Herren talar och svarar Job

38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:

² Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?

³ Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.

⁴ Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.

⁵ Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?

^6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?

^8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker

¹⁰ och bestämde deras yttersta gräns

¹¹ och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?

¹² Har du någonsin befallt morgonen att komma eller ljuset att bryta fram i öster?

¹³ Har du någon gång sagt till dagsljuset att sprida sig till jordens ändar för att göra slut på nattens ondska?

¹⁴ Jorden tar form likt en lerklump som pressas samman av ett sigill, och den är smyckad som en vacker dräkt.

¹⁵ De ogudaktiga blir störda i sina handlingar.

¹⁶ Har du utforskat havets källor och oändliga djup?

^17-18 Har platsen för dödsrikets portar uppenbarats för dig? Vet du hur stor jorden egentligen är? Tala om det för mig, om du vet det!

¹⁹ Var kommer ljuset ifrån, och hur kom det dit? Eller berätta för mig om mörkret! Varifrån kommer det?

²⁰ Kan du finna deras gränser eller vägen till deras vistelseort?

²¹ Men naturligtvis vet du allt det där! För du föddes innan allt detta var skapat, och du har en sådan oerhörd erfarenhet bakom dig!

^22-23 Har du varit i snöns förrådshus eller sett var haglet blir till och hur det förvaras, det som jag har sparat för krigstider?

²⁴ Vet du vägen till den plats där blixten delar sig? Var finns östanvindens hem?

^25-27 Vem grävde en dal för regnfloderna? Vem gjorde upp vägen för blixten, så att den kunde få regnet att falla på ökenlandet, för att den torra och ofruktbara jorden skulle mättas med vatten, så att ljuvligt gräs skulle växa upp?

²⁸ Har regnet någon far? Varifrån kommer daggen?

²⁹ Vem är isens och frostens mor,

³⁰ som får vatten att bli is, lika hård som klippan?

³¹ Kan du hålla stjärnorna på plats? Kan du binda Plejaderna eller lösa Orion?

³² Kan du leda stjärnbilderna rätt i de olika årstiderna och visa Stora och Lilla Björn vägen?

³³ Känner du till universums lagar och vet du hur himlarna påverkar jorden?

³⁴ Kan du ropa till molnen och få dem att släppa ner regn?

³⁵ Kan du få blixtar att tändas och gå dit du vill?

³⁶ Vem ger insikt och förstånd?

^37-38 Vem kan räkna alla moln? Vem kan tömma himlens vattenbehållare över allt damm och all smuts?

39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,

² där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?

³ Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?

⁴ Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?

^5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?

⁷ Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.

⁸ Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?

⁹ Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.

¹⁰ Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.

¹¹ Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.

¹² Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?

¹³ Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?

¹⁴ Vågar du lita på honom och hans styrka?

¹⁵ Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?

¹⁶ Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.

¹⁷ Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen

¹⁸ och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.

¹⁹ Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,

²⁰ för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.

²¹ Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.

²² Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?

²³ Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?

^24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.

²⁷ Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.

²⁸ Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.

²⁹ Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

^30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.

³² Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.

³³ Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.

³⁴ Herren fortsatte:

³⁵ Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?

³⁶ Då svarade Job Gud:

³⁷ Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.

³⁸ Jag har redan sagt för mycket.

40 Då talade Herren igen till Job från virvelvinden:

² Res dig och gör dig beredd att lyssna till mig. Låt mig fråga dig, och svara mig sedan.

³ Tänker du ifrågasätta att jag är rättvis och fördöma mig för att själv få rätt?

⁴ Är du lika stark som Gud? Kan du ropa lika högt som han?

⁵ Då ska du ta på dig din kungamantel och klä dig i majestät och ära.

⁶ Ge fritt lopp åt din vrede! Låt den fara ut mot var och en som är stolt och högmodig!

⁷ Förödmjuka de högfärdiga med ett ögonkast och slå ner de ogudaktiga, där de står.

⁸ Slå dem till marken och låt deras ansikten stelna i döden.

⁹ Om du kan göra detta, då ska jag hålla med dig om att din egen styrka kan rädda dig.

¹⁰ Titta på flodhästen! Jag skapade honom, precis som jag skapade dig. Han äter gräs som en oxe.

¹¹ Se på hans väldiga lår och hans bukmuskler.

¹² Hans svans vajar som en ceder. Senorna i hans lår är tätt sammanflätade.

¹³ Hans benpipor är som rör av koppar och hans ben som stänger av järn.

¹⁴ Han tillhör det förnämsta bland Guds skapade varelser, men vem utom Gud kan tämja honom!

¹⁵ Bergen ger honom den bästa födan, och där betar också de andra vilda djuren.

¹⁶ Han lägger sig under lotusträden, i skydd av vassen,

¹⁷ bland pilarna bredvid floden.

¹⁸ Han låter sig inte störas av de vilda vågorna ens när Jordan vräker sig fram mot honom.

¹⁹ Ingen kan fånga honom när han ligger på lur, eller sätta en ring i hans nos och leda honom bort.

²⁰ Kan du fånga krokodilen med krok och lina eller slå en snara runt hans tunga?

²¹ Kan du binda honom med rep och nosring eller genomborra hans käftar med en pik?

²² Kommer han att be dig sluta eller försöka få dig att avstå från dina avsikter?

²³ Kommer han att gå med på att du gör honom till din slav för alltid?

²⁴ Kan du tämja honom till ett sällskapsdjur, som en fågel, eller ge honom till dina barn som leksak?

²⁵ Brukar uppköpare ge bud på honom och sälja honom vidare?

²⁶ Kan du genomborra hans hud med en pil eller hans huvud med en harpun?

²⁷ Om du rör honom, kommer du att länge minnas den strid som uppstår, och aldrig mer göra om försöket.

²⁸ Nej, det är meningslöst att försöka fånga honom. Till och med blotta tanken är skrämmande.

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.

² Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.

³ Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.

⁴ Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.

⁵ Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.

Paulus leds genom en syn till Makedonien

⁶ Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.

⁷ Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.

⁸ I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.

⁹ Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.

¹⁰ Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.

Lydia från Thyatira blir kristen

¹¹ Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.

¹² Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.

¹³ På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.

¹⁴ En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.

¹⁵ Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.

En fångvaktare i Filippi blir frälst

¹⁶ När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.

¹⁷ Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.

¹⁸ Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.

¹⁹ När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.

^20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.

Read full chapter