Psaltaren 57-59

Svenska Folkbibeln

² Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
    under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
³ Jag ropar till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.
⁴ Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
⁵ Min själ är omgiven av lejon,
    jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
    som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
⁶ Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

⁷ De lägger ut nät för mina fötter,
    min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
    men de faller själva i den. Sela.
⁸ Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
    mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
⁹ Vakna upp, min ära,
    vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
¹⁰ Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
¹¹ Ty din nåd räcker upp till himlen
    och din sanning ända upp till skyarna.
¹² Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

² För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
³ Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
⁴ De ogudaktiga är avfälliga
    ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
    alltifrån moderlivet.
⁵ De har gift i sig, likt ormens gift.
    De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
⁶ så att han inte hör ormtjusaren,
    som är så skicklig att besvärja.

⁷ Gud, krossa tänderna i deras mun,
    bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
⁸ Låt dem försvinna
    likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
    låt dem vara utan udd.
⁹ Låt honom vara lik snigeln,
    som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
    som inte får se solen.

¹⁰ Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
¹¹ Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
¹² Och människorna skall säga:
    "Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."

² Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
³ Rädda mig från ogärningsmännen,
    fräls mig från blodtörstiga män.
⁴ De ligger i försåt för mig,
    mäktiga män gaddar ihop sig mot mig,
utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, Herre.
⁵ Utan att jag begått någon missgärning,
rusar de fram och gör sig redo.
    Vakna, kom till mig och se!
⁶ Herre Gud Sebaot, Israels Gud,
    vakna upp och ställ alla folk till svars,
skona ingen som handlar trolöst! Sela.

⁷ Var afton kommer de tillbaka,
    de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
⁸ Se vad deras munnar spyr ut,
    svärd är på deras läppar,
de tänker: "Vem hör oss?"
⁹ Men du, Herre, ler åt dem,
    du bespottar alla hednafolk.
¹⁰ Min^[a] styrka, till dig vill jag hålla mig,
ty du, Gud, är min borg.
¹¹ Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se mina förföljares fall.

¹² Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det.
Låt dem irra omkring genom din kraft,
störta ner dem, Herre, du vår sköld!
¹³ Vart ord på deras läppar
    är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
    genom den förbannelse och lögn som de talar.
¹⁴ Förgör dem i vrede,
    förgör dem, så att de ej mer finns till!
Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob,
ja, till jordens yttersta ändar. Sela.

¹⁵ Var afton kommer de tillbaka,
    de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
¹⁶ De strövar omkring efter föda
    och gnyr om de inte blir mätta.
¹⁷ Men jag vill sjunga om din makt
    och jubla var morgon över din nåd.
Ty du är en borg för mig,
    en tillflykt när jag är i nöd.
¹⁸ Min styrka, dig vill jag lovsjunga,
    ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.