Amasja blir kung i Juda

14 I Joas, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas son, kung i Juda. Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin och var från Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort, men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna. Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: "Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."

Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.

Sedan skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra." Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 10 Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men låt dig nöja med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."

11 Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda. 12 Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. 13 Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Ahasja, blev tillfångatagen[b] i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar. 14 Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

15 Vad som mer finns att säga om Joas, om det han gjorde, om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16 Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.

Kung Amasja dör

17 Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död. 18 Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika. 19 En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. 20 Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

21 Allt folket i Juda tog Asarja, som då var sexton år,[c] och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe. 22 Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Jerobeam II blir kung i Israel

23 I Amasjas, Joas sons, Juda kungs, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joas son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år.[d] 24 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. 25 Han vann tillbaka Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet,[e] enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare, profeten Jona, Amittajs son, från Gat-Hahefer.

26 Ty Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp. 27 Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joas son.

28 Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika. 29 Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 2 Kungaboken 14:2 tjugonio år Ca 796-767 f. Kr.
  2. 2 Kungaboken 14:13 tillfångatagen Förmodligen tillfångatogs Amasja 792 f. Kr. och var fånge fram till Joas död 782 f. Kr. Kronprinsen, Amasjas son Asarja, fick som sextonåring ta över regeringsmakten i Jerusalem. Se 14:21.
  3. 2 Kungaboken 14:21 sexton år Asarja började regera 792 f. Kr. i Jerusalem när hans far Amasja var fånge i Israel.
  4. 2 Kungaboken 14:23 fyrtioett år Jerobeam II var kung över Israel ca 793-753 f. Kr. Han blev ensam kung ca 782 f. Kr. men hans regeringstid brukar räknas från 793 f. Kr. då han började samregera med sin far Joas.
  5. 2 Kungaboken 14:25 Hedmarkshavet Döda Havet.

Amasja regerar i Juda

14 Under det andra året av kung Joas regering över Israel började kung Amasja att regera i Juda.

Amasja var då tjugofem år gammal, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor kom från Jerusalem och hette Joaddin.

Han var en mycket god kung i Herrens ögon, även om han inte var som sin förfader David, men som kung var han lika god som sin far Joas.

Ändå lät han inte riva ner offeraltarena på höjderna, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där.

Så snart han hade fått ett fast grepp om sitt rike, avrättade han männen som mördat hans far.

Men han skonade deras barn, för han hade lärt sig genom Moses lag att föräldrarna inte ska dödas för sina barns synder, eller barn för sina föräldrars. Var och en måste sona sin egen synd.

Det var Amasja som en gång dödade 10.000 edomiter i Saltdalen. Han intog också Sela och ändrade dess namn till Jokteel, som det kallas än i dag.

Vid ett annat tillfälle utmanade Amasja kung Joas av Israel, han som var son till Joahas och sonson till Jehu, att mobilisera sin armé och komma och möta honom ansikte mot ansikte.

Men kung Joas svarade: En liten törnbuske på Libanon bad det stora cederträdet: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Men strax efteråt kom ett av de vilda djuren förbi och trampade ner busken.

10 Du har besegrat Edom och är mycket stolt över det, men mitt råd till dig är att du ska vara nöjd med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför ska du besvära oss och riskera att vi båda går under?

11 Men Amasja ville inte lyssna, så kung Joas av Israel mönstrade sin armé. De möttes ansikte mot ansikte vid Bet-Semes, en av Judas städer.

12 Juda blev besegrat där och armén skingrades.

13 Kung Amasja blev tagen till fånga, och Israels armé marscherade sedan till Jerusalem och rev ner dess murar från Efraimsporten till Hörnporten, en sträcka på cirka 200 meter.

14 Kung Joas tog många som gisslan, och han lade beslag på allt guld och silver i templet och kungapalatset innan han återvände till Samaria.

15 Resten av Joas historia och hans krig med kung Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.

16 När Joas dött begravdes han i Samaria bland de andra kungarna i Israel, och hans son Jerobeam II blev kung efter honom.

17 Amasja levde femton år längre än Joas,

18 och vad som hände honom i övrigt finns skrivet i Juda kungars krönika.

19 Efter en sammansvärjning mot Amasja i Jerusalem flydde han till Lakis. Men hans fiender förföljde honom dit och dödade honom där.

20 Hans kropp fördes på hästryggen tillbaka till Jerusalem, och han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad.

21 Sedan blev hans son Asarja kung, sexton år gammal.

22 Efter sin fars död byggde han upp Elat och återlämnade det till Juda.

Jerobeam II regerar i Israel

23 Under tiden hade Jerobeam II blivit kung i Israel under Amasjas femtonde regeringsår över Juda. Jerobeam II regerade i fyrtioett år.

24 Men han var lika ond som Jerobeam I (Nebats son), som hade förlett Israel att tillbe avgudar.

25 Jerobeam II vann tillbaka de områden som Israel förlorat mellan Hamat och Döda havet, precis som Herren, Israels Gud, hade förutsagt genom Jona, Amittais son, profeten från Gat-Hahefer.

26 Herren såg hur svårt alla hade det i Israel, slavar såväl som fria, och att inte någon kom till deras undsättning.

27 Han hade inte heller sagt att han skulle utplåna Israels namn, och därför använde han kung Jerobeam II till att rädda landet.

28 Vad som i övrigt finns att berätta om Jerobeam II, alla hans krig och hur han återtog Damaskus och Hamat, som tidigare tillhört Juda, finns nerskrivet i Israels kungars krönika.

29 När Jerobeam II dött, begravdes han bredvid de andra kungarna i Israel, och hans son Sakarja blev kung efter honom.