Den som gräver en grop ...

^1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!

³ Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

⁴ Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,

⁵ om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.

⁶ Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.

⁷ Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.

^8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.

¹⁰ Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.

¹¹ Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.

¹² Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.

¹³ Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,

¹⁴ och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.

¹⁵ Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.

¹⁶ De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.

¹⁷ Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!

¹⁸ Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.

Skapelsens krona

^1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.

³ Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!

⁴ När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat

⁵ då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!

⁶ Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.

⁷ Du har satt henne att härska över allt du har skapat,

⁸ får, oxar, vilda djur,

⁹ fåglar, fiskar och allt liv i havet.

¹⁰ Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!

Herren både dömer och räddar

^1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.

³ Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.

⁴ Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.

⁵ Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.

⁶ Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.

⁷ Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.

^8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.

¹⁰ Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.

¹¹ Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.

¹² Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!

¹³ Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.

¹⁴ Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden

¹⁵ så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!

¹⁶ Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.

¹⁷ Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!

¹⁸ De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.

¹⁹ De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.

²⁰ Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!

²¹ Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!

Paulus i Korinth

18 Därefter lämnade Paulus Athen och for till Korinth.

^2-3 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla. De hade blivit utvisade ur Italien därför att kejsar Claudius hade befallt att alla judar måste lämna Rom. Paulus bodde och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.

⁴ Varje sabbatsdag gick Paulus till synagogan och försökte överbevisa både judar och greker.

⁵ Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, använde Paulus hela sin tid till att predika Guds ord och vittna för judarna om att Jesus är Messias.

⁶ Men när judarna sa emot honom och hädade och skrek glåpord om Jesus, borstade Paulus dammet av sin mantel och sa: Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är oskyldig, och från och med nu tänker jag predika Ordet för andra folk.

⁷ Därefter tog han in hos Titius Justus, som trodde på Gud även om han inte var jude. Han bodde intill synagogan.

⁸ Ledaren för synagogan hette Crispus. Han trodde på Herren och lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och det gjorde också många andra i Korinth.

⁹ En natt talade Herren till Paulus i en syn och sa: Var inte rädd! Fortsätt tala, och var inte rädd! Ge inte upp!

¹⁰ För jag är med dig, och inget kan skada dig. Många människor här tillhör mig.

¹¹ Paulus stannade därför ett och ett halvt år i staden och undervisade om Guds sanningar.

¹² Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.

¹³ De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.

¹⁴ Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.

¹⁵ Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.

¹⁶ Och han gick ut ur rådssalen.

¹⁷ Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.

Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem

¹⁸ Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.

¹⁹ När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.

²⁰ De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.

²¹ Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.

²² Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.

Apollos blir undervisad i Efesos

²³ När han varit där en tid återvände han till Galatien och Frygien och besökte alla de troende och uppmuntrade dem och hjälpte dem att växa i Herren.

²⁴ En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.

^25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.

²⁷ Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.

²⁸ När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.