6 Herren sa till Mose:

² Om någon syndar mot mig genom att inte lämna tillbaka en pant för något han lånat ut eller hyrt ut eller genom att vägra återlämna något som han fått sig anförtrott eller om han förnekar att han innehar något, som han fått genom rån eller utpressning av sin medmänniska,

³ eller om han hittat något som andra har tappat, men inte erkänner det, ska han,

^4-5 den dag det visar sig att han är skyldig till en sådan synd, återlämna till ägaren det han tagit plus tjugo procent i böter. Samma dag ska han skaffa fram sitt skuldoffer.

⁶ Det ska bestå av en felfri bagge. Han ska leda fram den till prästen,

⁷ och prästen ska skaffa försoning för honom inför Herren och han ska då få förlåtelse.

Att offra brännoffer

⁸ Sedan sa Herren till Mose:

⁹ Ge Aron och hans söner de här föreskrifterna beträffande brännoffren:Brännoffren ska ligga kvar på altarets härd hela natten och elden ska hållas vid liv.

¹⁰ Följande morgon ska prästen ta på sig sina kläder och underkläder av linne, ta bort askan som finns kvar efter brännoffret och lägga den vid sidan av altaret.

¹¹ Sedan ska han byta kläder och bära askan utanför lägret, till en plats som är ren för detta ändamål.

¹² Under tiden måste elden på altaret hållas brinnande. Den får inte slockna. Prästen ska lägga på färsk ved varje morgon, placera de dagliga brännoffren ovanpå den och bränna fettet från det dagliga tackoffret.

¹³ Elden på altaret måste ständigt hållas brinnande. Den får aldrig slockna.

Att offra spisoffer

¹⁴ Det här är föreskrifterna angående spisoffret:Arons söner ska bära fram det till altaret och offra det inför Herren.

¹⁵ Prästen ska sedan ta en handfull av det fint malda mjölet med den inblandade olivoljan och all rökelsen och bränna det på altaret inför Herren, som en utvald del åt honom, och det ska då med uppskattning tas emot av honom.

¹⁶ Sedan han tagit denna handfull, ska resten av mjölet tillfalla Aron och hans söner till mat. Det ska ätas utan jäst på templets förgård.

¹⁷ Var noga med att det är utan jäst. Jag har gett prästerna denna del av brännoffren, som gjorts i ordning åt mig. Men alltsammans är mycket heligt, precis som syndoffret och skuldoffret.

¹⁸ Det får ätas av manliga ättlingar till Aron, präster i kommande generationer. Var och en som rör vid detta blir helig.

^19-20 Herren sa till Mose: På den dag när Aron och hans söner blir smorda till och avskilda för sin uppgift som präster, ska de bära fram ett spisoffer till Herren av tre och en halv liter fint mjöl. Hälften ska offras på morgonen och hälften på kvällen.

²¹ Det ska tillagas på en plåt, man ska använda olivolja, det ska gräddas väl och sedan bäras fram som ett offer till Herren, ett offer som han uppskattar mycket.

^22-23 När prästernas söner ersätter sina fäder, ska de insättas i tjänsten genom att bära fram samma offer den dag de blir smorda. Detta är en evig lag. Dessa offer ska brännas upp helt inför Herren. Ingenting av det får ätas.

Att offra syndoffer

²⁴ Sedan sa Herren till Mose:

²⁵ Säg till Aron och hans söner att det här är föreskrifterna angående syndoffren:Dessa offer är högheliga och ska slaktas inför Herren på den plats där offerdjuren slaktas.

²⁶ Prästen som leder ceremonin ska äta det på den heliga platsen framför tabernaklet.

²⁷ De som rör vid detta kött blir heliga. Om något av blodet kommer på deras kläder, måste dessa tvättas på en helig plats.

²⁸ Lerkrukan som köttet kokats i måste slås sönder. Om det är ett kopparkärl som använts, ska det skuras och sköljas mycket noga.

²⁹ Alla manliga medlemmar av prästsläkten får äta av detta offer, för det är högheligt.

³⁰ Men de får inte äta syndoffret, om något av dess blod tagits in i tabernaklet för att skaffa försoning. Den döda kroppen måste då helt brännas upp i eld inför Herren.

Att offra skuldoffer

7 Här följer föreskrifterna angående det högheliga skuldoffret:

² Offerdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuren slaktas, och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret.

³ På altaret ska prästen offra allt dess fett och även svansen och fettet som finns runt inälvorna,

⁴ de båda njurarna och fettet runt dem, nära låren och fettet runt levern, som ska tas ut med njurarna.

⁵ Prästerna ska bränna detta på altaret, som ett skuldoffer till Herren.

⁶ Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av den slaktade kroppen, och den måste ätas på en helig plats, för det är ett högheligt offer.

⁷ Samma föreskrifter gäller beträffande både syndoffret och skuldoffret. Köttet ska lämnas till mat åt den präst som är ansvarig för försoningsceremonin.

⁸ Om offret är ett brännoffer ska djurets hud också tillfalla prästen.

⁹ Prästerna som bär fram folkets spisoffer till Herren ska få det som är kvar av offret när ceremonin är över. Denna regel tillämpas alltid, oavsett hur offret är tillrett.

¹⁰ Alla andra spisoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller också Arons söner.

Att offra tackoffer

¹¹ Här är föreskrifterna angående de tackoffer som frambärs till Herren:

¹² Ett tackoffer ska bestå av bröd bakat utan jäst tillsammans med osyrade rån, smorda med olivolja och bröd av fint mjöl och olivolja som knådats väl.

¹³ Detta tackoffer, som frambärs som lovoffer, ska också innehålla kakor av syrat bröd.

¹⁴ En av varje slag ska bäras fram inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från offerdjuret.

¹⁵ Sedan djuret blivit offrat och framburet inför Herren som ett lovoffer, för att speciell tacksamhet visas honom, ska köttet ätas upp samma dag, och ingenting får lämnas kvar för att ätas följande dag.

¹⁶ Men om någon bär fram ett slaktoffer, som inte är ett tackoffer utan gör det därför att han avgett ett löfte eller helt enkelt ger det frivilligt till Herren, kan den del som inte äts upp samma dag som offret bärs fram, ätas följande dag.

^17-18 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen, måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen, kommer Herren inte att godkänna det. Offret kommer inte att ha något värde och inte heller räknas den till godo, som bar fram det. Prästen som äter det drar på sig skuld, för det är avskyvärt inför Herren, och den person som äter det måste svara för sin synd.

¹⁹ Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas. Kött får bara ätas av den som själv är ren.

²⁰ Om en präst som är oren äter av tackoffret ska han skiljas från sin släkt, för han har orenat det som är helgat.

²¹ Den som rör vid något som enligt föreskrifterna är orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur, och sedan äter kött från tackoffret, ska utstötas ur sin släkt, för han har orenat det som är heligt.

²² Sedan sa Herren till Mose:

²³ Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från oxar, får eller getter.

²⁴ Fettet från ett djur som dör av sjukdom eller blir anfallet och dödat av vilda djur kan användas till annat, men får aldrig ätas.

²⁵ Den som äter fettet från ett djur, som burits fram som eldsoffer till Herren, ska stötas ut ur sin släkt.

^26-27 Ät aldrig blod, vare sig från fåglar eller från andra djur, var ni än bor. Den som gör det ska uteslutas ur sin släkt.

²⁸ Och Herren sa till Mose:

²⁹ Säg till Israels folk, att den som vill bära fram ett tackoffer till Herren måste överlämna offergåvan personligen.

³⁰ Han ska bära fram fettet och bringan, och det ska överlämnas till Herren genom att man viftar med det framför altaret.

³¹ Prästen ska bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner,

^32-33 medan det högra låret ska lämnas till den tjänstgörande prästen.

³⁴ Jag har nämligen bestämt att bringan och låret ska vara gåvor från Israels folk till Arons söner. Aron och hans söner måste alltid få denna del av offret.

³⁵ Det är deras betalning. Det ska skiljas från brännoffret och ges till alla som blivit utsedda att tjäna Herren som präster - till Aron och hans söner,

³⁶ för på den dag när Herren smorde dem, befallde han att Israels folk skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider, släkte efter släkte.

³⁷ Så löd föreskrifterna för brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och tackoffret.

³⁸ Dessa föreskrifter gavs till Mose av Herren på berget Sinai, för att folket skulle veta hur de skulle bära fram offer till Gud i Sinai öken.

Liknelsen om de tio brudtärnorna

25 På den dagen ska det vara med himmelriket som med tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop och som tog sina lampor och gick för att möta brudgummen.

^2-4 Men bara fem av dem var kloka nog att fylla lamporna med olja, medan de andra fem var tanklösa och glömde det.

^5-6 När brudgummen blev sen lade de sig för att vila och somnade. Vid midnatt väcktes de av ett rop: 'Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!'

^7-8 Alla flickorna skyndade sig upp och gjorde i ordning sina lampor. Då tiggde och bad de fem, som inte hade någon olja, att de andra skulle dela med sig åt dem, eftersom deras lampor slocknade.

⁹ Men de andra svarade: 'Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå i stället iväg till dem som säljer och köp det ni behöver!'

¹⁰ Men medan de var borta kom brudgummen, och de som hade tillräckligt med olja i sina lampor gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren låstes.

¹¹ Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför dörren och ropade: 'Herre, öppna för oss!'

¹² Men då ropade han tillbaka: 'Gå er väg! Jag vet inte vilka ni är!'

¹³ Håll er därför vakna och var beredda för ni vet inte vilken dag eller vilken timme jag kommer tillbaka.

Liknelsen om de förvaltade pengarna

¹⁴ Hur det förhåller sig med himmelriket kan man också förstå av berättelsen om mannen som for utomlands. Han samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.

¹⁵ Till den ene gav han fem tusen kronor, till den andre två tusen kronor och till den tredje tusen kronor, allt i proportion till deras förmåga. Sedan reste han.

¹⁶ Mannen som hade fått fem tusen kronor började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop ytterligare fem tusen kronor.

¹⁷ Mannen med två tusen kronor gjorde likadant och tjänade ytterligare två tusen kronor.

¹⁸ Men mannen som fick tusen kronor grävde en grop i marken och gömde pengarna där för att de skulle vara i säkert förvar.

¹⁹ Efter lång tid kom deras arbetsgivare tillbaka från resan. Han kallade då på männen och bad dem redovisa pengarna.

²⁰ Den man som hade fått hand om fem tusen kronor gav honom tio tusen kronor.

²¹ Då berömde hans arbetsgivare honom för hans pålitlighet. 'Du har förvaltat denna summa väl

²² Sedan kom mannen som tagit emot två tusen kronor och redovisade: 'Du gav mig två tusen kronor att förvalta, och jag har fördubblat dem.'

²³ 'Utmärkt!

^24-25 Sedan kom mannen med de tusen kronorna och sa: 'Jag vet att du är en sträng man, och jag tänkte att hur mycket jag än tjänar så tar du det ifrån mig. Jag vågade inte att ge mig in i några som helst affärer. Därför grävde jag ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!'

²⁶ Men hans arbetsgivare svarade: 'Din late bedragare! Eftersom du visste att jag skulle kräva mer tillbaka än du hade fått,

²⁷ borde du åtminstone satt in pengarna på banken, så att jag hade kunnat få ränta på dem.

²⁸ Ta ifrån honom pengarna och ge dem till den man som har tio tusen kronor.

²⁹ För den som väl använder det han fått, ska få mer och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla ansvar han har.

³⁰ Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder i sin förtvivlan.'

Read full chapter