Herren regerar

33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!

² Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!

³ Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!

⁴ Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.

⁵ Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.

⁶ Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.

⁷ Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.

⁸ Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.

⁹ När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.

¹⁰ Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,

¹¹ men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.

¹² Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!

^13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.

^16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.

^18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!

²⁰ Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.

²¹ Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!

²² Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!

Ingen behöver leva i fruktan

^1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.

³ Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.

⁴ Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.

⁵ Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.

⁶ De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.

⁷ Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,

⁸ för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.

⁹ Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!

¹⁰ Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.

¹¹ Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.

¹² Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!

¹³ Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?

¹⁴ Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!

¹⁵ Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!

¹⁶ Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.

¹⁷ Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.

¹⁸ Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.

¹⁹ Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.

²⁰ En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom

²¹ och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.

²² Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.

²³ Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.

Paulus inför Felix

24 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias tillsammans med några av de judiska ledarna och advokaten Tertullus till Caesarea för att framställa sina anklagelser mot Paulus.

² När Tertullus kallades fram inför landshövdingen, presenterade han anklagelserna mot Paulus så här:

³ Herr excellens! Ni har skapat fred och lugna förhållanden för oss judar, och ni har på många sätt minskat den orättvisa behandlingen av oss. Vi är mycket tacksamma för detta.

⁴ Jag ska inte trötta ut er. Men jag ber er vara vänlig att lyssna till mig bara ett ögonblick, när jag i korthet lägger fram våra anklagelser mot denne man.

⁵ Vi menar att han är en orosstiftare. Han fortsätter att uppmana judar överallt i hela världen att göra uppror mot den romerska regeringen. Följden blir upplopp och oro. Han är en av ledarna för den sekt som kallas nasareerna.

⁶ Han försökte dessutom orena templet och därför arresterade vi honom.Vi skulle ha gett honom vad han egentligen förtjänar,

⁷ men Lysias, kommendanten för garnisonen, förde bort honom med våld.

⁸ Lysias kräver nu att han ställs inför rätta enligt romersk lag. Du kan ta reda på sanningen i våra anklagelser genom att själv fråga ut honom.

⁹ De andra judarna instämde och förklarade att allt som Tertullus sagt var sant.

¹⁰ Så blev det Paulus tur. Landshövdingen gjorde tecken åt honom att resa sig upp och tala.Paulus började: Jag vet att du, Felix, varit domare för detta folk i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu försvarar mig.

¹¹ Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet.

¹² Du kan också få det bekräftat att jag aldrig har hetsat upp folk i någon synagoga eller på gatorna i någon stad.

¹³ Dessa män kan absolut inte bevisa de saker som de anklagar mig för.

¹⁴ Men en sak bekänner jag, och det är att jag tror på den frälsningsväg som de anser vara en sekt. Jag följer våra förfäders sätt att tjäna Gud. Jag tror fullt och fast på den judiska lagen och allt som är skrivet i profeternas böcker.

¹⁵ Och jag tror precis som de här männen att både de rättfärdiga och de ogudaktiga ska uppstå från de döda.

¹⁶ Därför försöker jag alltid att efter bästa förmåga ha ett rent samvete inför Gud och människor.

¹⁷ Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att ge ett offer till Gud.

¹⁸ Mina åklagare såg mig i templet när jag kom med mitt tackoffer. Jag hade rakat mitt huvud som lagen kräver, och det fanns ingen folkskara omkring mig och inte en tillstymmelse till något upplopp.

¹⁹ Men några judar från Turkiet var där, och de borde vara här nu, om de har något emot mig.

²⁰ Nu ber jag dig att fråga dessa män här vilka brott deras råd fann mig skyldig till,

²¹ utom det jag sa, när jag ropade: 'Jag är här inför rådet för att försvara min tro att de döda kommer att uppstå igen!'

²² Felix, som visste en hel del om den kristna tron, bad nu judarna att vänta tills Lysias, kommendanten för garnisonen, hade anlänt. Då skulle han avgöra fallet.

²³ Han skickade tillbaka Paulus till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. För att göra Paulus fängelsevistelse mer bekväm fick också hans vänner tillåtelse att besöka honom och även ta med gåvor till honom.

²⁴ Några dagar senare kallade Felix och hans hustru Drusilla, som var judinna, Paulus till sig. De ville höra mer om tron på Jesus Kristus.

²⁵ Men när han började tala med dem om rättfärdighet, återhållsamhet och den kommande domen, blev Felix förskräckt.Gå härifrån nu, sa han. Det räcker. När jag får mer tid ska jag skicka efter dig igen.

²⁶ Han hoppades också att Paulus skulle muta honom, och han skickade därför efter honom gång på gång för att tala med honom.

²⁷ Så höll det på i två år. Sedan fick Felix en efterträdare, Porcius Festus. Och eftersom Felix var mån om judarnas välvilja lät han Paulus stanna kvar i fängelset.