19 Nästa stam som fick sig tilldelat ett landområde var Simeons stam. Den fick en del av det land som tidigare tilldelats Juda.

^2-7 Deras arvslott omfattade följande städer med kringliggande byar:Beer-Seba, Seba, Molada, Hasar-Sual, Bala, Esem, Eltolad, Betul, Horma, Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, Bet-Lebaot och Saruhen, Ain, Rimmon, Eter och Asan.

⁸ Städerna så långt söderut som till Baalat-Beer (också känt som Rama i Negev) gavs också till Simeons stam.

⁹ Simeons stams arvslott kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område hade blivit för stort för dem.

¹⁰ Den tredje stammen som fick sig tilldelat landområde var Sebulon. Dess gräns började söder om Sarid.

¹¹ Därifrån svängde den västerut och gick nära Mareala och Dabbaset, tills den nådde bäcken öster om Jokneam.

¹² I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot-Tabors gräns och därifrån till Dobrat och Jafia.

¹³ Sedan fortsatte den österut, förbi Gat-Hefer och Et-Kasin och Rimmon i riktning mot Nea.

¹⁴ Sebulons norra gränslinje gick förbi Hannaton och så ut till Jifta-Els dal.

^15-16 Städerna i det området innefattade, förutom dem som redan nämnts, Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem med alla kringliggande byar. Tillsammans var det tolv städer.

^17-23 Den fjärde stammen som fick land sig tilldelat var Isaskar. Området innehöll följande städer:Jisreel, Kesullot, Sunem, Hafaraim, Sion, Anaharat, Rabbit, Kisjon, Ebes, Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes, Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, tillsammans sexton städer med kringliggande byar. Isaskars gräns slutade vid Jordan.

^24-26 Den femte stammen som fick land sig tilldelat var Aser. Området innefattade följande städer:Helkat, Hali, Beten, Aksaf, Alamelek, Amead och Miseal.I väster gick gränsen till Karmel och Sihor-Libnat,

²⁷ svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jifta-Els dal och därefter till Bet-Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kabul,

²⁸ Ebron, Rehob, Hammon och Kana och Stora Sidon.

²⁹ Sedan svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyrus och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Aksib,

^30-31 Umma, Afek och Rehob, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.

³² Den sjätte stammen som blev tilldelad ett landområde var Naftalis stam.

³³ Dess gränslinje började vid Helef, vid eken i Saanannim, och sträckte sig till Adami-Hannekeb, Jabneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan.

³⁴ Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot-Tabor, sedan till Huckok och förenades med Sebulons gräns i söder och Asers i väster och med floden Jordan i öster.

^35-39 De befästa städer som ingick i detta område var:Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, Adama, Rama, Hasor, Kedes, Edrei, En-Hasor, Jireon, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes.Området omfattade sammanlagt nitton städer med kringliggande byar.

⁴⁰ Den sjunde och sista stammen som fick sitt landområde var Dan,

^41-46 och det innehöll följande städer: Sorga, Estaol, Ir-Semes, Saalabbin, Ajalon, Jitla, Elon, Timna, Ekron, Elteke, Gibbeton, Baalat, Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, Me-Hajarkon och Harackon. Dessutom tillkom området i närheten av Jafo.

^47-48 Men en del av området visade sig omöjligt att inta, så Dans stam intog Lesem, dödade folket och bosatte sig där i stället, och de kallade staden Dan efter stammens upphovsman.

Josua tilldelas en egen stad

⁴⁹ Hela landet delades mellan stammarna, och folket gav också ett särskilt landområde till Josua,

⁵⁰ för Herren hade sagt att han skulle få välja vilken stad han ville. Han valde Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, byggde upp staden och bosatte sig där.

⁵¹ Prästen Eleasar, Josua och ledarna för de olika stammarna i Israel hade övervakat lottkastningen, när man delade landet mellan stammarna. Detta skedde under Herrens närvaro vid ingången till tältet i Silo.

Fristäder utses

20 Herren sa till Josua:

² Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om.

³ Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer och känna sig säker där, så att inte den dödes släktingar kan komma för att hämnas.

⁴ När någon som oavsiktligt dödat en annan flyr till en sådan stad, ska han ta kontakt med de ledande i staden och förklara för dem vad som hänt, och då måste de ta emot honom och låta honom bo där.

⁵ Om en släkting till den som blivit dödad kommer för att hämnas, får den skyldige inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord.

⁶ Mannen som förorsakat olyckan måste stanna kvar i fristaden tills han stått inför rätta och bo kvar där tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.

⁷ De städer som utsågs till fristäder var Kedes i Galileen i Naftalis bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba (också känd som Hebron) i Judas bergsbygd.

⁸ Herren gav också instruktioner om att tre sådana städer skulle utses för detta ändamål på östra sidan av Jordan. Det blev Beser i öknen på slätten som tillhörde Rubens stam, Ramot i Gilead inom Gads stams område och Golan i Basan inom Manasses område.

⁹ Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som hade vållat någons död kunde fly dit för att ställas inför rätta i stället för att bli utsatt för den dödes familjs hämnd.

Leviternas städer

21 Sedan kom ledarna för Levis stam till Silo för att rådgöra med prästen Eleasar och Josua samt de övriga ledarna i Israel.

² Herren sa till Mose att ge oss leviter städer där vi kunde bo och betesmark för vår boskap, sa de.

³ Då fick leviterna några av de städer som man nyligen intagit och de jordområden som hörde till dem.

⁴ Tretton av dessa städer hade ursprungligen tilldelats Judas, Simeons och Benjamins stammar. Städerna gavs till prästen Arons söner bland Kehats barn.

⁵ De övriga familjerna bland Kehats barn fick tio städer från de områden som tillhörde Efraims, Dans och Manasses stammar.

⁶ Gersons barn fick genom lottkastning tretton städer. Dessa städer hade tidigare överlämnats till Isaskars, Asers och Naftalis stammar och Manasses halva stam i Basan.

⁷ Meraris barn fick tolv städer som tillhört Ruben, Gad och Sebulon.

⁸ Man gjorde alltså som Herren hade befallt Mose, och alla dessa städer valdes genom helig lottdragning inför Herren.

^9-16 De som först fick sitt område var de präster och ättlingar till Aron, som tillhörde Kehats barn i Levis stam.Judas och Simeons stammar gav dem nio städer med kringliggande jordområden. En av städerna hette Hebron och låg i Judeens bergsbygd. Hebron, som var en fristad, hette också Kirjat-Arba. (Arba var far till Anak.) Men fälten bakom staden och de kringliggande byarna gavs åt Kaleb, Jefunnes son.De andra städerna hette: Libna, Jattir, Estemoa, Holon, Debir, Ain, Jutta och Bet-Semes.

^17-18 Benjamins stam gav prästerna följande fyra städer med omkringliggande åkrar: Gibeon, Geba, Anatot och Almon.

¹⁹ Sammanlagt gavs alltså tretton städer åt Arons ättlingar.

^20-22 De övriga familjerna bland Kehats barn fick fyra städer från Efraims stam:Sikem (en av fristäderna), Geser, Kibsaim och Bet-Horon.

^23-24 Följande fyra städer med jordområden gavs av Dans stam: Elteke, Gibbeton, Ajalon och Gat-Rimmon.

²⁵ Ena halvan av Manasses stam gav städerna Taanak och Gat-Rimmon med tillhörande jordområden.

²⁶ Sammanlagt fick resten av Kehats barn tio städer med tillhörande jordområden.

²⁷ Gersons barn, en annan del av Levis stam, fick två städer med jordområden av Manasses stam: Golan i Basan (en av fristäderna), och Beestera.

^28-29 Isaskars stam gav fyra städer: Kisjon, Dobrat, Jarmut och En-Gannim.

^30-31 Asers stam gav fyra städer med jordområden: Minal, Abdon, Helkat och Rehob.

³² Naftalis stam gav Kedes i Galileen (en av fristäderna), Hammot-Dor och Kartan.

³³ Tretton städer med tillhörande jordområden tilldelades Gersons barn.

^34-35 Resten av Levis stam, Meraris barn, fick fyra städer av Sebulons stam: Jokneam, Karta, Dimna och Nahalal.

^36-37 Ruben gav dem Beser, Jahas, Kedemot och Mefat.

^38-39 Gad gav dem fyra städer med jordområden: Ramot (en av fristäderna), Mahanaim, Hesbon och Jaeser.

⁴⁰ Meraris barn fick alltså sammanlagt tolv städer.

^41-42 Allt som allt fick leviterna fyrtioåtta städer med tillhörande jordområden.

Fred i hela landet

⁴³ På så sätt gav Herren Israel hela det land han hade lovat deras förfäder, och de drog in i det och bosatte sig där.

⁴⁴ Och Herren gav dem fred, precis som han hade lovat, och ingen kunde stå emot dem. Herren hjälpte dem, så att de kunde besegra alla sina fiender,

⁴⁵ och allt gott Herren hade lovat dem gick i uppfyllelse.

²⁵ Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.

²⁶ Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.

²⁷ Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,

²⁸ var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.

^29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.

³² Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.

³³ Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.

^34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.

^36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.

³⁸ Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.

³⁹ När föräldrarna hade gjort allt det som Guds lag föreskrev, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.

⁴⁰ Där växte Jesus upp, och han blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Guds välsignelse vilade över honom.

Jesus samtalar med präster och lärare i templet

^41-42 När Jesus var tolv år gammal följde han med sina föräldrar till Jerusalem, till den årliga påskhögtiden som de varje år brukade delta i.

⁴³ När högtidsdagarna var över och de skulle fara hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem.Hans föräldrar saknade honom inte den första dagen,

⁴⁴ för de trodde att han var tillsammans med sina kamrater i ressällskapet. Men när kvällen kom och de inte såg till honom började de söka efter honom bland släktingar och vänner.

⁴⁵ Och när de inte kunde hitta honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.

^46-47 När de hade letat efter honom i tre dagar hittade de honom till sist i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde på blev förbluffade över hur förståndig han var och över de svar han gav.

⁴⁸ Hans föräldrar visste inte vad de skulle säga när de såg honom sitta där helt lugnt. Men Jesus, sa Maria, hur kunde du göra så mot oss? Vi har varit förtvivlade och letat efter dig överallt!

⁴⁹ Men varför har ni letat efter mig? frågade han. Förstår ni inte att jag måste vara i templet, i min fars hus?

⁵⁰ Men de begrep inte vad han menade.

⁵¹ Sedan följde han med dem hem till Nasaret, och han lydde dem på alla sätt. Men hans mor tänkte ofta på allt som hade hänt.

⁵² Och Jesus växte upp och blev stark och fick mer och mer visdom, och både Gud och människor älskade honom.

Read full chapter