Mose slår på klippan och blir straffad

20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.

² Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.

³ Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.

⁴ Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.

⁵ Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!

⁶ Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.

⁷ Och Herren sa till Mose:

⁸ Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!

⁹ Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,

¹⁰ och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?

¹¹ Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.

¹² Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!

¹³ Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.

Israel får inte passera genom Edom

¹⁴ Medan Mose var i Kades, sände han budbärare till kungen i Edom och sa: Vi är ättlingar till din bror Israel. Du känner till vår sorgliga historia,

¹⁵ hur våra förfäder drog ner till Egypten och blev slavar åt egyptierna.

¹⁶ Men när vi ropade till Herren hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kades och har slagit läger vid ditt lands gränser.

¹⁷ Låt oss få passera genom ditt land. Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar, och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till huvudvägen och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.

¹⁸ Men kungen i Edom svarade: Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

¹⁹ Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, invände de israeliska sändebuden. Och vi tänker inte ens dricka ert vatten utan att betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

²⁰ Men kungen i Edom var orubblig. Han varnade dem på nytt med orden: Håll er härifrån! Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot gränsen med sina styrkor.

^21-22 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vände man tillbaka från Kades till berget Hor.

Aron dör

²³ När de var vid gränsen till Edoms land sa Herren till Mose och Aron:

²⁴ Nu är tiden inne för Aron att dö. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade i strid mot mina instruktioner när det gällde vattnet i Meriba.

²⁵ Ta med dig Aron och hans son Eleasar upp på berget Hor.

²⁶ Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Eleasar. Sedan ska Aron dö där uppe.

²⁷ Mose gjorde som Herren sagt, och de tre gick tillsammans upp på berget Hor medan allt folket såg på.

²⁸ När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Eleasar. Sedan dog Aron. Mose och Eleasar gick tillbaka ner,

²⁹ och när folket fått beskedet om Arons död sörjde man honom i trettio dagar.

Israel besegrar kungen i Arad

21 När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.

² Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.

³ Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.

Kopparormen

⁴ Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt

⁵ och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen? gnällde de. Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna.

⁶ Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.

⁷ Folket kom då till Mose och sa: Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna.Då bad Mose för folket.

⁸ Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.

⁹ Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.

¹⁰ Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.

¹¹ Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,

¹² och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.

¹³ De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.

¹⁴ Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig

¹⁵ ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)

¹⁶ Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.

^17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,

¹⁹ Nahaliel och Bamot.

²⁰ Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.

Israel besegrar kung Sihon

²¹ Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.

²² Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.

²³ Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.

²⁴ Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.

^25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,

^27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.

^31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.

³³ Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.

³⁴ Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.

³⁵ Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.

22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om floden Jordan, mitt emot Jeriko.

^2-3 När kung Balak i Moab, Sippors son, fick veta hur många de var och vad de hade gjort mot amoreerna blev han och hans folk mycket uppskrämda

⁴ och rådgjorde omedelbart med ledarna i Midjan.Denna väldiga hop kommer att förtära oss som en oxe äter ängens gräs, utropade de.

Bileam får i uppdrag att förbanna Israel

^5-6 Kung Balak skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland Petor, i närheten av floden Eufrat. Han vädjade till Bileam att komma och hjälpa dem.En väldig massa människor har kommit från Egypten. De tycks vara oräkneliga, och nu har de slagit läger mitt emot mig, förklarade han. Kom och förbanna dem åt mig, så att jag kan driva ut dem ur mitt land. Nu är de för starka för mig! Jag vet nämligen vilka oerhörda välsignelser som kommer över dem du välsignar, och att de som du förbannar går under.

⁷ Budbärarna tillhörde de främsta ledarna i Moab och Midjan. De kom till Bileam beredda att betala honom och förklarade noga vad det var Balak ville.

⁸ Stanna kvar här över natten, sa Bileam, så ska jag i morgon tala om för er vad det är Herren vill att jag ska säga.De gjorde som han föreslagit.

⁹ Den natten kom Gud till Bileam och frågade honom: Vad är det för män som du har hos dig?

¹⁰ De har kommit från kung Balak i Moab, svarade Bileam.

¹¹ Kungen säger att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns, och han vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan lättare ska kunna besegra dem.

¹² Gör inte det! sa Gud till honom. Du ska inte förbanna dem, för jag har välsignat dem!

¹³ Följande morgon sa Bileam till budbärarna: Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att göra det ni bett mig om.

¹⁴ Kung Balaks sändebud återvände då utan honom och rapporterade att han vägrat att komma med.

¹⁵ Men Balak försökte igen, och denna gång sände han en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen.

^16-17 De kom till Bileam med följande budskap:Kung Balak vädjar till dig att komma. Han lovar att du ska bli mycket ärad och få vad du än begär. Säg bara vad du vill ha! Du måste komma och förbanna detta folk åt oss.

¹⁸ Men Bileam svarade: Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld kunde jag ändå inte göra något mot Herrens befallning.

¹⁹ Men stanna kvar här i natt, så att jag kan få reda på om Herren vill tillägga något till vad han tidigare sagt.

²⁰ Den natten talade Herren till Bileam: Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte säger något annat än det jag befaller.

Bileams åsna talar

²¹ På morgonen sadlade Bileam sin åsna och gav sig i väg tillsammans med männen.

^22-23 Men Gud blev förargad på Bileam för att han var så ivrig att komma iväg och skickade en ängel som ställde sig i vägen för honom. När Bileam och hans båda tjänare kom ridande fick Bileams åsna plötsligt se Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam började slå henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen.

²⁴ Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar.

²⁵ När åsnan fick se ängeln stå där, trängde hon sig förbi genom att pressa sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt.

²⁶ Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att komma förbi.

²⁷ Då lade åsnan sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.

²⁸ Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala, och hon frågade Bileam: Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?

²⁹ Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig! skrek Bileam. Då skulle jag döda dig på fläcken.

³⁰ Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här? frågade åsnan.Nej, medgav Bileam. Det har du inte.

³¹ Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg ängeln stå där på vägen med draget svärd föll han ner på marken framför ängeln.

³² Varför slog du din åsna tre gånger? frågade ängeln. Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet.

³³ Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig, annars hade jag dödat dig och låtit henne leva.

³⁴ Då bekände Bileam: Jag har syndat. Jag förstod inte att du var där. Nu ska jag vända om hem igen, såvida du inte vill att jag ska fortsätta.

³⁵ Men ängeln sa till honom: Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig.Bileam lydde och fortsatte tillsammans med männen.

³⁶ När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.

Bileam välsignar Israel en första gång

³⁷ Varför dröjde du så länge? frågade han Bileam. Trodde du inte på mig när jag meddelade att du skulle få ära och berömmelse?

³⁸ Bileam svarade: Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.

³⁹ Bileam följde kungen till Kirjat-Husot,

⁴⁰ där kungen offrade oxar och får. Han gav djur till Bileam och sändebuden, för att de också skulle kunna offra.

⁴¹ Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp på berget Bamots topp. Därifrån kunde man se ut över delar av Israels folks läger.

Jesus undervisar om inre renhet

7 En dag kom några av judarnas religiösa ledare från Jerusalem för att fråga ut honom.

² De hade lagt märke till att en del av hans lärjungar inte följde de vanliga judiska ritualerna innan de åt.

³ (Judarna, speciellt fariseerna, äter nämligen inte förrän de har tvättat sig om händerna.

⁴ När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid göra det innan de rör någon mat. Det finns också många andra exempel på lagar och regler som de är noga med att följa och alltjämt följer, som t.ex. att skölja bägare och skålar osv.)

⁵ De religiösa ledarna frågade därför Jesus: Varför följer inte dina lärjungar våra gamla seder? De äter utan att först ha tvättat händerna.

^6-7 Jesus svarade: Hur rätt hade inte profeten Jesaja när han skrev om er, era hycklare: 'Dessa människor talar vackert om Gud, men i verkligheten känner de honom inte. Deras tillbedjan är rena skämtet, för de påstår att han kräver att människorna ska lyda deras egna påhittade regler.' Jesaja hade verkligen rätt!

⁸ Orden passar in på er för ni bryr er inte om Guds bud utan ersätter dem med era egna människogjorda lagar.

⁹ Ni förkastar helt enkelt Guds lagar, och för traditionens skull trampar ni dem under era fötter.

¹⁰ Mose gav er till exempel detta bud från Gud: 'Respektera din far och mor, för den som föraktar sin far eller mor måste dö!

¹¹ Men ni påstår att det är fullkomligt rätt att strunta i sina behövande föräldrar genom att säga till dem: 'Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er! Jag har nämligen gett Gud det som jag kunde ha gett er.'

^12-13 Så bryter ni Guds lag för att slå vakt om de regler ni själva hittat på. Och detta är bara ett enda exempel. Det finns många, många fler.

Read full chapter