Job 20-21
Svenska Folkbibeln
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning måste jag höra,
men mitt förstånds ande ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
alltsedan människan sattes på jorden,
5 att de ogudaktigas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
6 Om än hans förhävelse stiger upp till himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid som sin egen träck.
De som såg honom skall fråga: "Var finns han?"
8 Likt en dröm flyger han bort,
och ingen finner honom,
han jagas i väg som en syn om natten.
9 Det öga som såg honom ser honom inte mer,
hans plats får ej återse honom.
10 Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer lämna tillbaka hans vinning.
11 Hans ben, fyllda av hans ungdoms kraft,
skall ligga i stoftet med honom.
12 Om än ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den under sin tunga,
13 om han än är rädd om den och ej vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas denna föda i hans inre
och blir till ormgift inom honom.
15 Den rikedom han har slukat måste han kräkas upp,
Gud driver den ut ur hans buk.
16 Ormgift skall han suga i sig,
giftormens tunga skall döda honom.
17 Inga bäckar skall han få se,
inget flöde av honung och gräddmjölk.
18 Han måste lämna tillbaka vad han förvärvat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom han vunnit.
19 Ty han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus som han ej hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
21 Inget kommer undan hans glupskhet,
därför skall hans framgång ej bestå.
22 I sitt överflöd skall han drabbas av nöd,
lidande av alla slag skall möta honom.
23 När han fyller sin buk
skall Gud sända sin vredes glöd över honom,
och den skall träffa honom likt regn.
24 Flyr han undan vapen av järn,
skall kopparbågens pilar genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden ur sin galla,
då kommer dödsskräck över honom.
26 Idel mörker väntar på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på skall förtära honom,
den skall ödelägga det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna uppenbarar hans missgärning
och jorden reser sig upp mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten på vredens dag.
29 Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Jobs svar på Sofars andra tal
21 Då tog Job till orda och sade:
2 Lyssna noga på mina ord,
låt det vara den tröst ni ger mig.
3 Visa mig tålamod så att jag får tala,
och när jag har talat kan du håna.
4 Är det en människa jag grälar på?
Varför skulle jag inte vara otålig?
5 Se på mig och häpna,
lägg handen på munnen.
6 När jag tänker på det blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
7 Varför får de ogudaktiga leva,
bli gamla och växa i kraft?
8 De ser sina barn leva bland sig
och sina avkomlingar har de inför sina ögon.
9 Deras hus står trygga utan fasor,
Gud drabbar dem ej med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 Deras minsta släpper de ut som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till pukor och harpor
och jublar till musik av flöjter.
13 De lever sina dagar i välmåga,
och i frid far de ner till dödsriket.
14 De sade till Gud: "Låt oss vara!
Vi har ingen lust att lära känna dina vägar.
15 Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?"
16 Se, deras framgång ligger inte i deras egen hand.
De ogudaktigas rådslag är fjärran från mig.
17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas lampa?
Hur ofta kommer olycka över dem,
plågor som Gud i vrede tilldelar dem?
18 Hur ofta blir de som halm för vinden,
lika agnar som stormen för bort?
19 Ni säger: "Gud sparar hans straff till barnen."
Må han vedergälla honom själv, så att han får känna det.
20 Må den ogudaktige med egna ögon få se sitt fall,
må han få dricka av den Allsmäktiges vrede.
21 Ty frågar han efter sin familj när han är borta,
när antalet månader för hans del är slut?
22 Kan någon lära Gud förstånd,
han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
utan att ha smakat det goda.
26 Tillsammans ligger de i stoftet,
med förruttnelsens maskar över sig.
27 Se, jag känner era tankar
och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar: "Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de ogudaktiga bodde?"
29 Har ni inte frågat de vittberesta,
lyssnar ni inte till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever,
vem straffar honom för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom,
och otaliga har gått före honom.
34 Hur tom är inte den tröst ni ger mig.
Era svar är endast bedrägeri.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln