Israels förfall och nöd

Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
    inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
    och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
    Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
    Då grips de av förvirring.
Tro inte på någon vän,
    lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
    måste du vakta din muns dörrar.
Ty sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj till fiender.

Israels upprättelse

Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.

Read full chapter