Mika 6-7

Svenska Folkbibeln

⁹ Hör, hur Herren ropar till staden!
    Den som är vis ger akt på ditt namn.
Hör om straffet och vem han är som har bestämt det.
¹⁰ Finns det ännu i den ogudaktiges hus
skatter som förvärvats genom orätt,
eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?
¹¹ Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
¹² Eftersom de rika i staden är fulla av våld,
och de som bor där talar lögn
    och har en falsk tunga i sin mun,
¹³ måste jag slå dig med sår som inte läks
och lägga dig i ruiner för dina synders skull.
¹⁴ Du skall äta men inte bli mätt,
    hunger skall plåga dig.
Vad du skaffar undan skall du inte kunna rädda,
och vad du räddar skall jag ge åt svärdet.
¹⁵ Du skall så men inte få skörda,
    du skall pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
    Du skall pressa ut druvmust
men inte få dricka vinet.
¹⁶ Man håller fast vid Omris stadgar
och allt vad Ahabs hus har gjort.
    Ni följer deras råd.
Därför skall jag göra dig till ett öde land
och invånarna i staden till hån.
    Ja, mitt folks förakt skall ni få bära.

7 Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
    inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
² De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
³ Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
    och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
⁴ Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
    Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
    Då grips de av förvirring.
⁵ Tro inte på någon vän,
    lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
    måste du vakta din muns dörrar.
⁶ Ty sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj till fiender.

⁷ Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
⁸ Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
    är Herren mitt ljus.
⁹ Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
    till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
    och jag skall se hans rättfärdighet.
¹⁰ Min fiende skall se det
    och täckas av skam,
han som sade till mig:
    "Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
    hur han trampas ner som smuts på gatan.

¹⁴ Vakta med din stav ditt folk,
    din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
    mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
¹⁵ Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
¹⁶ Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
    De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
¹⁷ De skall slicka stoftet som ormar,
    likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.