Job 22-24
Svenska Folkbibeln
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa vara till nytta för Gud,
kan en förståndig vara till gagn för honom?[a]
3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?
4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor,
dina missgärningar utan ände?
6 Du tog ju pant av din broder utan orsak
och plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld fick besitta landet,
och den som är högt aktad fick bo där.
9 Änkor lät du gå med tomma händer,
och de faderlösas armar blev krossade.
10 Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser,
och av vattenmassor som övertäcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe, hur högt de sitter!
13 Och du säger: "Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja så att han inte ser,
och på himlavalvet vandrar han."
15 Vill du hålla dig på forntidens väg,
där fördärvets män gick,
16 män som rycktes bort i förtid,
och som en ström flöt deras grundval bort.
17 De sade till Gud: "Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?"
18 Ändå var det han som fyllde deras hus med välstånd.
Men de ogudaktigas rådslag är fjärran ifrån mig.
19 De rättfärdiga ser det och gläder sig,
den oskyldige hånar dem:
20 "Sannerligen, våra motståndare är utrotade,
och deras överflöd har elden uppslukat."
21 Sök nu förlikning och frid med Gud,
så skall lycka komma på din lott.
22 Tag emot undervisning av hans mun,
bevara hans ord i ditt hjärta.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige
blir du upprättad,
om du avlägsnar orättfärdighet från ditt tält,
24 om du kastar ditt guld i stoftet
och Ofirs-guldet bland bäckens stenar,
25 då blir den Allsmäktige ditt guld,
han blir ditt ädlaste silver.
26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige
och lyfta upp ditt ansikte till Gud.
27 När du ber till honom skall han höra dig,
och du skall infria dina löften.
28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl,
och ljus skall skina på dina vägar.
29 När de för nedåt skall du säga: "Uppåt!",
så skall han frälsa den som slår ner sin blick.
30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig,
genom dina händers renhet skall han räddas.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan trotsig.
Min hand[b] vilar tungt över mitt suckande.
3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag ville veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga till mig.
6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?
Nej, han skulle höra på mig.
7 En rättfärdig skulle då vara hans motpart,
jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Se, går jag mot öster, är han inte där,
går jag mot väster, finner jag honom ej.
9 Är han verksam i norr, skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder, ser jag honom ej.
10 Han vet vilken väg jag har vandrat,
prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld.
11 Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 Hans läppars bud har jag inte övergett,
hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar vad han har beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige har fått mig att bäva,
17 ty jag fick inte förgås innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte.
Fortsättning av Jobs svar
24 Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar?
Varför får hans vänner inte se hans dagar?
2 De flyttar undan gränsstenar,
de rövar bort hjordar och för dem i bet.
3 De för bort de faderlösas åsna,
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga från vägen,
de nödställda i landet måste alla gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligger de om natten, utan kläder,
de har inget att skyla sig med i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin moders bröst
och pant tas från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 Mellan deras murar pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud aktar ej på sådan ondska.
13 Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar,
de vistas inte på dess stigar.
14 Så snart det dagas stiger mördaren upp,
han dödar den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen,
han tänker: "Inget öga får se mig",
och täcker sitt ansikte med en slöja.
16 Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,
om dagen låser de sig inne.
De vill inte veta av ljuset.
17 Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,
ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18 De är som något lätt på vattenytan.
Deras jordstycke är förbannat i landet,
ingen styr sin färd till vingårdarna.
19 Som torka och hetta förtär snövattnet,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21 Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,
änkan behandlar han inte väl.
22 Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.
När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar över deras vägar.
24 En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar likt axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger,
och göra mina ord om intet?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln