Den gode herden

^1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.

³ Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.

⁴ Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.

⁵ Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!

⁶ Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.

Kungen kommer!

24 Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans!

² Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark.

³ Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren?

⁴ Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga.

⁵ De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem.

⁶ Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud.

⁷ Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in!

⁸ Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid.

⁹ Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in!

¹⁰ Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!

Förlåt mig mina synder

25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.

² Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!

³ Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.

⁴ Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!

⁵ Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!

^6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.

⁸ Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.

⁹ Han undervisar de ödmjuka om sin väg.

¹⁰ Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.

¹¹ Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!

¹² Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.

¹³ Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.

¹⁴ Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.

¹⁵ Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.

¹⁶ Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!

¹⁷ Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!

¹⁸ Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!

¹⁹ Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!

²⁰ Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!

²¹ Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.

²² O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.

Paulus besöker Jakob i Jerusalem

¹⁸ Andra dagen som vi var i Jerusalem tog Paulus med oss till Jakob och de äldste i församlingen.

¹⁹ Sedan vi hälsat på dem berättade Paulus utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans arbete bland dem som inte var judar.

²⁰ De lovprisade Gud, men sa sedan: Du vet, käre bror, hur många tusen judar som också kommit till tro, och alla vill att de judiska troende ska fortsätta att följa de judiska traditionerna och sederna.

²¹ Våra judiska kristna här i Jerusalem har hört att du är emot Moses lagar och våra judiska seder, och att du inte längre omskär deras barn.

²² Vad ska vi göra åt detta? De kommer säkert att få reda på att du har kommit hit.

²³ Vi har ett förslag: Här finns fyra män, som är beredda att raka sina huvuden och avge vissa löften.

²⁴ Gå med dem till templet och underkasta dig reningsceremonierna. Låt raka ditt huvud, och betala för dem så att de också kan bli rakade. Då förstår alla att du godkänner denna sed bland de hebreiska kristna, och att du själv lyder de judiska lagarna och tänker på samma sätt som vi i de här frågorna.

²⁵ När det gäller de icke-judar, som har kommit till tro, ber vi dem att inte följa de judiska sederna på någon punkt, utom i de saker som vi skrev till dem om: att inte äta mat som offrats åt avgudar, inte äta köttet av kvävda djur, där blodet fortfarande finns kvar, och att inte ha utomäktenskapliga förbindelser.

Paulus arresteras i templet

^26-27 Paulus gick med på detta, och nästa dag gick han med männen till templet för att vara med vid ceremonierna och ge sitt löfte att bära fram ett offer sju dagar senare tillsammans med de andra.De sju dagarna hade nästan gått när några judar från Turkiet fick se honom i templet och hetsade upp en folkmassa mot honom. De grep honom och

²⁸ skrek: Israeliter! Hjälp oss! Det här är den man, som i hela världen hetsar upp vårt folk så att de bryter de judiska lagarna. Han talar till och med mot templet och kränker templets helighet genom att ta med sig dem som inte är judar hit.

²⁹ Tidigare samma dag hade de nämligen sett honom nere i staden tillsammans med Trofimos, en man från Efesos, och de antog att Paulus hade tagit honom med sig till templet.

³⁰ Hela stadens befolkning blev upprörd när de hörde detta, och snart var ett stort upplopp igång. Paulus släpades ut ur templet, och portarna stängdes omedelbart bakom honom.

³¹ Där tänkte man döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.

³² Han gav snabbt order till sina soldater och officerare att rycka ut och rusade själv ut bland folkmassorna. När hopen såg trupperna komma slutade de att slå Paulus.

³³ Befälhavaren arresterade honom och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.

³⁴ I förvirringen och larmet kunde han inte få klarhet i vad folk ropade i munnen på varandra. Därför befallde han att Paulus skulle tas med till militärkasernen.

³⁵ När de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på sina axlar för att skydda honom.

³⁶ Folket tryckte på bakifrån och ropade: Bort med honom, bort med honom!

Paulus försvarstal inför folket

^37-38 När Paulus skulle föras in sa han till kommendanten: Får jag säga några ord till dig? Kan du grekiska? frågade kommendanten förvånad. Är inte du den där egyptiern, som ledde ett uppror för några år sedan och som tog med sig fyra tusen beväpnade rebeller ut i öknen?

³⁹ Nej, svarade Paulus, jag är en jude från Tarsos, en rätt betydelsefull stad i Kilikien. Jag ber om tillstånd att få tala till dessa människor.

⁴⁰ Kommendanten lät honom då få göra det, och Paulus ställde sig på trappan och gjorde tecken till folket att lugna sig. När alla hade blivit tysta började han tala till dem på hebreiska: