12 Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
    Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
    han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
    och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

Read full chapter