Apostlagärningarna 8
Svenska 1917
8 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom. Apostlagärningarna, 8 Kapitlet Förföljelse mot församlingen i Jerusalem. Evangelium predikat i Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk hovmans dop. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.
2 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
6 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
7 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
8 Och det blev stor glädje i den staden.
9 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
10 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
12 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
13 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
14 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
16 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
17 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
18 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
19 och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»
20 Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
21 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
22 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
23 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»
24 Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»
25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
26 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
27 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
28 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
29 Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
30 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31 Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32 Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
34 Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»
35 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
37 38 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
40 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.
Apostlagärningarna 8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Svår förföljelse tvingar de troende på flykt
8 Paulus var helt och hållet med på att Stefanos skulle dödas. Samma dag bröt en stor förföljelsevåg ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna flydde till Judeen och Samarien.
2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under djup sorg.
3 Saul var våldsam i sin förföljelse av de troende. Han gjorde allt för att utrota dem. Han bröt sig till och med in i deras hem och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4 Men de troende, som hade flytt från Jerusalem, vandrade omkring och predikade de goda nyheterna om Jesus överallt dit de kom.
5 Filippos, till exempel, gick till staden Samaria och berättade för människorna där om Kristus.
6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.
7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade.
8 Därför blev det stor glädje i den staden.
Filippos och trollkarlen Simon
9-11 En man som hette Simon hade sysslat med svart magi i många år. Han var en mycket inflytelserik och självsäker man, eftersom han kunde göra häpnadsväckande saker - faktum är att samarierna ofta talade om honom som Messias.
12 Men nu trodde de på Filippos budskap om Guds rike och att Jesus var Messias. Många män och kvinnor döptes,
13 och Simon själv kom till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de under Filippos gjorde.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.
15 Så snart de två kom dit började de be för alla de nyomvända att de skulle få ta emot den helige Ande.
16 Anden hade nämligen inte ännu kommit över någon av dem. De hade bara döpts i Herren Jesu namn.
17 Petrus och Johannes lade därför sina händer på de troende, och de tog då emot den helige Ande.
18 När Simon såg att den helige Ande förmedlades genom att apostlarna lade händerna på människors huvuden, erbjöd han dem pengar för att få samma förmåga.
19 Låt mig också få denna makt, utbrast han, så att människor får den helige Ande när jag lägger mina händer på dem.
20 Men Petrus svarade: Dina pengar liksom du själv kommer att gå förlorade för alltid. Tror du att Guds gåva kan köpas!
21 Du kan inte ha någon del i detta, för ditt hjärta är inte rent inför Gud.
22 Vänd om från din stora ondska och be till Gud. Kanske kommer han ändå att förlåta dig för dina onda tankar.
23 Jag ser att det finns avundsjuka och synd i ditt hjärta.
24 Be för mig, ropade Simon, så att inte detta fruktansvärda händer mig!
25 Sedan de vittnat och predikat Ordet i Samarien återvände Petrus och Johannes till Jerusalem. På vägen stannade de i flera byar i landskapet för att också där predika de goda nyheterna.
Filippos och den etiopiske ministern
26 Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.
27 Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,
28 och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.
29 Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!
30 Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?
31 Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.
32 Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.
34 Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?
35 Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.
36 Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?
37 Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
39 När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.
40 Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica