Habackuk 1-3
Svenska Folkbibeln
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
2 Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han skall tala till mig,
vilket svar jag skall få
på min klagan.
Herrens svar
2 Herren svarade mig och sade:
Skriv upp synen
och rista in den på skrivtavlor,
så att den lätt kan läsas.
3 Ty ännu måste synen vänta på sin tid,
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte.
Om den dröjer, vänta på den,
ty den kommer helt visst,
den skall inte utebli.
4 Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom.
Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5 Ja, vinet bedrar honom.
Han är en högmodig man och skall inte komma till ro.
Han spärrar upp sitt gap som dödsriket,
han är som döden och kan inte mättas.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Skall de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord och säga:
Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt
- hur länge till? -
och tynger dig med pantsatt gods.
7 Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig
och de som ansätter dig att vakna upp
så att du blir ett byte för dem?
8 Eftersom du själv har plundrat många hednafolk,
skall också andra folk plundra dig
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus
för att bygga sin boning högt upp
och så rädda sig undan olyckans våld.
10 Till skam för ditt eget hus har du planerat
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv.
11 Ty stenarna i muren skall ropa
och bjälkarna i trävirket skall svara dem.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
eller grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, kommer det inte från Herren Sebaot,
att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp
och sliter ut sig till ingen nytta?
14 Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet,
så som vatten täcker havets djup.
15 Ve dig som bjuder din nästa att dricka,
som blandar i ditt gift och gör dem berusade
för att få se deras nakenhet.
16 Du är mättad med skam och inte med ära.
Drick också du och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig,
vanära skall komma över din härlighet.
17 Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig,
och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur,
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 Vad nytta gör en avgud
som en människa har skurit till,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Ty den som gör den
förtröstar på sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten: "Vakna!"
och till en stum sten: "Stå upp!"
Kan den undervisa?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Footnotes
- Habackuk 3:1 shigjonót Okänd musikterm.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln