Sann tillbedjan

50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!

² Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.

³ Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.

⁴ Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:

⁵ Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.

⁶ Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.

⁷ Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:

⁸ Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.

⁹ Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,

^10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.

¹² Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.

¹³ Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?

^14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.

¹⁶ Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,

¹⁷ ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.

¹⁸ När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.

¹⁹ Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.

²⁰ Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.

²¹ Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.

²² Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.

²³ Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.

Människornas dårskap

^1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.

³ Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.

⁴ Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.

⁵ Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.

⁶ Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.

⁷ O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.

Besegrad men ändå inte modlös

Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.^1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!

^4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.

^6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.

^8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.

¹⁰ Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.

^11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!

¹³ Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.

¹⁴ Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.

Varning för stolthet och skrytsamhet

^1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.

³ Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!

⁴ Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!

⁵ Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,

⁶ och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.

^7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.

⁹ I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.

¹⁰ Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.

¹¹ Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.