En sista varning till Jerusalem

6 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.

² Du är som en värnlös, ung flicka.

³ Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.

⁴ Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.

⁵ Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar! säger de.

⁶ Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.

⁷ Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.

⁸ Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.

⁹ Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.

¹⁰ Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.

¹¹ På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.

¹² Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.

¹³ De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!

¹⁴ Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!

¹⁵ Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.

¹⁶ Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!

¹⁷ Jag tillsatte vakter för att varna er: Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer. Men ni sa: Nej, vi bryr oss inte om det!

^18-19 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.

²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.

²¹ Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.

²² Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,

²³ ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.

²⁴ Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.

²⁵ Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.

²⁶ Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.

²⁷ Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?

²⁸ De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.

²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.

³⁰ Orent silver är den etikett jag måste sätta på dem.

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

¹⁶ Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.

¹⁷ Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?

¹⁸ Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!

¹⁹ De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.

²⁰ Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.

²¹ Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!

²² Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.

²³ Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!

²⁴ Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.

²⁵ Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.

²⁶ Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.

²⁷ Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.

²⁸ Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.

²⁹ Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.

³⁰ Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.

³¹ De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.

³² En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen

³³ De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.

³⁴ Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.

8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.

² Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.

³ De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.

Bedragna av villolärare

^4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.

⁶ Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.

⁷ Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.

⁸ Hur kan ni säga: Vi är visa, vi har Herrens lag, när era skriftlärde har förvrängt den till lögn?

⁹ Dessa visa män ska få stå sitt kast och gå i fällan, för de har förkastat Herrens ord. Är de då så visa?

¹⁰ Jag ska ge deras hustrur och egendomar åt andra. Alla, från den minste till den störste, profeter och präster, har bara en enda sak i huvudet. De är ute efter det som inte tillhör dem och drar sig inte för att ljuga och bedra.

¹¹ De ger mitt folk fel behandling när de försäkrar att allt står väl till, trots att det inte alls är så.

¹² Skäms de för att de tillber avgudar? Nej, inte det minsta. De har ingen skam i kroppen och vet inte ens vad det är att rodna! Därför ska jag se till att de får ligga bland de fallna. Jag ska låta död komma över dem.

¹³ Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.

¹⁴ Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.

¹⁵ Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.

¹⁶ Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.

¹⁷ Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.

¹⁸ Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?

¹⁹ Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?

²⁰ Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.

²¹ Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.

²² Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?

Ha omsorg om och respekt för varandra

5 Var aldrig sträng när du talar till en äldre man, utan undervisa honom med all respekt, precis som du skulle göra med din egen far. Tala till de yngre männen på samma sätt som du talar till bröder, som du älskar.

² Behandla en äldre kvinna som din mor och flickor som dina systrar, och ha bara rena tankar om dem.

³ Församlingen bör kärleksfullt ta hand om de kvinnor som har blivit änkor, om de inte har någon annan som hjälper dem.

⁴ Om de har barn eller barnbarn, så är det dessa som bör ta ansvaret för dem. Omsorgen om andra bör börja i hemmet och där ska man ta hand om föräldrar som behöver hjälp. Det gläder Gud när barn visar sin tacksamhet mot de äldre.

⁵ Församlingen bör alltså ta hand om de änkor som är fattiga och ensamma och som sätter sitt hopp till Gud och ber till honom dag och natt.

⁶ De däremot som bara tänker på nöjen är redan döda fast de alltjämt lever.

⁷ Låt dem få veta detta så att de förstår att göra vad som är rätt.

⁸ Den som inte tar hand om sina egna släktingar, och då särskilt sin egen familj när de behöver hjälp, har ingen rätt att säga att han är en kristen. Han förnekar sin tro och bär sig sämre åt än den som aldrig har kommit till tro.

⁹ En änka, som önskar bli medarbetare i församlingen, bör vara minst sextio år gammal och bara ha varit gift en gång.

¹⁰ Hon måste ha ett gott anseende och vara känd för sina goda gärningar. Har hon uppfostrat sina barn väl? Har hon tagit hand om främlingar och visat godhet mot andra kristna? Har hon hjälpt sjuka och behövande? Kort sagt, tar hon vara på varje tillfälle att göra gott?

¹¹ Yngre änkor bör inte komma ifråga för denna uppgift, för det är troligt att de glömmer sitt löfte att bara tjäna Kristus när de så småningom vill gifta sig igen.

¹² Då kommer de att känna fördömelse över att de har brutit sitt löfte.

¹³ Dessutom är det troligt att de blir lata och fördriver sin tid med att gå runt med skvaller från hus till hus och av nyfikenhet lägga sig i vad andra gör.

¹⁴ Därför tror jag att det är bättre att unga änkor gifter om sig och får barn och sköter sina egna hem. Då kan ingen tala illa om dem.

¹⁵ Jag är nämligen rädd för att några av dem redan har glidit bort från församlingen och blivit vilseledda av Satan.

¹⁶ Låt mig än en gång påminna dig om att en änkas släktingar måste ta hand om henne och inte lämna detta åt församlingen. Då kan församlingen i stället använda sina pengar till att hjälpa de änkor som är helt ensamma, och inte vet vart de annars ska vända sig.

¹⁷ Församlingsledare, som sköter sitt arbete bra, är värda ordentlig lön, och de bör bemötas med stor respekt, särskilt de som både förkunnar Guds ord och undervisar.

¹⁸ Skriften säger ju: Bind inte ihop munnen på oxen när den tröskar säden, låt den äta medan den arbetar. Och på ett annat ställe står det: Arbetaren är värd sin lön.

¹⁹ Lyssna inte på klagomål mot en ledare om det inte finns två eller tre vittnen som kan bekräfta dem.

²⁰ Men om han verkligen har felat, bör han bli tillrättavisad inför hela församlingen, så att ingen annan följer hans exempel.

²¹ Med Gud och Herren Jesus och de heliga änglarna som vittnen befaller jag dig, att du ska göra detta, vare sig en sådan församlingsledare är en god vän till dig eller inte. Alla måste behandlas lika.

²² Ha aldrig bråttom när du ska välja ledare och medhjälpare, för om de inte håller måttet blir du medansvarig i deras synder. Och se till att du själv håller dig borta från all synd.

²³ Ta också emot ett personligt råd. Drick inte längre bara vatten. Du är ju sjuk så ofta och då är det bättre för din mage med lite vin.

²⁴ Vissa människors synder är fullt synliga redan här i livet, medan andras kommer att avslöjas först på domens dag.

²⁵ På samma sätt är det med goda gärningar. En del ser man omedelbart, medan andra blir upptäckta långt senare.