Sabbatsåret

^1-2 Medan Mose var på Sinai berg, gav Herren honom de här förordningarna för Israels folk:När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det vila inför Herren vart sjunde år.

³ Under sex år kan ni beså era åkrar, beskära era vingårdar och bärga in era skördar,

⁴ men under det sjunde året ska landet ligga i träda, obrukat, inför Herren. Så inte ert utsäde och beskär inte era vingårdar på hela året.

⁵ Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden, och samla inte heller in de druvor som mognar. Det är nämligen ett viloår för landet.

^6-7 Skörden som växer det året ska tillhöra alla, både er själva, era tjänare, era slavar och de utlänningar som bor bland er, och även boskapen och de vilda djuren.

Jubelåret

⁸ Vart femtionde år,

⁹ på försoningsdagen, ska ni låta basunerna ljuda högt och länge i hela landet.

¹⁰ Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet råda i landet och var och en få tillbaka den mark han tvingats avstå till andra. Det ska vara ett år när all familjeegendom som sålts till andra ska återlämnas till de ursprungliga ägarna eller till deras arvtagare.

¹¹ Vilket lyckligt år det kommer att bli! Under det året ska ni inte så, bärga in säd eller skörda druvor.

¹² Ni ska låta det vara ett heligt jubelår. Under det året ska ni äta av den säd och av allt annat som växer vilt i landet.

¹³ Ja, under det året ska var och en återvända hem till sitt eget, och även den som tvingats sälja sin egendom ska få tillbaka den.

^14-16 Om marken köpts eller sålts under de föregående fyrtionio åren, ska ni ha kommit överens om ett rättvist pris i förhållande till antalet år fram till jubelåret. Om jubelåret då låg långt framåt i tiden blev priset högt. Det är ju egentligen antalet skördar som överlåts och inte marken i sig själv.

^17-18 Utnyttja inte varandra utan frukta Herren, er Gud! Jag är Herren! Lyd mina lagar om ni önskar leva tryggt i landet.

¹⁹ När ni lyder mig kommer landet att ge ovanligt stora skördar, och ni kan äta er mätta i lugn och ro.

²⁰ Men ni kommer att undra: 'Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?'

^21-22 Svaret lyder: 'Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka tills skörden det åttonde året är inbärgad!'

²³ Kom ihåg att landet är mitt. Ni får inte sälja jorden för gott. Ni är främlingar som arrenderar min jord.

²⁴ Varje köpekontrakt måste tillåta att marken kan återköpas när som helst.

²⁵ Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, kan hans närmaste släktingar lösa tillbaka den.

²⁶ Om det inte finns någon annan som vill lösa in den, men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar,

²⁷ ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet skördar före nästa jubelår, och ägaren måste ta emot pengarna och återlämna jorden till honom.

²⁸ Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till jubelåret. Men då måste den lämnas tillbaka.

²⁹ Om en man säljer ett hus i en stad har han full återköpsrätt under ett år.

³⁰ Men om han inte utnyttjar den ska huset för alltid tillhöra den nye ägaren. Det behöver inte lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vid jubelåret.

³¹ Med ett hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. Det är alltså möjligt att köpa tillbaka det när som helst, och det ska alltid lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna vid jubelåret.

³² Men leviternas hus, också de som ligger i städerna, kan köpas tillbaka när som helst

³³ och måste återlämnas till den ursprunglige ägaren vid jubelåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra stammarna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet.

³⁴ Leviterna har inte tillåtelse att sälja den mark som omger deras städer, för den är avsedd bara för dem.

³⁵ Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.

³⁶ Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.

³⁷ Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.

³⁸ Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹ Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,

⁴⁰ utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.

⁴¹ Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.

⁴² För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar

⁴³ eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!

⁴⁴ Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten

⁴⁵ och från de främlingar som bor bland er.

⁴⁶ De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.

⁴⁷ Om en utlänning som bor bland er blir rik, och en israelit blir fattig och säljer sig till utlänningen eller dennes familj,

⁴⁸ kan han köpas tillbaka av en av sina bröder,

⁴⁹ sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet.

⁵⁰ Priset på hans frihet ska stå i proportion till det antal år som är kvar fram till jubelåret, eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år.

⁵¹ Om det är många år kvar till jubelåret, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig.

⁵² Om det bara är några få år kvar till jubelåret, ska han betala en liten del av den summa han fick när han sålde sig själv.

⁵³ Om han säljer sig till en utlänning, måste denne behandla honom som en anställd tjänare snarare än som en slav eller som sin egendom.

⁵⁴ Om han ännu inte har blivit friköpt när jubelåret är inne ska han och hans barn friges då,

⁵⁵ för Israels folk tillhör mig. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

²³ I synagogan fanns en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:

²⁴ Vad vill du oss, Jesus från Nasaret? Du har bara kommit för att ta död på oss andar. Jag vet faktiskt vem du är, Guds helige son!

²⁵ Jesus befallde anden att inte säga något mer och att komma ut ur mannen.

²⁶ Då började anden att rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.

²⁷ Folket i synagogan blev förskräckta och började diskutera vad som hänt.Vad är det här för en ny religion? frågade de upprört. Till och med de onda andarna lyder hans order!

²⁸ Nyheterna om vad han gjorde spred sig snabbt genom hela Galileen.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

^29-30 När han hade lämnat synagogan, gick han och hans lärjungar till Simons och Andreas hem, där Simons svärmor var sjuk och sängliggande med hög feber. De berättade det omedelbart för Jesus.

³¹ Han gick då in till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Då lämnade febern henne plötsligt, och hon steg upp och lagade till mat åt dem.

^32-34 På kvällen vid solnedgången var hela gårdsplanen fylld av sjuka och andebesatta människor som man kommit till honom med för att de skulle bli botade. Nästan alla i Kafarnaum var där. Och han befallde många onda andar att släppa greppet om sina offer. Han förbjöd också andarna att tala eftersom de visste vem han var.

Jesus predikar över hela Galileen

³⁵ Nästa morgon var han uppe långt före gryningen och gick ensam ut i öknen för att be.

^36-37 Senare gick Simon och de andra ut för att leta reda på honom och när de fann honom sa de: Alla frågar efter dig.

³⁸ Men han svarade: Vi måste gå till andra städer också och låta dem få del av mitt budskap. Det är därför jag har kommit.

³⁹ Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och befriade många från de onda andarnas makt.

Jesus botar en leprasjuk

⁴⁰ En gång kom en leprasjuk och föll ner framför honom och tiggde och bad om att få bli botad. Om du vill, så kan du göra mig frisk igen, sa han.

⁴¹ Jesus greps av medlidande och lade sin hand på honom och sa: Det vill jag. Du är frisk!

⁴² Omedelbart försvann sjukdomen, och mannen var botad.

^43-44 Jesus sa sedan strängt till honom: Gå genast till den judiske prästen och låt honom undersöka dig. Och stanna inte på vägen för att tala med någon. Som tack för att du blivit botad ska du ta med det offer som Mose föreskrivit. Då kommer alla att se att Gud har botat dig.

⁴⁵ Men när mannen gick sin väg, började han berätta för allt och alla att han blivit frisk. Därför kunde Jesus inte visa sig offentligt i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men människorna kom ändå till honom från alla håll.

Read full chapter