Sidkia ska landsförvisas

34 Detta budskap kom till Jeremia från Herren, när Nebukadnessar, kungen i Babylon, och alla hans arméer från de olika rikena i hans imperium låg i strid med Jerusalem och Juda städer:

² Gå och säg till Sidkia, kungen i Juda, att Herren säger: Jag ska ge den här staden till kungen i Babylon, och han ska bränna den.

³ Du ska inte kunna fly. Du kommer att bli tillfångatagen och förd inför kungen i Babylon, och han ska döma dig och låta föra bort dig till fångenskap i Babylon.

⁴ Men hör här, Sidkia, kung över Juda! Herren säger att du inte kommer att bli dödad av svärd.

⁵ Du ska få dö lugnt och stilla bland ditt folk. De ska tända rökelse till ditt minne, precis som de gjorde för dina förfäder. De ska sörja dig och säga: Ve oss, vår kung är död! Detta har jag bestämt, säger Herren.

⁶ Jeremia meddelade alltså kung Sidkia detta.

⁷ Just då belägrade de babyloniska trupperna Jerusalem, Lakis och Aseka, som var de enda befästa städer som ännu inte fallit.

Påbudet att frige slavar

⁸ Detta budskap kom till Jeremia från Herren, sedan Sidkia, kungen i Juda, hade befriat alla slavar i Jerusalem.

⁹ Kungen hade nämligen gett befallning om att alla skulle frige sina judiska slavar, både kvinnor och män. Han hade sagt att ingen skulle vara herre över en annan, utan att alla bland Guds folk var bröder.

¹⁰ Furstarna och allt folket hade lytt kungens befallning och frigett sina slavar, men bara tillfälligt,

¹¹ för de ändrade sig och gjorde dem till slavar igen efter en tid.

¹² Detta är anledningen till att Herren gav följande budskap till Jerusalem.

¹³ Herren, Israels Gud, säger:Jag ingick ett förbund med era förfäder för länge sedan, när jag ledde dem ut ur deras slaveri i Egypten.

¹⁴ Jag bestämde att judiska slavar skulle friges efter sex års tjänst. Men det blev inte så.

¹⁵ Nu har ni nyligen kommit på bättre tankar och börjat handla efter min vilja. I mitt tempel lovade ni högtidligt att frige era judiska bröder.

¹⁶ Men nu vägrar ni och vanärar mitt namn genom att bryta ert löfte och förslava dem igen.

¹⁷ Därför att ni inte vill lyssna till mig och frige dem, ska jag släppa er fria att dö genom krig, hungersnöd och epidemier, säger Herren. Jag ska sprida er som flyktingar över hela världen.

^18-19 När ni nu har brutit mot dessa befallningar i mitt förbund, ska jag hugga itu er, precis som ni hugger itu en kalv och går mellan dess båda halvor för att bekräfta ett löfte. Ja, jag ska slakta er, vare sig ni är furstar, hovmän, präster eller vanligt folk, för ni har brutit ert löfte.

²⁰ Jag ska utlämna er åt era fiender, och de ska döda er. Jag ska mata gamar och vilda djur med era döda kroppar.

²¹ Och jag ska överlämna Sidkia, kungen i Juda, och hans ämbetsmän till den babyloniske kungens armé, även om den tillfälligt har lämnat staden.

²² Jag ska kalla tillbaka de babyloniska trupperna, och de ska belägra staden, inta och bränna den. Jag ska se till att Juda städer blir fullständigt fördärvade och lämnade öde, utan en enda levande varelse.

Rekabiternas föredömliga lydnad

35 Detta är ett budskap som Herren gav Jeremia ett antal år tidigare, medan Jojakim, Josias son, fortfarande var kung över Juda:

² Besök rekabiterna och be dem att komma till templet! Ta dem till ett av de inre rummen och bjud dem på vin!

³ Då gick jag och träffade Jaasanja, Jeremias son och Habassinjas sonson, och tog med mig honom och alla hans bröder och söner, representanter för alla rekabiternas familjer,

⁴ och gick in i det rum i templet som var avsett för Hanan, Jigdaljas son. Det rummet låg alldeles intill det som användes av ämbetsmännen från palatset och över Sallums son Maasejas rum, dörrvaktaren.

⁵ Jag satte fram tillbringare med vin och vinbägare och bjöd dem att dricka,

⁶ men de ville inte.Nej, sa de. Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadab, Rekabs son, bestämde en gång att ingen av oss någonsin skulle dricka vin, varken vi eller våra barn.

⁷ Han sa också till oss att varken bygga hus, så eller plantera vingårdar och att inte äga mark och bli bofasta. Om vi följde detta och alltid bodde i tält, skulle vi få bo länge i landet som nomader och leva av vår boskap.

⁸ Vi har lytt honom i allt detta. Varken vi, våra hustrur eller våra barn har någonsin druckit vin.

⁹ Vi har inte byggt hus, ägt vingårdar eller besått åkrar.

¹⁰ Vi har bott i tält och har in i minsta detalj följt alla de råd som vår far Jonadab gav oss.

¹¹ Men när Nebukadnessar, kungen i Babylon, kom hit, blev vi rädda och bestämde oss för att fly till Jerusalem. Detta är anledningen till att vi är här.

¹² Då gav Herren Jeremia detta budskap:

¹³ Herren, härskarornas Gud, säger: Gå och säg till Juda och Jerusalem: Ni har något att lära av rekabiterna!

¹⁴ De dricker inte vin, för att deras förfader sagt till dem att inte göra det. Men jag har talat till er gång på gång, och ni har varken lyssnat eller lytt.

¹⁵ Jag har sänt er den ene profeten efter den andre för att uppmana er att vända om från era ogudaktiga vägar och sluta upp med att tillbe andra gudar. Jag har sagt att om ni lyder, ska jag låta er få bo i det land som jag gav er och era förfäder. Men ni vill inte lyssna eller lyda.

¹⁶ Rekabiterna har lytt sin far i allt, men ni har vägrat att höra på mig.

¹⁷ Därför säger Herren, härskarornas Gud, kommer jag att sända allt det onda som jag har lovat över Juda och Jerusalem.

^18-19 Då vände sig Jeremia till rekabiterna och sa: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger att eftersom ni har lytt er far Rekab i allt, ska han alltid ha ättlingar som tillber honom.

Baruk läser upp Herrens budskap

36 I kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår över Juda gav Herren detta budskap till Jeremia:

² Ta en bokrulle och skriv ner alla mina budskap till Israel, Juda och de andra folken. Börja med det första budskapet under Josias tid, och skriv så ner dem allesammans.

³ När folket i Juda ser i skrift allt fruktansvärt jag kommer att göra mot dem, kommer de kanske att bättra sig, och då ska jag förlåta dem deras synder.

⁴ Jeremia skickade då efter Nerias son Baruk, och medan Jeremia dikterade, skrev Baruk ner alla profetiorna.

⁵ När allt var klart, sa Jeremia till Baruk: Jag kan inte, så i mitt ställe

⁶ får du nästa fastedag i templet läsa upp vad som står i bokrullen. På den dagen kommer nämligen folk från hela Juda dit.

⁷ Då kanske de vill vända om från sin ondska och be Herren om förlåtelse innan det blir för sent. Herren är nämligen mycket vred på detta folk.

⁸ Baruk gjorde som Jeremia bad honom och läste upp alla dessa budskap för folket i templet.

⁹ Detta skedde på fastedagen, som hölls i den nionde månaden under Josias son Jojakims femte regeringsår. Folk kom från hela Juda för att närvara vid gudstjänsterna i templet den dagen.

¹⁰ Baruk gick till sekreteraren Gemarjas, Safans sons, rum för att läsa ur bokrullen. Detta rum låg på den inre förgården, vid ingången till nya porten.

¹¹ När Gemarjas son Mika hörde Baruk läsa allt som Herren hade talat,

¹² gick han ner till sekreterarens rum i palatset, där ämbetsmännen hade sammanträde. Sekreteraren Elisama var där tillsammans med Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son och alla övriga i ansvarsställning.

¹³ När Mika berättade för dem om de budskap som Baruk läste för folket,

^14-15 sände de Jehudi, Netanjas son, Selemjas sonson och Kusis sonsons son, till Baruk för att be honom komma och läsa upp budskapen för dem. Baruk kom, och han blev ombedd att sätta sig ner och börja läsa.

¹⁶ När han hade läst upp alltsammans var de mycket förskräckta. Vi måste rapportera detta för kungen, sa de.

¹⁷ Men tala först om för oss hur du har fått de här budskapen. Var det Jeremia själv som dikterade dem för dig?

¹⁸ Baruk förklarade att Jeremia hade dikterat dem ord för ord och att han själv hade skrivit ner dem med bläck i bokrullen.

¹⁹ Både du och Jeremia måste gå under jorden, sa de till Baruk. Tala inte om för en enda människa var ni finns!

²⁰ Sedan gömde de bokrullen i sekreteraren Elisamas rum och gick och berättade allt för kungen.

²¹ Kungen skickade Jehudi att hämta bokrullen. Han hämtade den hos sekreteraren Elisama och läste den för kungen i alla ämbetsmännens närvaro.

²² Kungen befann sig vid den tiden i den del av palatset som användes under vintern och satt framför en brasa, för det var ganska kallt.

²³ När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, tog kungen sin kniv och skar sönder bokrullen och kastade bit efter bit i elden, tills hela bokrullen var uppbrunnen.

^24-25 Ingen protesterade utom Elnatan, Delaja och Gemarja. De vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte. Ingen annan av kungens ämbetsmän blev upprörd över hans handlande.

²⁶ Sedan gav kungen befallning till Jerameel, en medlem av kungafamiljen, Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att gripa Baruk och Jeremia. Men Herren hade gömt dem!

²⁷ Efter denna händelse sa Herren till Jeremia:

²⁸ Skaffa en ny bokrulle och skriv ner alltsammans en gång till

²⁹ och säg så här till kungen: Herren säger: Du brände upp bokrullen för att det stod i den att kungen i Babylon skulle fördärva det här landet och allt som är i det.

³⁰ Och nu tillägger Herren följande beträffande dig, Jojakim, Juda kung: Du ska inte få någon ättling på Davids tron. Din döda kropp ska kastas ut på marken och förtäras av den heta solen och nattfrosten.

³¹ Jag ska straffa dig och din familj och dina ämbetsmän för era synders skull. Jag ska låta allt ont jag lovat komma över er, ja, över er och allt folk i Juda och Jerusalem, därför att ni inte har lyssnat till mina varningar.

³² Då tog Jeremia en ny bokrulle och dikterade på nytt alltsammans för Baruk. Men den här gången lade Herren till ytterligare budskap.

Missa inte målet

2 Därför måste vi lyssna mycket noga till de sanningar vi har hört så att vi inte missar målet.

² De budskap vi har fått genom änglar har alltid visat sig vara sanna, och människor har alltid blivit straffade när de inte har lytt dem.

³ Varför skulle då vi tro att vi kan komma undan, om vi är likgiltiga inför den underbara frälsning som Herren Jesus själv förkunnade, och som vi nu får förmedlad av dem som hörde honom tala.

⁴ Dessutom har Gud själv bekräftat deras vittnesbörd genom tecken och olika under. Han har också efter sin vilja delat ut särskilda gåvor från den helige Ande till dem som tror.

Jesus kom som människa

⁵ Den kommande världen, som vi talar om, ska inte heller styras av änglar.

⁶ David säger på ett ställe till Gud: Vad är en människa, eftersom du bryr dig så mycket om henne? Och vem är denne Människoson, som du ärar så högt?

⁷ Fastän du en kort tid lät honom ha en lägre plats än änglarna, har du nu gjort honom till en kung. Du har gett honom härlighet, ära och makt,

⁸ och du har gjort honom till härskare över allt som finns till, utan undantag.Vi har ännu inte sett allt detta ske,

⁹ men vi ser verkligen att Jesus - som under en kort tid stod lägre än änglarna - nu har krönts med ära och makt, därför att han led döden för oss. Ja, på grund av Guds stora godhet dog Jesus för alla i hela världen.

¹⁰ Och det var rätt och riktigt att Gud, som är alltings ursprung och mål, tillät Jesus att lida. Genom lidandet blev Jesus en fullkomlig ledare och förde stora skaror av Guds folk till himlen.

¹¹ Vi som har gjorts heliga av Jesus har nu samme Far som han. Det är därför som Jesus inte skäms för att kalla oss för bröder.

¹² Han säger nämligen i Psaltaren: Jag ska tala till mina bröder om Gud, min Far, och tillsammans ska vi sjunga hans lov.

¹³ En annan gång säger han: Jag ska lita på Gud och vara beroende av honom, och ännu en annan gång: Se, här är jag och de barn som Gud har gett mig.

¹⁴ Eftersom vi, Guds barn, är människor av kött och blod, måste Jesus också bli människa. Bara som människa kunde han nämligen dö och genom sin död bryta djävulens makt, han som var herre över döden.

¹⁵ Och bara på det sättet kunde han befria alla som levt hela sitt liv som slavar i skräck för döden.

¹⁶ Vi vet alla att Jesus inte kom för änglars skull, utan för oss människor och för dem som är barn till Abraham.

¹⁷ Det var nödvändigt att Jesus kom som en av oss, hans bröder, så att han kunde tjäna som vår överstepräst inför Gud och vara både kärleksfull mot oss och trogen mot Gud i fråga om att sona folkets synder.

¹⁸ Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, vet han hur vi har det när vi lider och frestas, och kan ge oss den hjälp vi behöver.