Bildad både anklagar och ger hopp

8 Då svarade Bildad från Sua Job:

² Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?

³ Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?

⁴ Dina barn syndade mot honom och han straffade dem.

⁵ Men om du ber till den Allsmäktige

⁶ så hör han din bön och besvarar den med upprättelse, om du är ren och god.

⁷ Det du redan hade uppnått kan inte jämföras med den framgång han vill välsigna dig med.

⁸ Fråga de gamla och lär av dina förfäder!

⁹ Vi är ännu unga och oerfarna.

¹⁰ Men gångna tiders visdom ska lära dig. Andras erfarenhet ska tala till dig och påminna dig

^11-13 om att de som glömmer bort Gud inte har något hopp. De är som vass, som inte har någon dy att växa i, eller som gräs som förtorkar i brist på vatten, och som vissnar redan innan det är dags att klippa det.

¹⁴ En man utan Gud har ingenting fast att hålla sig till. Det är som att förlita sig på styrkan hos spindelväv. Allt han sätter tro till rasar samman.

¹⁵ Han lutar sig mot spindelnätet, men det ger efter, han hänger sig fast, men det ger vika.

¹⁶ Han är som ett friskt träd vid vatten, som sträcker ut sina grenar i solskenet.

¹⁷ Hans rötter sträcker sig ner i strömmen, ner bland stenarna.

¹⁸ Men när han rycks bort därifrån, kommer han inte ens att vara saknad!

¹⁹ Detta är allt han har att se fram emot, och andra växer upp och tar hans plats.

²⁰ Men lyssna! Gud kommer inte att förkasta den oskyldige, och inte heller att välsigna den skyldige.

²¹ Han ska än en gång fylla din mun med skratt och glädjerop.

²² De som hatar dig ska få skämmas, och de onda ska förgöras.

Job svarar Bildad

9 Då svarade Job:

² Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?

³ Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?

⁴ För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?

⁵ Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.

⁶ Han skakar jorden i dess grundvalar.

⁷ Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!

⁸ Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.

⁹ Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.

¹⁰ Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.

¹¹ Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.

¹² Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'

¹³ Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.

¹⁴ Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?

¹⁵ Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.

¹⁶ Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.

¹⁷ Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.

¹⁸ Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.

¹⁹ Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?

²⁰ Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.

²¹ Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.

²² Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.

²³ Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.

²⁴ När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?

²⁵ Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.

²⁶ Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.

²⁷ Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,

²⁸ så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig

²⁹ utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?

³⁰ Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,

³¹ skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

^32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.

³⁴ Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.

³⁵ Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.

Job beklagar att han blivit född

10 Jag är trött på livet. Låt mig få klaga öppet! Jag ska tala ut om min sorg och bitterhet.

² Jag ska säga till Gud: 'Fördöm mig inte utan skäl, låt mig få veta varför!

³ Tycker du om att förtrycka och förakta mig, en människa som du själv har skapat, samtidigt som du ler åt de ogudaktiga?

^4-7 Är du lika orättvis som människor? Är ditt liv så kort att du måste jaga mig för synder som du mycket väl vet att jag inte har begått? Gör du det för att du vet att ingen annan kan rädda mig ur din hand?

⁸ Du har skapat just mig, och ändå bryter du ner mig.

⁹ Tänk på att jag är gjord av lera. Vill du nu krossa mig till lera igen?

¹⁰ Du som tömde ut mig som mjölk, att formas som när man ystar en ost.

¹¹ Du har gett mig hud och kött och bundit mig samman med ben och senor.

¹² Du gav mig livet och var så god och kärleksfull mot mig, och jag bevarades genom din omsorg.

^13-14 Ändå var det hela tiden din avsikt att förgöra mig om jag syndade och att vägra mig förlåtelse för mina onda gärningar.

¹⁵ Den minsta överträdelse, och det är ute med mig! Och om jag är oskyldig räknas det inte. Jag är djupt besviken och förnedrad.

¹⁶ Om jag försöker resa mig från marken, rusar du på mig snabbt som ett lejon och gör slut på mig.

¹⁷ Gång på gång anklagar du mig och öser över mig din ständigt växande vrede och låter nya fiender anfalla mig.

¹⁸ Varför lät du mig då födas? Varför fick jag inte dö i stället?

¹⁹ Då hade jag skonats från denna fruktansvärda tillvaro. Jag skulle ha gått direkt från moderlivet till graven.

^20-21 Kan du inte se hur lite tid jag har kvar? Låt mig få vara i fred, så att jag kan få ett kort ögonblick av tröst, innan jag går till mörker och dödsskugga, till landet utan återvändo,

²² till ett land så mörkt som vore det mitt i natten, ett dödsskuggans land, där förvirring råder och där det starkaste ljus är som den mörkaste natt.'

Filippos och den etiopiske ministern

²⁶ Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.

²⁷ Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,

²⁸ och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.

²⁹ Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!

³⁰ Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?

³¹ Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.

³² Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

³³ I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.

³⁴ Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?

³⁵ Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.

³⁶ Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?

³⁷ Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.

³⁸ Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.

³⁹ När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.

⁴⁰ Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.

Read full chapter