Bröllopsdagen

1 Detta är sångernas sång, underbarare än någon annan, komponerad av kung Salomo:Flickan:

² Kyss mig gång på gång, för din kärlek är sötare än vin.

³ Din parfym sprider en underbar doft och du är så berömd! Därför kan inga unga flickor låta bli att älska dig.

⁴ Låt mig få följa med dig! Kom så springer vi!Flickan: Kungen har lett mig in i sitt palats. Vi ska bli lyckliga tillsammans! Din kärlek är bättre än vin. Inte undra på att alla de unga flickorna älskar dig!Flickan:

⁵ O, Jerusalems flickor, jag är mörkhyad men vacker, brunbränd som Kedars tält.Kung Salomo: Ja, vacker som Salomos silkestält!Flickan:

⁶ Stirra inte på mig, ni flickor från staden, bara därför att jag är så mörk i hyn. Solen har bränt mig. Mina bröder blev förargade på mig och skickade ut mig för att vakta vingårdarna. Titta vad solen har bränt mig!Flickan:

⁷ Tala om för mig vart du leder din hjord idag, min älskling! Var är du vid middagstiden? Jag vill komma och vara hos dig. Varför ska jag vandra omkring och leta efter dig bland dina vänners fårhjordar.Kung Salomo:

⁸ Om du inte vet det, du som är den vackraste kvinnan i hela världen, så följ min fårhjord till herdarnas tält och mata där dina får och dina lamm.

⁹ Min älskling, du är vackrare än hästarna som spänts för Faraos vagnar!

¹⁰ Dina kinder är så underbara och ditt hår faller ner utmed dem! Så vacker din hals är med det långa juvelhalsbandet!

¹¹ Vi ska göra guldkedjor med silverkulor åt dig.Flickan:

¹² Kungen ligger på sin säng, förhäxad av doften från min parfym.

¹³ Min älskade är en luktpåse av myrra, som ligger mellan mina bröst!Kung Salomo:

¹⁴ Min älskade är en blomsterbukett från En-Gedis trädgårdar.

¹⁵ Så vacker du är, min älskade, så vacker du är! Dina ögon är mjuka som duvor.

¹⁶ Vilken underbar, ljuvlig varelse du är, där du ligger i gräset

¹⁷ i skuggan av cedrar och cypresser!

2 Flickan: Jag är en Sarons ros, en lilja i dalen.Kung Salomo:

² Ja, som en lilja bland törnen, så är min älskade bland andra flickor.Flickan:

³ Min älskade är det finaste äppelträdet i trädgården när jag jämför honom med andra unga män. Jag älskar att sitta i hans skugga, och det är underbart att äta hans frukt.

⁴ Han för mig in i festsalen, och alla kan se hur mycket han älskar mig.

⁵ Mata mig med din kärlek, med dina russin och äpplen, för jag är sjuk av kärlek!

⁶ Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och med sin högra hand smeker han mig.

⁷ Jerusalems flickor, jag förmanar er vid gasellerna och hjortarna i parken, att ni inte väcker kärleken förrän den själv vill.

Bruden minns sin förälskelse

Flickan:⁸ Å, jag hör honom - min älskling! Här kommer han springande över bergen och kullarna.

⁹ Min älskling är som en gasell, som en ung hjort. Där står han bakom muren, och han tittar in genom fönstret.

¹⁰ Min älskade säger till mig: 'Stig upp, min älskling, min sköna, och kom hit.

¹¹ Vintern är förbi och regnet är över.

¹² På ängarna skjuter blommorna upp och fåglarna har börjat sjunga. Ja, våren är här.

¹³ Fikonträden får sina första frukter och vinstockarna står i blom. Vad underbart det doftar! Stig upp, min älskade, min sköna, och kom hit!'

¹⁴ Min duva gömmer sig bakom klipporna. Ropa på mig och låt mig få höra din underbara röst och se ditt vackra ansikte!

¹⁵ De små rävarna förstör vingårdarna. Fånga dem, för träden står nu i blom.

¹⁶ Min älskling är min och jag är hans. Han låter sin hjord beta bland liljorna!

¹⁷ Kom till mig, min älskling, innan morgonen gryr och skuggorna flyr, och lek som en gasell eller en ung kronhjort på de kryddoftande bergen!

3 Flickan: En natt saknade jag min älskling i min säng. Jag gick upp för att leta efter honom, men jag kunde inte hitta honom.

² Jag gick ut på gatorna i staden och på vägarna för att söka efter honom, men jag hittade honom inte.

³ Vakterna, som vaktar staden om natten, hejdade mig, och jag frågade dem: 'Har ni sett honom någonstans, honom som jag älskar så mycket?'

⁴ Strax efteråt fann jag honom och höll honom fast. Jag släppte honom inte förrän jag hade fört honom till mitt barndomshem, till den sängkammare där jag föddes.

⁵ Jag förmanar er, ni kvinnor i Jerusalem, vid gasellerna och hjortarna i parken: Väck inte kärleken förrän den själv vill.

Förlovningstiden

De unga kvinnorna i Jerusalem:⁶ Vem är det som sveper in från öknen som ett rökmoln längs marken och doftar av myrra, rökelse och alla andra köpta kryddor?

⁷ Titta, det är Salomos vagn, och sextio av hans tappraste män omger den.

⁸ De är alla skickliga i att strida. Var och en har sitt svärd hängande vid sidan för att försvara kungen om han blir angripen under natten.

⁹ Kung Salomo har själv låtit tillverka en vagn av trä från Libanons skog.

¹⁰ Dess stolpar är gjorda av silver, dess ryggstöd av guld. Sätet är klätt med purpurrött tyg och invändigt är den kärleksfullt smyckad av Jerusalems flickor.Flickan:

¹¹ Gå ut och titta på kung Salomo, ni Jerusalems unga kvinnor! Han bär kronan som hans mor satte på hans huvud på hans bröllopsdag, hans glädjedag!

Paulus blir accepterad i Jerusalem

2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.

² Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.

³ Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.

⁴ Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.

⁵ Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.

⁶ De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.

^7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.

¹⁰ Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.

Petrus blir tillrättavisad

¹¹ Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.

¹² Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.

¹³ Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.

¹⁴ När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?

¹⁵ Du och jag är judar av födseln, inte 'gudlösa hedningar'.

¹⁶ Och ändå vet vi judiska kristna mycket väl att vi inte kan bli rättfärdiga inför Gud genom att lyda våra judiska lagar. Det sker enbart genom att tro på Jesus Kristus som tar bort våra synder. Och därför har också vi satt vår tro till Jesus Kristus. Vi blir ju försonade med Gud på grund av tro, inte därför att vi har lytt de judiska lagarna. För ingen kommer någonsin att bli frälst genom att lyda dem.

¹⁷ Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.

¹⁸ Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.

¹⁹ Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.

²⁰ I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.

²¹ Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.