Jeremia 41-45

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gedalja blir mördad

41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.

² Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.

³ Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.

⁴ Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,

⁵ kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.

⁶ Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja, sa han.

⁷ När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.

⁸ De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.

⁹ Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.

¹⁰ Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.

¹¹ Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,

¹² samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.

^13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.

¹⁵ Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.

^16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.

¹⁸ De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

Gud varnar för att fly till Egypten

42 Johanan, de andra gerillaledarna och allt folket, både små och stora, kom till Jeremia

² och sa: Var snäll och bed till Herren för oss, för vi är ju som du vet bara en liten spillra kvar, jämfört med vad vi var förut.

³ Bed Herren, din Gud, att han visar oss vad vi ska göra och vart vi ska ta vägen.

⁴ Ja, svarade Jeremia. Jag ska fråga honom, och jag ska tala om för er vad han svarar. Jag ska inte dölja någonting för er.

⁵ Sedan sa de till Jeremia: Måtte Herrens förbannelse komma över oss, om vi vägrar att lyda vad han än säger att vi ska göra!

⁶ Vare sig vi tycker om det eller inte, kommer vi att lyda Herren, vår Gud, som vi uppmanat dig att be till för vår skull. Om vi lyder honom, kommer allt att gå bra för oss.

⁷ Tio dagar senare svarade Herren Jeremia.

⁸ Då kallade han till sig Johanan, de andra gerillaledarna och även allt folket, både stora och små,

⁹ och sa till dem: Ni uppmanade mig att framföra er bön till Herren, Israels Gud, och det här är hans svar:

¹⁰ Bli kvar i landet. Om ni gör det ska jag välsigna er, och ingen ska kunna skada er. Jag sörjer nämligen över alla de straff jag varit tvungen att låta drabba er.

¹¹ Var inte längre rädda för kungen i Babylon, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand!

¹² Jag ska vara barmhärtig mot er, och han kommer också att vara barmhärtig mot er, så att han inte dödar er eller gör er till slavar utan låter er stanna här i ert land.

^13-14 Men om ni vägrar att lyda Herren och säger: 'Vi vill inte stanna här

¹⁵ då är detta Herrens svar: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger till er som är kvar i Juda: Om ni väljer att gå till Egypten,

¹⁶ ska de krig och den hungersnöd som ni flyr ifrån följa efter er, och ni ska gå under där.

¹⁷ Det är det öde som väntar var och en av er som föredrar att flytta till Egypten och bo där. Ja, ni ska dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom. Ingen av er ska komma undan allt det onda som jag där ska sända över er.

¹⁸ För Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: På samma sätt som min vrede uttömdes över Jerusalem, så ska den tömmas ut över er om ni går in i Egypten. Ni ska mötas av hån och förakt, fördömelse och terror, och aldrig mer kommer ni att få återse ert eget land.

¹⁹ Jeremia sammanfattade: Ni som finns kvar i Juda, res inte till Egypten! Glöm aldrig den varning, som jag ger er i dag.

²⁰ Om ni ger er iväg kommer det att kosta er livet. Ni bedrog er själva, när ni uppmanade mig att be för er och sa: 'Tala om för oss vad Herren, vår Gud, säger, så ska vi göra så!'

²¹ I dag har jag talat om för er precis vad han har sagt, men ni vill inte lyda mer nu än tidigare.

²² Därför ska ni veta att ni med säkerhet kommer att dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom i Egypten, dit ni så gärna vill komma.

Folket lämnar Juda trots varningen

43 När Jeremia hade avslutat sitt budskap från Herren till folket

^2-3 sa Asarja, Hosajas son, Johanan, Kareas son, och alla de andra övermodiga männen bland folket till Jeremia: Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sagt till dig att varna oss för att gå till Egypten! Det är Baruk, Nerias son, som har fått dig att säga detta, för att vi ska stanna här och bli dödade av babylonierna eller bli bortförda till Babylon som slavar.

⁴ Johanan, alla gerillaledarna och folket vägrade att lyda Herren och stanna i Juda.

⁵ Allesammans, till och med de som hade vänt tillbaka från grannländerna dit de hade flytt, började sin vandring mot Egypten med Johanan och de andra officerarna som ledare.

⁶ Med i sällskapet fanns män, kvinnor och barn och även kvinnorna från Sidkias hov och alla de som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat kvar under Gedalja. De till och med tvingade Jeremia och Baruk att gå med dem.

⁷ De ville alltså inte lyda Herren utan gav sig av mot Egypten och kom ända bort till staden Tapanhes.

⁸ Där talade Herren än en gång till Jeremia:

⁹ Sammankalla alla män i Juda. Medan de ser på, ska du ta några stora stenar och mura in dem i tegelgolvet vid ingången till Faraos palats här i Tapanhes.

¹⁰ Säg så här till Juda män: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta Nebukadnessar, kungen i Babylon, komma till Egypten, för han är min tjänare. Jag ska sätta hans tron på dessa stenar, som jag har murat fast. Han ska breda ut sin tronmatta över dem.

¹¹ När han kommer ska han utplåna Egyptens land. Han ska döda dem som jag vill döda och fängsla dem som jag vill fängsla, och många ska dö av pest.

¹² Han ska sätta eld på alla de egyptiska gudarnas tempel och ta gudarna med sig. Han ska dra fram över Egypten och plundra det, lika enkelt och snabbt som en herde sveper sin mantel omkring sig! Själv ska han sedan dra sig tillbaka utan att ha lidit någon som helst skada.

¹³ Han ska också bryta ner de solpelare som står i staden Heliopolis och bränna upp de egyptiska gudarnas tempel.

Guds dom över avgudadyrkare

44 Följande budskap gav Gud Jeremia. Det gällde alla judar som bodde i norra Egypten, i städerna Migdol, Tapanhes och Memfis och även dem i södra delen av Egypten:

^2-3 Herren, härskarornas Gud, säger: Ni såg vad jag gjorde mot Jerusalem och alla Juda städer. För all sin ondskas skull ligger de i ruiner utan en enda levande varelse. Min vrede upptändes mot dem som bodde där därför att de tillbad andra gudar, gudar som varken de eller ni eller någon av era förfäder kände till.

⁴ Jag sände mina tjänare profeterna att gång på gång protestera mot detta och vädja till dem att inte göra allt det avskyvärda, som jag hatar.

⁵ Men de ville inte lyssna och ville inte vända tillbaka från sina ogudaktiga vägar. De har bara fortsatt med sina offer till dessa gudar.

⁶ Därför kom min vrede som en eld över Juda städer och över gatorna i Jerusalem, och de är fortfarande helt öde.

⁷ Och nu frågar Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, er: Varför drar ni allt detta över er? Inte en enda av er ska få leva - varken män, kvinnor eller barn som har kommit hit från Juda, inte ens spädbarnen i era armar.

⁸ För ni har upptänt min vrede genom de avgudar ni har gjort och tillbett här i Egypten och genom att tända offereldar åt dem. Därmed störtar ni er själva i fördärvet och blir föremål för avsky och förakt bland alla människor på jorden.

⁹ Har ni glömt era förfäders synder och de synder kungarna och drottningarna i Juda begick? Har ni glömt era egna synder och era hustrurs synder i Juda och Jerusalem?

¹⁰ Ända fram till denna dag har ni inte bett om förlåtelse. Ingen har velat vända om till mig och följa de lagar som jag gav er och era förfäder.

¹¹ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag har vänt mig från er och kommer att utplåna varenda en av er.

¹² Jag ska förgöra dem som finns kvar av Juda, dem som ville komma hit till Egypten. Här ska de falla, dödade av min eld. De ska falla här i Egypten, dödade av hungersnöd och krig. Alla ska dö, från den minste till den störste. De ska bli föraktade, avskydda och hatade, och deras namn ska bli en förbannelse.

¹³ Jag kommer att straffa dem i Egypten, precis som jag straffade dem i Jerusalem, genom krig, hungersnöd och pest.

¹⁴ De som kom hit till Egypten för att återvända till Juda ska inte kunna återvända. Inte en enda av dem ska överleva, utom några få som lyckas fly.

¹⁵ Då svarade alla de kvinnor som var där, liksom de män som visste att deras hustrur hade tänt rökelse till avgudar (de var många, eftersom alla judarna i södra Egypten hade samlats):

¹⁶ Vi vill inte lyssna till dina falska budskap från Herren!

¹⁷ Vi tänker göra som vi själva vill. Vi tänker tända offereld åt himlens drottning och offra till henne så mycket vi vill, alldeles som vi och våra kungar och furstar och våra förfäder före oss alltid har gjort i Juda städer och på gatorna i Jerusalem. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi var lyckliga.

¹⁸ Men ända sedan vi slutade tända offereld åt himlens drottning och slutade tillbe henne har vi haft det svårt och blivit drabbade av svärd och hungersnöd.

¹⁹ Och du tror väl inte att vi tillber himlens drottning och häller ut drickoffer åt henne och gör kakor med hennes bild på utan att våra män vet om det och hjälper oss? tillade kvinnorna.

²⁰ Då sa Jeremia till dem allesammans, både kvinnor och män, som hade gett honom detta svar:

²¹ Naturligtvis kommer Herren ihåg att ni och era förfäder och era kungar och furstar och allt folk tände offereldar åt avgudar i Juda städer och på gatorna i Jerusalem!

²² Det var för att han inte längre kunde uthärda allt det onda ni gjorde, som han ödelade ert land och lät det bli en enda stor ruinhög, drabbat av förbannelse och utan en enda invånare, precis som det är i dag.

²³ Själva orsaken till att dessa fruktansvärda olyckor har kommit över er är ju att ni har tänt offereldar och syndat mot Herren och vägrat att lyda honom.

²⁴ Sedan sa Jeremia till alla de närvarande: Lyssna till Herrens ord, ni alla invånare i Juda som bor här i Egypten!

²⁵ Herren, härskarornas Gud, säger: Både ni och era hustrur har sagt att ni aldrig kommer att ge upp er dyrkan av och era offer till himlens drottning, och ni har bevisat det genom ert handlande. Fortsätt då och håll era löften till henne!

²⁶ Men lyssna till Herrens ord, alla ni judar som bor här i Egypten! Jag har lovat vid mitt stora namn, säger Herren, att det inte ska vara till någon nytta för er längre att ni söker min hjälp och ärar mig och säger: 'Herre, vår Gud, hjälp oss!'

²⁷ Jag ska vaka över er, men bara för att se till att olycka verkligen kommer att drabba er och att ni förgås genom krig och hungersnöd tills ni alla är borta.

²⁸ Bara de som vänder tillbaka till Juda, och det kommer bara att bli några få, ska undkomma min vrede. Men alla som vägrar att återvända och som bestämmer sig för att stanna kvar i Egypten ska få veta vems ord som gäller, mitt eller deras!

²⁹ Och det här är beviset för att allt som jag har hotat med ska inträffa, och att jag kommer att straffa er här:

³⁰ Jag ska överlämna Farao Hofra, kungen i Egypten, till dem som vill döda honom, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen i Juda, till Nebukadnessar, kungen i Babylon.

Herren tillrättavisar Baruk

45 Detta är det budskap Jeremia gav Baruk under kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, sedan Baruk hade skrivit ner alla Guds budskap, efter Jeremias diktamen:

² Baruk! Herren, Israels Gud, säger så här till dig:

³ Du har sagt: 'Ve mig! Har jag inte nog med bekymmer? Och nu har Herren gett mig ännu fler! Jag är trött på mina egna suckar och kan inte få någon ro.'

⁴ Men säg till Baruk att jag ska riva ner vad jag har byggt upp och rycka upp det jag har planterat. Så ska ske med hela jorden.

⁵ Vänta dig inte några särskilda förmåner! Men även om jag låter olyckor komma över alla dessa människor, ska jag bevara dig vid liv vart du än går.