Gideon besegrar midjaniterna

7 Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.

² Då sa Herren till Gideon: Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'

³ Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga.Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.

⁴ Det är fortfarande för många, sa Herren till Gideon. För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem.

^5-6 Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet.Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.

⁷ Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra! sa Herren till Gideon. Skicka hem alla de andra!

^8-9 När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem.På natten sa Herren till Gideon: Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!

¹⁰ Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura

¹¹ och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,

^12-13 där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater.Jag hade en sådan märklig dröm, sa han. Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!

¹⁴ Din dröm kan bara betyda en sak! sa en av de andra soldaterna. Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!

¹⁵ När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!

¹⁶ Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.

¹⁷ Sedan avslöjade han sin plan:När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.

¹⁸ Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!'

^19-20 Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt.Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: För Herren och för Gideon!

²¹ Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.

²² I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.

²³ Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.

²⁴ Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.

²⁵ Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.

Gideon straffar dem som svikit

8 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna? frågade de.

^2-3 Gideon svarade: Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.

⁴ Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.

⁵ Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar, förklarade han.

⁶ Ni har ju inte tagit dem till fånga än! svarade ledarna i Suckot. Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss.

⁷ Då varnade Gideon dem: När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen.

⁸ Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.

⁹ Han sa då: När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn.

¹⁰ Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.

¹¹ Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.

¹² De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.

¹³ När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset

¹⁴ fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden.

¹⁵ När Gideon kom till Suckot sa han: Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!

¹⁶ Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar.

¹⁷ Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där.

¹⁸ Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut? De svarade: De var klädda precis som du, som kungasöner!

¹⁹ Det måste ha varit mina bröder! utropade Gideon. Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er.

²⁰ Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte.

²¹ Då sa Seba och Salmunna till Gideon: Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man! Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.

Gideon vill inte bli kung

²² Israels män vädjade till Gideon: Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan.

^23-24 Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller! svarade Gideon. Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare. (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)

²⁵ Det ska vi gärna göra! svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.

²⁶ Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.

²⁷ Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.

Gideon dör

²⁸ Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.

²⁹ Han återvände hem efter kriget

³⁰ och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.

³¹ Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.

³² Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.

³³ Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.

³⁴ De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.

³⁵ Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.

Undret med den stora fiskfångsten

5 En dag när Jesus predikade på stranden vid sjön Gennesaret, trängdes folket för att få höra Guds ord.

² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid strandkanten medan de sköljde sina nät.

³ Jesus steg i en av båtarna och bad Petrus, som ägde den, att skjuta ut den från land så att han kunde sitta i den och tala till folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Petrus: Ro nu ut på djupet och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!

⁵ Herre, sa Petrus, vi har arbetat hårt hela natten men ändå har vi inte fått ett dugg. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.

⁶ När de gjorde det fick de så mycket fisk att näten började gå sönder!

⁷ De vinkade då åt sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Petrus fattade vad som hänt, föll han ner på knä för Jesus och sa: Herre, lämna oss! Jag är en alltför stor syndare för att vara i närheten av dig.

⁹ Han och alla de andra blev nämligen förskräckta när de såg hur mycket fisk man fått.

¹⁰ Det blev också Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som fiskat tillsammans med Petrus.Men Jesus sa till Petrus: Var inte orolig! Från och med nu ska du fånga människor!

¹¹ Och så snart de kom i land lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en leprasjuk

¹² En dag när Jesus besökte en av städerna, träffade han där en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen såg Jesus, kastade han sig till marken med ansiktet i vägdammet, och tiggde och bad om att bli botad.Herre, sa han, om du bara vill, så kan du befria mig från varje spår av min sjukdom.

¹³ Jesus sträckte ut sin hand och rörde vid honom och sa: Naturligtvis vill jag det. Nu är du botad. Och genast lämnade sjukdomen honom.

¹⁴ Sedan sa Jesus till mannen att inte berätta för någon vad som hänt. Gå i stället till den judiske prästen, och låt honom undersöka dig och ge det offer som Moses lag föreskriver för leprasjuka som blivit botade, sa han. Detta kommer att bevisa för alla att du är frisk.

¹⁵ Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och stora folkskaror kom för att höra honom predika och för att bli botade från sina sjukdomar.

¹⁶ Men han drog sig ofta undan till öknen för att be.

Read full chapter