Add parallel Print Page Options

Guds beskydd i farans stund

91 Den som bor i den Högstes skydd
    och vilar i den Väldiges skugga,
han[a] säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
    min Gud, som jag förtröstar på.”

Han räddar dig från jägarens snara
    och från dödlig pest.
Med sina vingar täcker han dig,
    under dem finner du tillflykt.
    Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
    eller för pilen som flyger på dagen,
inte pesten som går fram i mörkret
    eller plågan som härjar mitt på dagen.
Även om tusen faller vid din sida,
    tiotusen till höger om dig,
    drabbas inte du.
Med egna ögon ska du få se på
    hur de gudlösa straffas.
För du har gjort Herren till din tillflykt,
    den Högste till ditt beskydd.
10 Inget ont ska hända dig
    och ingen olycka komma nära ditt tält.
11 Han ger sina änglar befallning
    om att skydda dig var du än går.
12 Med sina händer ska de bära dig,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över unga lejon och kobror går du fram,
    du trampar på vilddjur och ormar.

14 ”Eftersom han älskar mig,
    ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
    eftersom han känner mitt namn.
15 När han ropar på mig,
    ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
    rädda honom och ge honom ära.
16 Jag ska mätta honom med ett långt liv
    och låta honom se den räddning jag ger.”

Footnotes

  1. 91:2 Egentligen jag; här följer översättningen Septuaginta m.fl.