Herodes låter avrätta Johannes döparen

14 När kung Herodes hörde vad man berättade om Jesus

² sa han till sina män: Det måste vara Johannes döparen, som har kommit tillbaka från de döda. Det är därför han kan göra dessa under.

³ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och kastat honom i fängelse därför att Herodias, hans älskarinna, ville det. Hon var egentligen gift med hans bror Filippos,

⁴ och Johannes hade sagt att det var fel av Herodes att leva ihop med henne.

⁵ Helst av allt skulle Herodes ha velat döda Johannes, men han var rädd att det då skulle bli upplopp eftersom alla människor trodde att Johannes var en profet.

⁶ När så Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Hennes dans behagade Herodes så till den grad

⁷ att han lovade att ge henne vad hon än begärde.

⁸ Hennes mor viskade då till henne: Be om Johannes döparens huvud på en bricka.

⁹ Kungen blev förskräckt, men på grund av sitt löfte och eftersom han inte ville ta tillbaka det inför gästerna gav han order om att hon skulle få det.

¹⁰ Därför halshöggs Johannes i fängelset,

¹¹ och man lade huvudet på en bricka och gav det till flickan och hon bar det till sin mor.

¹² Sedan kom Johannes lärjungar för att hämta kroppen och begrava den, och de gick till Jesus för att berätta vad som hänt.

Jesus ger mat åt fem tusen

¹³ När Jesus fick höra nyheten for han iväg med en båt till en avlägsen plats för att vara för sig själv. Men folkskarorna såg vart han var på väg, och från många byar följde man efter honom till fots.

¹⁴ När Jesus steg ur båten väntade en stor folkmassa på honom, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵ När det blev kväll kom lärjungarna till honom och sa: Det är dags för kvällsmat för länge sedan, och det finns inget att äta här i öknen. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt om och köpa mat.

¹⁶ Men Jesus svarade: Det behövs inte, ni kan väl ge dem mat!

¹⁷ Kan vi?, utropade de. Vi har bara fem brödstycken och två fiskar!

¹⁸ Ta hit dem, sa han.

¹⁹ Sedan bad han människorna att sätta sig i gräset. Och han tog de fem brödstyckena och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Sedan bröt han itu brödstyckena och gav dem till lärjungarna, och de delade ut dem till folket.

²⁰ Och alla åt tills de blev mätta. Och när man till slut samlade ihop det som var över blev det tolv fulla korgar.

²¹ Det var omkring fem tusen män i folkskaran den dagen, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

²² Omedelbart därefter bad Jesus lärjungarna att sätta sig i båten och fara över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

^23-24 Sedan gick han upp på ett berg för att be. Så blev det natt, och ute på sjön råkade lärjungarna i svårigheter. Det blåste upp, och de hade all möda att se till så att båten inte kantrade.

²⁵ Omkring klockan fyra på morgonen kom Jesus till dem, gående på vattnet!

²⁶ De skrek av skräck, för de trodde det var ett spöke.

²⁷ Men Jesus talade genast till dem och sa: Var inte rädda! Det är jag!

²⁸ Då ropade Petrus till honom: Herre, om det verkligen är du, så låt mig få komma till dig på vattnet.

²⁹ Javisst, sa Jesus. Kom!Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.

³⁰ Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka.Rädda mig, Herre! skrek han.

³¹ Genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom. Är din tro så liten, sa Jesus, varför tvivlade du?

³² Och när de klivit i båten lade sig vinden.

³³ Och de andra som satt där i båten föll då ner för honom och sa: Du måste vara Guds Son!

Jesus botar alla som rör vid honom

³⁴ De for sedan över sjön och gick i land vid Gennesaret.

³⁵ Nyheten om deras ankomst spred sig som en löpeld, och man rusade runt och uppmanade alla att komma och ta med sig sina sjuka så att de kunde bli botade.

³⁶ Och de sjuka bad honom om att de åtminstone skulle få röra vid hans kläder, och alla som gjorde det blev friska.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.

^2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.

⁴ Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.

⁵ Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.

⁶ Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.

Jesus sänder ut de tolv

⁷ Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.

^8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.

¹⁰ Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.

¹¹ Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.

¹² Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.

¹³ Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.

Herodes låter avrätta Johannes döparen

¹⁴ Jesus blev nu mer och mer känd och snart fick kung Herodes höra talas om honom, för överallt berättade man om de under han gjorde. Kungen trodde att Jesus var Johannes döparen som uppstått från de döda. Därför sa man: Det är inte konstigt att han kan göra sådana under.

¹⁵ Många trodde också att Jesus var den gamle profeten Elia, som återvänt till livet. Andra påstod att han var en ny profet, lik de stora profeter som levt för länge sedan.

¹⁶ Nej, sa Herodes, det är Johannes, den man som jag halshögg. Han har kommit tillbaka från de döda.

^17-18 Herodes hade nämligen satt Johannes i fängelse eftersom hans fru Herodias ville det. Egentligen var hon hans bror Filippos fru från början, men Herodes hade gift sig med henne. Johannes hade, medan han ännu levde, sagt rent ut till Herodes: Det är inte rätt av dig att leva ihop med henne.

¹⁹ Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.

²⁰ Han var innerst inne rädd för Johannes, för han visste att han var en god och rättfärdig man. Han hade visserligen spärrat in Johannes i fängelse, men trots att han kände oro inför honom lyssnade han gärna till honom.

²¹ Till slut kom Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde då till med en fest för sitt hovfolk, officerarna och de förnämsta medborgarna i Galileen.

^22-23 Medan festmiddagen pågick kom Herodias dotter in och dansade och gästerna och kungen blev alldeles begeistrade.Be mig om vad du vill, till och med hälften av mitt rike och jag ska ge det till dig, lovade kungen.

²⁴ Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Be om Johannes döparens huvud! svarade hon.

²⁵ Flickan skyndade sig tillbaka till kungen och sa till honom: Jag vill ha Johannes döparens huvud, nu med detsamma, på en bricka!

²⁶ Kungen blev utom sig, men han skämdes för att bryta sitt löfte inför gästerna.

²⁷ Därför gav han order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Denne gick genast till fängelset och halshögg Johannes

²⁸ och kom sedan tillbaka med huvudet på en bricka och gav det till flickan. Och hon gav det till sin mor.

²⁹ När Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.

Jesus ger mat åt fem tusen

³⁰ De tolv som Jesus sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring och berättade allt vad de hade gjort och vad de sagt till de människor de träffat.

³¹ Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.

³² De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe,

³³ men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.

³⁴ När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta.

^35-36 Fram emot kvällen kom lärjungarna till honom och sa: Det blir snart mörkt. Skicka därför iväg folket till byarna och gårdarna här i närheten så att de kan köpa mat, för det finns inget att äta här i ödemarken.

³⁷ Men Jesus sa: Ni själva kan väl ge dem mat.Hur då? frågade lärjungarna. Det skulle kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.

³⁸ Hur mycket mat har vi? frågade han. Gå och ta reda på det.När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.

^39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i det gröna gräset i grupper, en del på femtio och en del på hundra.

⁴¹ Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Sedan bröt han bröden i bitar och gav varje lärjunge lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.

⁴² Och alla åt och blev mätta.

^43-44 Omkring fem tusen män var med vid denna måltid, och efteråt samlade man upp tolv korgar med rester, både bröd och fisk.

Jesus går på vattnet

⁴⁵ Omedelbart därefter bad Jesus sina lärjungar att gå tillbaka till båten och fara över sjön till Betsaida, där han senare skulle möta dem. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

⁴⁶ Därefter gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷ När det blev natt var lärjungarna med sin båt fortfarande långt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land,

⁴⁸ såg hur de slet med årorna och kämpade mot vinden och vågorna.Vid tretiden på morgonen kom han gående ut till dem på vattnet, och för ett ögonblick såg det ut som om han tänkte gå förbi dem.

⁴⁹ Då lärjungarna såg att någon rörde sig vid sidan av båten skrek de av rädsla, för de trodde att det var ett spöke.

⁵⁰ Och allesammans såg honom och blev dödsförskräckta.Men i samma ögonblick talade han till dem: Det är ingen fara, sa han. Det är jag! Var inte rädda!

⁵¹ Sedan steg han i båten och vinden lade sig.Lärjungarna var fullständigt förbryllade och visste inte vad de skulle säga.

⁵² Det hade ännu inte gått upp för dem vem han var, inte ens efter undret kvällen innan då så många fick bröd att äta, för de hade svårt för att tro.

Jesus botar alla som rör vid honom

⁵³ När de äntligen kom fram till Gennesaret på andra sidan sjön, lade de till med båten där.

⁵⁴ Så snart de steg i land kände människorna igen Jesus,

⁵⁵ och de sprang runt i hela området för att sprida nyheten att nu hade han kommit dit. Och de började bära sjuka människor till honom på mattor och bårar.

⁵⁶ Och överallt dit han kom, till städer och byar på landsbygden, bar man ut de sjuka i det fria och tiggde och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsarna på hans kläder. Och alla som gjorde det blev friska.

Jesus sänder ut de tolv

9 En dag samlade Jesus sina tolv apostlar och gav dem makt och kraft att driva ut alla onda andar och att bota sjukdomar.

² Sedan sände han ut dem för att berätta överallt att Guds rike var nära och för att bota sjuka.

³ Ta inte med er så mycket som en vandringsstav eller en tiggarpåse, befallde han dem, och inte heller mat eller pengar, inte ens en extra skjorta.

⁴ Och gästa bara ett hem på varje plats innan ni vandrar vidare.

⁵ Om människorna i en stad inte lyssnar till er när ni kommer dit, så vänd om och lämna dem och när ni går därifrån så borsta av dammet från era fötter som ett tecken på att Gud kommer att straffa den staden.

⁶ Så började de sin vandring från plats till plats, och predikade överallt de goda nyheterna och botade de sjuka.

Herodes låter avrätta Johannes döparen

⁷ När rapporterna om de under som Jesus gjorde nådde kung Herodes, kände han oro och ångest för en del sa: Det är Johannes döparen som återvänt till livet,

⁸ och andra: Det är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.

⁹ Jag halshögg Johannes, sa Herodes, men vem är då den här mannen som jag hör så underliga berättelser om? Och han försökte få träffa honom.

Jesus ger mat åt fem tusen

¹⁰ Sedan apostlarna återvänt till Jesus och rapporterat om vad de gjort, gick han i hemlighet med dem till staden Betsaida.

¹¹ Men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Han visade inte bort dem, utan undervisade dem än en gång om Guds rike och botade dem som var sjuka.

¹² Sent på eftermiddagen kom alla tolv apostlarna och uppmanade honom att låta människorna ge sig av till byar och gårdar i närheten, så att de kunde få mat och logi över natten. På den här öde platsen finns det inget att äta, sa de.

¹³ Men Jesus svarade: Ni kan ju själva ge dem att äta!Hur ska det gå till? Allt vi har är fem brödkakor och två fiskar, protesterade de. Menar du att vi ska gå och köpa så att det räcker till alla de här människorna?

¹⁴ Det var nämligen cirka fem tusen män där. Be dem bara att slå sig ner i grupper om femtio, svarade Jesus.

¹⁵ Och man gjorde så.

¹⁶ Jesus tog sedan de fem brödkakorna och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Därefter bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.

¹⁷ Man åt sig mätta, men trots det blev det tolv korgar med mat över.

Read full chapter