Psaltaren 140-142

Svenska Folkbibeln

² Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
³ för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
⁴ De vässar sina tungor som ormar,
    huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
⁵ Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
    som tänker ut planer för att få mig på fall.
⁶ Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
    snaror sätter de ut för mig. Sela.

⁷ Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
⁸ Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
⁹ Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
    så att de förhäver sig. Sela.

¹⁰ Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
¹¹ Låt eldsglöd regna över dem,
    låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
¹² En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
¹³ Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
¹⁴ De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.

Herre, jag ropar till dig, skynda till mig!
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
² Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina lyfta händer som ett aftonoffer.
³ Herre, sätt en vakt för min mun,
    bevaka mina läppars dörr.
⁴ Låt ej mitt hjärta vika av till något ont,
till att ta del i ogudaktiga gärningar
tillsammans med män som gör orätt.
Av deras läckerheter vill jag inte äta.
^5 [a]Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek,
bestraffar han mig, är det som olja på huvudet,
mitt huvud skall inte avvisa det.
    Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
⁶ Deras ledare störtas ner för klippan,
men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.

⁷ Som när man har plöjt och rivit upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
⁸ På dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt,
    förkasta inte min själ.
⁹ Bevara mig för de snaror
    som de lägger ut för mig
och för ogärningsmännens fällor.
¹⁰ Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät,
medan jag går oskadd förbi.

² Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
³ Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.

⁴ När min ande tynar bort i mig,
    är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
    har de lagt ut snaror för mig.
⁵ Se på min högra sida,
    där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
    ingen frågar efter min själ.
⁶ Jag ropar till dig, Herre.
    Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
⁷ Lyssna till mitt rop,
    jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
    de är mig för starka.
⁸ För min själ ut ur fängelset,
    så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.