för folket, för det hade gått så fort.

Jesus ber om förhärligande

17 När Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och sa:

”Fader, stunden har nu kommit. Förhärliga din Son för att Sonen ska förhärliga dig! ² Du har gett honom makt över alla människor så att han kan ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. ³ Och evigt liv är att de känner dig, den enda sanna Guden, och Jesus Kristus som du har sänt. ⁴ Jag har förhärligat dig här på jorden genom att slutföra det uppdrag du har gett mig. ⁵ Förhärliga nu mig, Fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen blev till!

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för dem som du gav mig från världen. De var dina, du gav dem till mig och de har hållit sig till ditt ord. ⁷ Nu vet de att allt som du har gett mig kommer från dig. ⁸ Det ord jag fick från dig har jag fört vidare till dem och de har tagit emot ordet och faktiskt förstått att jag kommer från dig. De har trott att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig eftersom de tillhör dig. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Jag har förhärligats i dem. ¹¹ Jag är inte mer kvar i världen men de blir kvar här i världen. Jag kommer till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de blir ett så som vi är ett! ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.

¹³ Nu kommer jag till dig men detta säger jag medan jag är kvar i världen, så att de ska bli helt fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har fört ditt ord vidare till dem. Och världen har hatat dem därför att de inte tillhör den här världen liksom jag inte heller tillhör den. ¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde^[a]. ¹⁶ De tillhör inte den här världen liksom jag inte tillhör den. ¹⁷ Helga dem i sanningen! Ditt ord är sanning. ¹⁸ Så som du sände mig till världen, sänder jag ut dem i världen. ¹⁹ Och för deras skull helgar jag mig för att de ska vara helgade i sanningen.

Jesus ber för alla troende

²⁰ Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. ²¹ Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. ²² Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, ²³ jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. ²⁴ Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”