Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren, Herren:

Jämra er: "Ve oss, vilken dag!"
Ty dagen är nära,
    Herrens dag är nära,
en mulen dag, då hednafolkens stund är inne.
Ett svärd skall komma över Egypten,
och Nubien skall gripas av ångest
    när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
    och dess grundvalar rivs upp.
Nubier, puteer och ludeer och hela skaran av främmande folk
och kubeer och förbundslandets söner
skall tillsammans med dem falla för svärd.
Så säger Herren:
    Egyptens försvarare skall falla,
deras stolta makt skall störtas.
    Från Migdol till Sevene
skall de som bor där falla för svärd,
    säger Herren, Herren.

Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer.

10 Så säger Herren, Herren:

Jag skall göra slut på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar, kungen i Babel.
11 Han och hans folk med honom,
    de grymmaste bland hednafolken,
skall föras dit för att fördärva landet.
De skall dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12 Jag skall göra floderna till torr mark
och sälja landet i onda mäns händer.
Genom främlingars händer skall jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
    Jag, Herren, har talat.

13 Så säger Herren, Herren:
    Jag skall också förstöra avgudarna
och göra slut på avgudabilderna i Nof.
Det skall inte mer uppstå någon furste i Egypten,
och jag skall låta skräck drabba Egyptens land.
14 Jag skall ödelägga Patros,
    tända eld på Soan
och hålla dom över No.
15 Jag skall utgjuta min vrede över Sin,
Egyptens värn,
    och utrota den larmande hopen i No.
16 Jag skall tända eld på Egypten,
    Sin skall gripas av ångest,
No skall erövras
    och Nof överfallas på ljusa dagen.
17 Avens och Pi-Besets unga män skall falla för svärd,
och kvinnorna skall vandra bort i fångenskap.
18 I Tachpanches blir dagen mörk,
    när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör att finnas till.
Ett moln skall övertäcka det,
    och dess döttrar skall vandra bort i fångenskap.
19 Jag skall hålla dom över Egypten,
    och de skall inse att jag är Herren."

20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden,[a] kom Herrens ord till mig. Han sade: 21 "Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet. 22 Därför säger Herren, Herren så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är Herren."

Det skall gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden,[b] kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop:

Vem är du lik i din storhet?
Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon,
med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp bland molnen.
Vatten gav den växt,
    djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen
där den var planterad,
    och sände ut sina flöden
till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam
    än alla träd på marken.
Den fick många kvistar
    och yviga grenar
på grund av det myckna vattnet
    när den sköt skott.
Alla himlens fåglar
    byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar
    under dess grenar,
och i skuggan av det
    bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet
    och genom sina grenars längd,
ty den hade sin rot
    vid stora vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård
    gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar
    som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
    Nej, inget träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet.
Jag hade gjort den så vacker
    med alla dess grenar
att alla Edens träd i Guds lustgård
    avundades den.

10 Därför säger Herren, Herren så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen. 12 Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."

Klagosång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[c] kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, stäm upp en klagosång över farao, kungen i Egypten, och säg till honom:

Du var lik ett ungt lejon bland hednafolken.
Du liknade monstret i havet,
    där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade floderna.
Så säger Herren, Herren:
    Jag skall breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
    och de skall dra upp dig i mitt garn.
Jag skall kasta upp dig på land
    och slunga dig bort på det öppna fältet.
Jag skall låta alla himlens fåglar slå ner på dig
och låta jordens alla vilda djur äta sig mätta på dig.
Jag skall kasta ditt kött på bergen
    och fylla dalarna med ditt stora skrov.
Jag skall dränka landet
    med strömmar av ditt blod ända upp till bergen,
och bäckarna skall bli fyllda av dig.
När det är ute med dig,
    skall jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
    Jag skall täcka över solen med moln,
och månen skall inte lysa mer.
Alla ljus på himlen
    skall jag göra mörka för din skull
och låta mörker komma över ditt land,
säger Herren, Herren.

Många folks hjärtan skall jag bedröva,
när jag tillkännager din undergång bland hednafolken,
för länder som du inte känner till.
10 Jag skall få många folk att häpna över dig,
och deras kungar skall bäva för din skull,
när jag svingar mitt svärd inför deras ögon.
Varje ögonblick skall de frukta,
    var och en för sitt liv,
den dag du faller.

11 Ty så säger Herren, Herren:
    Den babyloniske kungens svärd skall komma över dig.
12 Jag skall låta din larmande hop falla för hjältars svärd,
grymmast bland hednafolk är de alla.
De skall ödelägga Egyptens härlighet,
och hela den larmande hopen skall förgöras.
13 Jag skall utrota all dess boskap
    vid de många vattnen.
Ingen människofot skall mer röra upp vattnet,
inte heller boskapsklövar.
14 Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan
och deras strömmar flyta bort som olja,
säger Herren, Herren.
15 När jag gör Egyptens land till en övergiven ödemark
och tar ifrån landet allt som finns där
och slår ner alla som bor i landet -
    då skall de inse att jag är Herren.

16 Detta är en klagosång som man skall sjunga.
Folkens döttrar skall sjunga den över Egypten
med hela dess larmande hop,
    säger Herren, Herren."

17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:

18 "Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, till dem som redan har farit ner i graven.

19 Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd skall de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

21 Starka hjältar skall tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

26 Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland de fallna, oomskurna hjältarna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, ty de spred skräck i de levandes land. 28 Också du skall krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

30 Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, ty de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

31 Farao skall se dem, och han skall trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren, Herren. 32 Ty jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren, Herren."

Notas al pie

  1. Hesekiel 30:20 elfte året, på sjunde dagen i första månaden 29 april 586 f. Kr.
  2. Hesekiel 31:1 elfte året, på första dagen i tredje månaden 21 juni 586 f. Kr.
  3. Hesekiel 32:1 tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden 3 mars 584 f. Kr.