Dåliga nyheter från Jerusalem

1 Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,

² kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?

³ De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.

Nehemja ber för Israel

⁴ När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:

⁵ Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!

^6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.

⁸ Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,

⁹ men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'

¹⁰ Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.

¹¹ Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.

Kungen låter Nehemja resa

^1-2 En dag på våren fyra månader senare när jag serverade kungen vin, frågade han mig: Varför är du så ledsen? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade stora bekymmer. Tidigare hade jag aldrig vågat visa mig annat än glad i hans närvaro. Först blev jag rädd,

³ men sedan svarade jag: Ers Majestät, hur skulle jag kunna vara glad? Min hemstad där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner.

⁴ Och vad vill du göra åt den saken? frågade kungen.Efter att ha bett en bön till himlens Gud, svarade jag: Om det behagar Ers Majestät, och Ers Majestät skulle vilja låta mig få den förmånen, så skulle jag vilja resa till Juda för att bygga upp mina förfäders stad!

^5-6 Hur länge räknar du med att vara borta? frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. Och när kan du vara tillbaka? Kungens svar var alltså ett löfte om att jag skulle få resa. Jag talade om för honom hur länge jag räknade med att bli borta.

⁷ Sedan hade jag ännu en begäran, och jag sa: Om det behagar Ers Majestät, så skulle jag vilja få med mig ett brev till landshövdingarna väster om floden Eufrat, så att de ger mig tillåtelse att fara genom deras områden på väg till Juda,

⁸ och även ett brev till Asaf, uppsyningsmannen för de kungliga skogarna, där han blir uppmanad att ge mig virke till portarna i borgen som finns nära templet, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.Kungen gjorde som jag begärde, för Gud var med mig.

⁹ När jag kom fram till provinserna väster om floden Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också gett mig en eskort av soldater och ryttare.

¹⁰ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om min ankomst, blev de mycket förargade över att någon hade intresse av att hjälpa israeliterna.

Nehemja undersöker muren

^11-12 En natt, tre dagar efter min ankomst till Jerusalem, smög jag mig ut och tog bara några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för en enda människa vilka planer Gud hade lagt på mitt hjärta. Jag tog min åsna och de övriga gick till fots.

¹³ Vi gick ut genom Dalporten, mot Drakkällan och vidare till Dyngporten, för att bilda oss en uppfattning om den nedrivna muren och de förstörda portarna.

^14-15 Vi fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte åsnan ta sig fram genom ruinerna. Då steg jag av, och vi gick till fots upp genom dalen och undersökte den nedrivna muren. Vi återvände sedan och tog oss in genom Dalporten.

Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren

¹⁶ Tjänstemännen i staden visste ingenting om min nattliga utflykt eller vad jag hade i sikte. Jag hade inte berättat för någon om mina planer, och inte ens ledarna i staden eller de som skulle hjälpa mig visste något.

¹⁷ Men nu avslöjade jag mina planer och sa: Ni känner mycket väl till tragedin med vår stad. Den ligger i ruiner och portarna är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi inte mer behöver skämmas för dem!

¹⁸ Sedan talade jag om för dem hur god Gud hade varit mot mig och berättade om mitt samtal med kungen och om planen som han hade gått med på.Ja, låt oss bygga upp murarna! svarade alla ivrigt. Arbetet påbörjades omedelbart.

¹⁹ Men när Sanballat, Tobia, och araben Gesem fick höra om våra planer, började de håna oss. Vad är det egentligen ni tänker göra? sa de. Ska ni sätta er upp mot kungen på det där sättet?

²⁰ Himlens Gud ska hjälpa oss, svarade jag. Vi är hans tjänare, och vi tänker bygga upp muren. Men vad gäller er, så har ni ingen del i Jerusalem!

Fördelning av arbetet

3 Översteprästen Eljasib och de andra prästerna byggde upp Fårporten, hängde upp dörrarna på den och invigde den. Därefter byggde de upp muren ända bort till Hammeatornet och Hananeltornet.

² Där tog en grupp män från Jeriko vid, och i nästa sektion leddes arbetslaget av Imris son Sackur.

³ Fiskporten byggdes av Hassenaas söner. De utförde hela arbetet, gjorde i ordning bjälkarna, hängde upp portarna och tillverkade reglar och bommar.

⁴ Meremot, som var son till Uria och sonson till Hackos, reparerade nästa sektion av muren, och sedan följde Mesullam, son till Berekja och sonson till Mesesabel, och Sadok, Baanas son.

⁵ Efter dem arbetade män från Tekoa på nästa avsnitt, men deras ledare var ovilliga att underordna sig arbetsledningen.

⁶ Gamla porten reparerades av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son. De lade upp bjälkarna, hängde upp portarna och satte bommar och reglar på plats.

⁷ Intill dem arbetade män från Gibeon och Mispa, Melatja från Gibeon och Jadon från Meronot.

⁸ Guldsmeden Ussiel, Harhajas son, reparerade nästa avsnitt, och Hananja, som var parfymtillverkare, det följande ända fram till Breda muren.

⁹ Refaja, Hurs son, borgmästare i en del av Jerusalem, arbetade närmast dem.

¹⁰ Jedaja, Harumafs son, reparerade muren intill sitt eget hus, och efter honom tog Hasabnejas son Hattus vid.

¹¹ Malkia, Harims son, och Hassub, Pahat-Moabs son, reparerade Ugnstornet och ytterligare en del av muren.

¹² Sallum, Hallohes son, och hans döttrar tog sig an nästa sektion. Han var borgmästare i den andra delen av Jerusalem.

¹³ Folk från Sanoa, under ledning av Hanun, byggde upp Dalporten, hängde dess portar på plats och satte dit reglar och bommar. De reparerade de 450 meter som återstod fram till Dyngporten.

¹⁴ Dyngporten reparerades av Malkia, Rekabs son, borgmästare i Bet-Hackerem, och han hängde också dess portar på plats och satte dit reglar och bommar.

¹⁵ Sallun, Kol-Hoses son, borgmästare i Mispa, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den, hängde upp dess portar och satte dit reglar och bommar. Sedan reparerade han muren från Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården ända fram till de trappor som leder ner från Davids stad.

¹⁶ Närmast honom fanns Asbuks son Nehemja, borgmästare i en del av Bet-Sur. Han byggde upp muren ända fram till de kungliga gravarna, vattenreservoaren och Hjältehuset.

¹⁷ En grupp leviter under ledning av Banis son Rehum ansvarade för nästa sektion, och efter dem tog Hasabja vid. Han var borgmästare i en del av Kegila och ledde arbetarna därifrån.

¹⁸ Deras grannar från en annan del av Kegila leddes av Bavai, Henadads son, som var borgmästare där.

¹⁹ Närmast dem leddes arbetarna av Eser, Jesuas son, borgmästare i Mispa. De arbetade också på mursektionen mitt emot uppgången till förrådet, där muren svänger.

²⁰ Närmast Eser fanns Baruk, Sabbais son, som byggde från kröken på muren fram till översteprästen Eljasibs hus.

²¹ Urias son Meremot byggde en sektion av muren som sträckte sig från dörren till Eljasibs hus till husets slut.

²² Sedan tog prästerna från stadens omgivningar vid.

²³ Benjamin, Hassub och Asarja, Maasejas son och Ananjas sonson, reparerade sektionerna närmast sina egna hus.

²⁴ Sedan kom Binnui, Henadads son, som byggde en sträcka av muren från Asarjas hus ända fram till hörnet.

²⁵ Usais son Palal fortsatte från hörnet till det övre tornet på kungens palats, vid fängelsegården. Pareos son Pedaja

²⁶ och tempelarbetare från Ofel reparerade muren fram till östra Vattenporten och det framskjutande tornet.

²⁷ Tekoaiterna arbetade med sektionen mitt emot slottstornet och bort till Ofelmuren.

²⁸ Prästerna reparerade muren bakom Hästporten, var och en framför sitt eget hus.

²⁹ Immers son Sadok byggde också upp muren alldeles intill sitt eget hus, och efter honom tog Semaja vid, Sekanjas son, som var vakt vid Östra porten.

³⁰ Därnäst arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son. Mesullam, Berekjas son, byggde upp muren mitt emot sitt eget hus.

³¹ Malkia, en av guldsmederna, reparerade muren ända bort till tempelarbetarnas och köpmännens hus mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen.

³² De andra guldsmederna och köpmännen gjorde muren färdig från Hörnsalen och fram till Fårporten.

Den helige Ande kommer

2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,

² hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.

³ Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.

⁴ Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.

⁵ Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.

⁶ När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.

⁷ Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,

⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.

⁹ Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,

¹⁰ Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,

¹¹ vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!

¹² De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.

¹³ Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!

¹⁵ Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!

¹⁶ Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:

¹⁷ 'I de sista dagarna

¹⁸ Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.

¹⁹ Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰ Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.

²¹ Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'

Read full chapter