14 (A) Visa kvinnor[a]

        bygger upp hemmet,
    dårskapen river det
        med egna händer.

Den som vördar Herren lever ärligt,
    den som föraktar honom
        går krokiga vägar.

I dårens mun är högmodets käpp,
    men de visa bevaras
        genom sina läppar.

Utan dragdjur blir krubban tom,
    men oxars kraft ger riklig skörd.

(B) Ett sant vittne ljuger inte,
    ett falskt vittne främjar lögn.

Hånaren söker vishet
        men finner ingen,
    men för den kloke
        kommer kunskapen lätt.

(C) Håll dig borta från dåren,
    du finner aldrig förstånd
        på hans läppar.

(D) Den klokes vishet
        gör att han förstår sin väg,
    men dårars oförnuft bedrar.

(E) Dårarna hånar skuldoffret[b],
    men bland de ärliga finns nåd.

10 Hjärtat känner sin egen sorg,
    en främling kan inte
        dela dess glädje.

11 (F) De gudlösas hus raseras,
    de ärligas boning blomstrar.

12 (G) En väg kan verka rätt
        för en människa,
    men till slut leda till döden.

13 (H) Även under skratt
        kan hjärtat värka,
    och glädje kan sluta i sorg.

14 Den avfällige mättas
        av sina egna vägar,
    och en god man håller sig borta
        från honom.[c]

15 Den okunnige tror varje ord,
    den kloke ger akt på sina steg.

16 (I) Den vise fruktar och skyr det onda,
    dåren är övermodig och sorglös.

17 (J) En otålig man begår dumheter,
    en som gör onda planer
        blir hatad.[d]

18 De okunniga ärver dårskap,
    de kloka blir krönta med kunskap.

19 (K) Onda måste buga sig för goda,
    gudlösa vid den rättfärdiges portar.

20 (L) Den fattige blir avskydd
        även av sina närmaste,
    men den rike har många vänner.

21 (M) Den som föraktar sin nästa syndar,
    lycklig är den som förbarmar sig
        över de betryckta.

22 (N) De som tänker ut ont far vilse,
    de som tänker ut gott
        får nåd och sanning.

23 (O) Av all möda kommer någon vinst,
    tomt prat leder till fattigdom.

24 De visas krona är deras rikedom,
    dårarnas dumhet är dumhet.

25 (P) Ett sant vittne räddar liv,
    den som främjar lögn bedrar.

26 (Q) Den som vördar Herren
        har ett tryggt fäste,
    hans barn får där en tillflykt.

27 (R) Vördnad för Herren
        är en källa till liv,
    en hjälp att undgå dödens snaror.

28 Talrik skara är kungens ära,
    brist på folk blir furstens fördärv.

29 (S) Den som är tålmodig
        har gott förstånd,
    den som är otålig går långt
        i dårskap.

30 Sinnesro ger kroppen liv,
    avund är röta i benen.

31 (T) Den som förtrycker den fattige
        smädar hans Skapare,
    den som förbarmar sig
        över de behövande ärar honom.

32 (U) Den gudlöse kommer på fall
        genom sin ondska,
    den rättfärdige har en tillflykt
        vid sin död[e].

33 I den klokes hjärta bor visheten,
    bland dårarna blir den uppenbar[f].

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
    men synd är folkens vanära.

35 (V) En förståndig tjänare
        vinner kungens välvilja,
    den som handlar skamligt
        drabbas av hans vrede.

Footnotes

  1. 14:1 Visa kvinnor   Annan översättning: ”Kvinnors vishet”. Jfr kap 9.
  2. 14:9 skuldoffret   Skulle rena från skuld och återupprätta gemenskap. Se 3 Mos 6, Jes 53:10.
  3. 14:14 håller sig borta från honom   Annan översättning: ”av sina”.
  4. 14:17 en som gör onda planer blir hatad   Andra handskrifter (Septuaginta): ”en klok man står ut”.
  5. 14:32 vid sin död   Andra handskrifter (Septuaginta): ”i sin hederlighet”.
  6. 14:33 uppenbar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”inte uppenbar”.

14 Visa kvinnor bygger upp sitt hus,
    medan dumma river ner det med egna händer.

Den som vandrar rakt fram fruktar Herren,
    den som går krokiga vägar föraktar honom.

Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg,
    men de visa skyddas av sina ord.

En krubba utan oxar förblir ren,
    men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig.

Ett sant vittne bedrar aldrig,
    men ett falskt vittne har bara lögner att komma med.

En hädare söker vishet men finner ingen,
    men den kommer lätt till den som har omdöme.

Håll dig borta från dåren,
    för från honom får du aldrig höra några kloka ord.

Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen,
    men dårars dumhet bedrar.

De dumma hånskrattar åt skuldoffer,[a]
    men hos de rättsinniga finns välvilja.

10 Varje hjärta känner sin egen sorg,
    och ingen annan kan dela dess glädje.

11 Den gudlöses hus rivs ner,
    men den rättsinniges boning blomstrar.

12 En väg som kan synas rätt för en människa
    kan ändå leda till döden.

13 Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont,
    och glädjen kan sluta i sorg.

14 Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar,
    likaså belönas den gode.

15 Den okunnige tror allt som sägs,
    den kloke ger akt på sina steg.

16 Den vise fruktar och undviker faror,
    en dåre är arrogant och sorglös.

17 En hetsig man gör dumheter,
    en kallt beräknande man blir hatad.

18 De okunniga ärver dumhet,
    men de kloka kröns av kunskap.

19 De onda måste buga sig för de goda
    och de gudlösa vid de rättfärdigas portar.

20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
    medan den rike har många vänner.

21 Den som föraktar sin medmänniska syndar.
    Lycklig är den som visar den fattige nåd.

22 De som planerar ondska far vilse,
    men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet.

23 Arbete ger välstånd
    men tomt prat fattigdom.

24 De visas krona är deras rikedom
    och dårarnas deras dumhet.

25 Ett sant vittne räddar liv,
    men ett falskt vittne är en förrädare.

26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
    och hans barn får där en tillflykt.

27 Herrens fruktan är en källa till liv,
    som hjälper människan att undgå dödens snaror.

28 Ett stort folk är en kungs ära,
    men utan det går fursten under.

29 Den som kan behärska sitt temperament är förståndig,
    men den hetsige visar bara upp sin dumhet.

30 Sinnesro ger kroppen hälsa,
    men avundsjuka är röta i benen.

31 Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare,
    men den som hjälper de fattiga ärar honom.

32 Den gudlöse går under på grund av sin ondska,
    men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden.

33 I den förnuftiges hjärta bor visheten,
    bland dårarna låter den sig bli känd.[b]

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
    men synd blir till folkens vanära.

35 En kung gläder sig över en vis tjänare,
    men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.

Footnotes

  1. 14:9 Grundtextens innebörd är osäker. Enligt Septuaginta: I överträdarnas hus bor skuld.
  2. 14:33 Enligt bl.a. Septuaginta: …bland dårarna låter den sig inte bli känd.