Galaterbrevet 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Lag eller tro
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.
2 Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.
3 Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?
4 Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.
5 Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
10 Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.
11 Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.
12 Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.
13 Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.
14 Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.
Löftet kom före lagen
15 Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.
16 Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.
17 Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.
18 Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.
19 Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.
20 Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.
21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
Galaterbrevet 3
Svenska 1917
3 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica