Add parallel Print Page Options

De visas ord

(22:17—24:22)

17 Var uppmärksam och lyssna till de visas ord,
    lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det blir ljuvt för dig att bära dem inom dig
    och behålla dem på dina läppar.
19 För att du ska förtrösta på Herren,
    undervisar jag dig nu.
20 Har jag inte skrivit till dig
    trettio ord av råd och kunskap
21 för att lära dig sanna och tillförlitliga ord,
    så att du kan svara dem som sänt dig?

22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
    och krossa inte den hjälplöse i rätten,
23 för Herren tar sig an deras sak
    och berövar plundrarna livet.

24 Slå dig inte ihop med en hetlevrad man,
    umgås inte med den hetsige,
25 för du kan lätt ta efter en sådan,
    och det blir en fara för ditt liv.

26 Var inte den som ger handslag
    och går i borgen för en skuld.
27 Om du inte kan betala
    kommer man att ta sängen ifrån dig.

28 Flytta inte på en uråldrig gränssten
    som dina förfäder rest.

29 Ser du någon som arbetar skickligt
    så kommer han att få tjäna kungar och inte vanligt folk.[a]

23 När du sitter till bords med en mäktig man,
    tänk då på vem du har framför dig.
Sätt kniven på din strupe
    om du vill frossa.
Längta inte efter hans delikatesser,
    för de kan vara bedräglig mat.

Slit inte ut dig för att bli rik.
    Var förståndig och avstå.
När du blickar[b] efter rikedomen är den redan borta,
    den gör sig vingar och flyger som en örn mot himlen.

Ät inte den ondsintes[c] mat.
    Längta inte efter hans läckerheter.
Han tänker bara på sina kostnader;
    han säger till dig: ”Ät och drick!”
        men menar det inte.
Det lilla du ätit får du spy upp,
    och dina vackra ord är bortkastade.

Tala inte till en dåre.
    Han föraktar dina kloka ord.

10 Flytta inte en uråldrig gränssten,
    och gör inte intrång på de faderlösas mark.
11 Deras försvarare är stark,
    och han kommer själv att ta sig an deras sak mot dig.

12 Ta till dig kritik,
    och lyssna till kunskapens ord.

13 Undanhåll inte den unge fostran,
    för om du tuktar honom med ris slipper han dö.
14 Straffa honom med ris
    och rädda honom från dödsriket.

15 Min son, om du blir vis
    gläder jag mig.
16 Det blir min innerliga glädje
    om du talar det som är rätt.

17 Var inte avundsjuk på syndare,
    utan sträva hela tiden efter att frukta Herren.
18 Då har du verkligen en framtid,
    och ditt hopp kommer inte att svikas.

19 Lyssna, min son, var vis
    och håll dina tankar på rätt väg.
20 Håll dig borta från dem
    som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
    och dåsigheten klär dem i trasor.

22 Lyssna till din far som gett dig livet,
    och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
    förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
    en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
    låt henne som fött dig få jubla.

26 Min son, lita på mig
    och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
    och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
    och männen som är otrogna blir bara fler och fler.

29 Vem har bedrövelse och sorg?
    Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
    Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
    och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
    för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
    stinger som en huggorm.[d]
33 Du ser underliga syner,
    och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
    eller satt uppe i den svajande masten[e].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
    någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
    så att jag kan ta mig en sup till?”

24 Var inte avundsjuk på onda människor
    och längta inte efter deras gemenskap.
De planerar för våldsdåd,
    och så fort de öppnar munnen skapar de ofärd.

Med vishet byggs huset,
    och genom gott omdöme befästs det,
genom kunskap fylls rummen
    med värdefulla och vackra saker.

Den vise är stark
    och en kunskapens man har en växande kraft.
Med planläggning ska du föra krig,
    och räddning kommer när det finns många rådgivare.

Visheten är ouppnåelig för den dumme.
    När rådsmötet hålls i byporten kan han inte öppna munnen.

Den som planerar något ont
    gör sig känd som intrigmakare.
Den dummes planer är synd,
    och smädaren är avskydd av alla.

10 Om du blir modlös i nödens stund,
    är din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden,
    grip in när de stapplar till att slaktas.
12 Om du säger: ”Vi kände inte till detta”,
    så märker han som prövar hjärtan det,
han som vakar över ditt liv vet,
    och han belönar varje människa efter vad hon gjort.

13 Min son, ät honung, för det är gott,
    honung från honungskakan smakar sött.
14 Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
    Om du finner den finns det en framtid för dig,
    och ditt hopp görs inte om intet.

15 Du gudlöse, ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem,
    ödelägg inte hans boning.
16 Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen,
    men de onda stupar i sin olycka.

17 Bli inte skadeglad när din fiende råkar illa ut.
    Tillåt dig inte att jubla när han faller,
18 så att Herren ser på det med missnöje
    och vänder sin vrede från honom.

19 Reta dig inte på de onda,
    avundas inte de gudlösa,
20 för de onda har ingen framtid,
    och de gudlösas ljus kommer att blåsas ut.

21 Min son, frukta Herren och kungen,
    och ha ingenting att göra med de upproriska.
22 En olycka kan plötsligt drabba dem,
    och vem vet när en katastrof kommer från någon av dem?[f]

Footnotes

  1. 22:29 Innebörden av grundtextens vanligt folk är osäker.
  2. 23:5 Grundtextens satskonstruktion är något svårförståelig.
  3. 23:6 Ordagrant: den som har ett ont öga.
  4. 23:32 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  5. 23:34 den svajande masten – grundtextens innebörd är osäker.
  6. 24:22 Den sista delen av versen är svårtolkad i grundtexten; någon av dem är en dualis och det framkommer inte vilka två som avses (Herren och kungen?). Prepositionen från är också en osäker tolkning, och om den tolkas som över, blir tanken att en katastrof kan när som helst drabba de upproriska.