Psaltaren 120-122

Svenska Folkbibeln

Jag ropar till Herren i min nöd
    och han svarar mig.
² Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar,
från falska tungor.
³ Vad skall han ge dig,
    ja, vad mer skall han ge dig,
du falska tunga?
⁴ En krigares skarpa pilar
    och glödande ginstkol.

⁵ Ve mig som bor i Mesheks land
    och bland Kedars hyddor!
⁶ Länge har min själ bott
    bland dem som hatar friden.
⁷ Jag vill ha frid,
    men säger jag ett ord,
är de redo till strid.

Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
² Min hjälp kommer från Herren,
    som har gjort himmel och jord.
³ Inte skall han låta din fot vackla,
    inte slumrar han som bevarar dig.
⁴ Nej, han som bevarar Israel,
    han slumrar inte, han sover inte.
⁵ Herren bevarar dig,
    Herren är ditt skydd
på din högra sida.
⁶ Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
⁷ Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
⁸ Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.

Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
² Våra fötter fick träda in
    i dina portar, Jerusalem,
³ Jerusalem, du välbyggda stad
    där hus sluter sig till hus,
⁴ dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
    att Herrens namn skall prisas.
⁵ Ty där står domarsäten,
    troner för Davids hus.

⁶ Önska Jerusalem frid!
    Må det gå dem väl som älskar dig.
⁷ Må frid råda inom dina murar,
    välgång i dina palats.
⁸ För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
⁹ För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt goda.