Psaltaren 20-22

Svenska Folkbibeln

² Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
³ Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
⁴ Han skall tänka på alla dina offer,
    med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
⁵ Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
    och fullborda alla dina planer.
⁶ Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.

⁷ Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
⁸ Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
⁹ De sjunker ner och faller,
    men vi reser oss upp och blir stående.

¹⁰ Herre, fräls oss!
    Konungen skall svara oss när vi ropar.

² Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
³ Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
⁴ Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
⁵ Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
⁶ Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
⁷ Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
⁸ Ty kungen förtröstar på Herren,
    genom den Högstes nåd skall han inte vackla.

⁹ Din hand skall nå alla dina fiender,
    din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
¹⁰ Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
    Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
¹¹ Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
¹² Ty de ville dra ont över dig,
    de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
¹³ Du skall driva dem tillbaka,
    med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
¹⁴ Res dig, Herre, i din makt,
    vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.

² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
    men min frälsning är fjärran.
³ Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
⁴ Dock är du den Helige,
    den som tronar på Israels lovsånger.
⁵ På dig förtröstade våra fäder,
    de förtröstade och du befriade dem.
⁶ Till dig ropade de och fick hjälp,
    på dig förtröstade de och kom ej på skam.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
⁸ Alla som ser mig hånar mig,
    de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
⁹ "Anförtro dig åt Herren!
    Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."

¹⁰ Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
¹¹ På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
¹² Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.

¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Basans oxar omringar mig.
¹⁴ Som glupande och rytande lejon
    spärrar de upp gapet mot mig.
¹⁵ Jag är lik vatten som hälls ut,
    alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter i mitt inre.
¹⁶ Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
    du lägger mig i dödens stoft.
¹⁷ Hundar omger mig,
    de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben,
    de ser på mig, de stirrar.
¹⁹ De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.

²⁰ Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
²¹ Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld.
²² Fräls mig från lejonets gap
    och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.

²³ Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
²⁴ Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
    bäva för honom, alla Israels barn.
²⁵ Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.

²⁶ Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
²⁷ De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
²⁸ Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
    Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
²⁹ Ty riket är Herrens,
    han råder över hednafolken.
³⁰ Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
    alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
³¹ De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
³² De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
    att han har gjort det.